I dag hade jag möte med en av mina coacher på mitt jobbcoachningsprojekt och fick veta att projektet inte fått fortsatt förtroende och till och med sista mars 2011 har jag på mig att antingen hitta ett arbete eller från och med 1 april 2011 tillhöra en ny jobbcoach. Ansvarig myndighet som ligger bakom beslutet är arbetsförmedlingen som får sina direktiv från riksdagsmajoriteten och regeringen.

Jag gillar inte alls det här beslutet. Jag har tillhört projektet en kort tid men jag upplever den som en yrkeskår inblandad som tar mig och mina problem på arbetsmarknaden på allvar och det är rent ut sagt s-t att de inte får fortsatt förtroende.

Förändringens vindar blåser i det här fallet i negativ riktning. I övrigt hoppas jag den svenska arbetsmarknaden under 2011 kommer att förändras. För vilken gång i ordningen vet jag inte men under alla sju (!) åren jag faktiskt studerade på Göteborgs universitet fick jag ofta höra att generationsväxlingen kommer att innebära drastiska förändringar. 1,3 miljoner 40-talister som går i pension mellan 2005 och 2015 och som kulminerar under 2011. På organisationen jag varit lokalvårdare på sedan 2000 (!) - 12:e året i år 2011 - kommer 3 personer att pensioneras på under 2011.  Det återstår att se om de kommer att ersättas i och med att ekonomin på organisationen är diskutabel.  En husfru och en husmor och en till.

Sedan 2000 har jag tillhört den här organisationen som arbetstagare. Den ger mig en anknytning till arbetsmarknaden, en arbetsgemenskap, lite mer pengar (lite) än aktivitetsstödet, och JA, jag är tacksam mot denna organisation för detta.

Jag hoppas att mina universitetsstudier ska ge mig en plats på en arbetsmarknad fjärran från den organisation jag tillhört sedan 2000. Vara lokalvårdare på denna organisation innebär en hierarki, mycket liten sannolikhet för att kunna växa med nya arbetsuppgifter, men samtidigt arbtsgemenskap, pengar och tacksamhet. Jag hoppas att 2011 blir det året som förändring och motivation blir ledorden för året.