Hotellstädare, det är jag det. Städa hotell är yrkesstolthet. Göteborg är en fin stad. Mölndal är en fin stad. Sängar som ska bäddas, sängkläder som ska bytas, tvålhållare som ska fyllas på, rum som ska vädras, konferenser som ska bokas, det går i ett. Rätt vad det är är det kaffepaus, vips så är det lunch och vilken lunch sedan.

Trygga Rundan behöver du inte vara pensionär för att åka i. På sju minuter kommer du från Mölndals Centrum, nedre plan, till Mölndals station, övre plan, till Höjdgatan med Stensjön som utsikt. I fjärran kör Kungsbackapendeln vidare. Den här veckan har solen skinit och det tar en kvart att promenera nerför backen ner mot Kvarnbyn och Gamla Torget och Mölndals Centrum.

Samtidigt pockar annat på. Förkylningen ligger fortfarande på, men slemhostan har övergått i "fröken"hosta. I går var det kurs i Göteborgshistoria. I 1600-talets Göteborg åts kummin som krydda. Vattgröt, kråkbär. I dag hade en styrelsemedlem i Minnesbiblioteket fått förhinder så i morgon kväll har jag ensam jour. På söndag firar Bokcafét årsmöte och då ska jag och delar av min sång- och spelgrupp underhålla.

Japan blir hemskare och hemskare. I och med Japan har uppmärksamheten i viss mån flyttats från Libyen. Det drar Kadaffi fördel av. Samtidigt får jag reda på att en Fas 3-medarbetare fick fälla träd i Gävletrakten och dog på köpet. Han hade jobbat med röjsåg på 1980-talet och var långtidsarbetslös. Fälla träd är ett farligt arbete. Inte minst under orkanen Gudrun fick trädfällare erfara detta. Så ska det inte få vara. Orättvisor och hemskheter måste rådas bot på, så inte fler döttrar blir utan sin pappa.