Lars Ohly avsa sig i dag partiledarskapet för Vänsterpartiet efter kongressen i januari 2012. Så att säga han kastade in handduken. En sliten boxningsterm men på något sätt lämplig i sammanhanget i min värld.

Jag kommer ihåg när Lars Ohly dök upp på Gustav Adolfs Torg i Göteborg i samband med valrörelsen 2010 tillsammans med Mona Sahlin, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand. Engagemanget gick inte att ta miste på. Tydligen var han också enda partiledare att besvara en förfrågan från en författare om barnfattigdomen i Sverige. Att han sa att han var kommunist i samband med att han blev partiledare 2004 var inte det klokaste han hade sagt. Helt klart var han definitivt en profil som inte väjde för att besvara de tuffa frågorna. Dock har opinionssiffrorna dalat och valresultatet var inte bra. Slutet som vi ännu inte sett, det kommer vi att se nästa år, var på något sätt väntat.

För ditt engagemang och för din framtoning kommer jag i vilket fall sakna dig, Lars Ohly. Du blir saknad.

Stafettpinnen står nu på tur mellan Hans Linde, Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt. En utrikespolitisk talesperson, en ekonomisk-politisk talesperson och en före detta EU-parlamentariker. Stafetten går vidare.