I dag fyller min dotter Sara Badri 22 år. Torsdagen den 25 maj 1989 kl 14.09 föddes hon med sitt då svarta hår och då blåa ögon på Malmö Allmänna Sjukhus. När ditt barn föds - i alla fall känns det så - går tiden mycket fortare. Vad jag är glad att jag har henne och att jag fortfarande har henne för det är inte alla föräldrar förunnat att dö före sina barn. Vissa förlorar sina barn innan de själva dör - Farah Diba är en av dem. Två av hennes fyra barn har gått ifrån henne och den smärta hon gått igenom - och går igenom - går inte att beskriva.

Min Sara är en dotter att vara stolt över. Hon har gått ut gymnasiet - Angeredsgymnasiet. Hon har gått bartenderkurs. Hon jobbar i sin pappas konditori. Hon pratar svenska, engelska, persiska. Mitt liv är rikare tack vare henne och jag önskar alla att få vara med om den känsla det är att ha någon som är viktigare än du själv. Visst är livet hårt, för oss alla är det hårt, vi allihopa går omkring med våra egna små privata helveten. Kan du bara vara tacksam och titta framåt och finna glädje i tillvaron så är livet mycket värt.

Jag har en tid varit fokuserad på att försöka komma till Gotland och Almedalsveckan vecka 27. Jag inser att ibland måste jag ge slaget förlorat och sådant besvär det verkar att fixa inkvartering, fixa transport, med buss, tåg, flyg, färja, och med så lite tid kvar, så slänger jag nu in handduken. Jag och särbon åker till Gotland nästa sommar. Denna sommar åker vi till Irland och förhoppningsvis ska den resan inte bli lika besvärlig att ordna.

Sommaren 2011 blir en sommar att minnas!