Detta fruktansvärda ord och nu är det så nära: njursvikt.

I tisdags konstaterade en veterinär att min dotter Saras katt Malous har njursvikt och sen dess har ingenting varit sig likt. Malous har fått en sond inopererad till näsan och sonden fyller min dotter Sara med mediciner och näring tio gånger per dag (maten) och 1-2 gånger per dag för mediciner. Dessutom hade försäkringen inte hunnit börja gälla så just nu är jag och Saras pappa uppe i 7 400 kronor tillsammans.

I dag är det fredagen den 17 december, en vecka kvar till julafton, och Malous ska matas 10 gånger per dag och 25 ml per gång från och med i dag och i dag är återbesök.

Läget är minst sagt kaotiskt och jag peppar min Sara och väcker henne och försöker hålla hoppet uppe. 6 år gammal är Malous och hon kommer säkert inte bli gammal, kanske kan hon leva 3 år till, kanske ett mirakel inträffar, men vi skulle inte kunnat göra annorlunda, Malous är en familjemedlem, hon är en fighter, vi ger oss inte.

Till allt detta är gatorna glashala, jag har inga riktiga skor, i dag ska på återbesök hos veterinären, vi får åka buss, min käresta åker till Borås, han brukar laga maten. Just nu är det privat, privat, privat, och inget socialdemokratiskt alls, om du inte räknar upp hälso- och sjukvårdsfrågor. Det kommer bli en annorlunda jul, den saken är säker.

Så trött, min dotter ändå tröttare, Malous kurrade i telefonen alldeles nyss. Jag behöver hämta kraft. Julstök och katten Malous är värd att kämpa för.