De närmaste två veckorna pendlade jag och dottern mellan hopp och förtvivlan och så mycket som jag besökt henne under den här tiden har jag inte gjort på mycket länge. Katten Malos, 6 år, fick njursvikt och vi fick ge henne 4 stycken olika sorters mediciner, bland annat en antibiotikapasta som fick tvingas in i munnen morgon och kväll. På huvudet till näsan satt en sond och via sonden injicerades pulvermat i spruta tio gånger per dag. När aptiten gjorde sig gällande avlöstes vi med vanlig mat. I går fick jag stanna hemma med min förkylning och dottern och käresten fick gå till djurkliniken och få domen om blodvärdena hade förbättrats. Jo, blodvärdena har förbättrats. Hon är mycket piggare. Hon slipper sonden. Vi måste vara vaksamma på henne så hon äter ordentligt. Om 3 månader är det återbesök. Läget har förbättrats och vi är nöjda och vi vet att hon kanske inte får ett lika långt liv som katten Betty Boop jag och mina syskon hade när vi var små (Betty Boop blev 13 år och hade också problem med njurarna) men vi har fått extra tid med Malos och vi är så lyckliga.

Med tanke på detta verkar det nya året 2011 som vi har om några timmar inte lika jobbigt att avvakta och med förhoppning och med kämplaglöd och kraft så tar vi oss an det nya året 2011 som det förtjänar.