1968 beslutade riksdagen att ändra sin invandringspolitik. I propositionen som låg till grund för beslutet ville man "upprätthålla principen om att invandrare skall ha möjlighet att leva på samma standardnivå som den inhemska befolkningen".

Att konstatera att det finns saker som är svenska är inte särskilt kontroversiellt. I Antologin "Vad är Sverige?" konstaterar Alf W Johansson, professor i historia, att det finns en svensk nationell identitet. Den är dock inte sammankopplad med gamla kungar och frihetshjältar utan knuten till vår uppfattning av Sverige som ett modernt land. Etnologen Åke Daun har bland hävdat att svenskheten innebär att man inte vill släppa främlingar in på livet och att man inte ska sticka ut för mycket.

Även om det finns anledning att ställa sig skeptisk till alltför generaliserande beskrivningar så är det ändå ett faktum att det finns idéer kring vad som är svenskt och inte svenskt och att det finns en upplevd gemensam samhörighet.

Det betyder inte att man, som Sverigedemokraterna, låter svenskhet vara den enda måttstocken för hur människor och problem ska betraktas. Det finns givetvis en rad andra komponenter i ett samhälle att ta hänsyn till, långt bortom begreppet svenskhet. Sociala koder, seder och bruk  skiljer sig avsevärt mellan de olika samhällsklasserna. Likaså skiljer de sig från varandra beroende på om man bor i staden eller på landsbygden och givetvis beter sig människor olika beroende på vilken generation de tillhör. Sedan finns det också en betydande individuell aspekt. Människor är olika. Människor tycker olika. Människor beter sig olika. Det kan också ha att göra med vår egen person. Inte bara vilken nationalitet, samhällsklass eller vilken stad vi kommer från.

Källa: Sverigedemokraterna har fel - Alexander Bengtsson (34)