Veckan som gick och som snart är slut har varit lik ingen annan:

I måndags visades min medverkan i TV-frågesportprogrammet Vem Vet Mest i Sveriges Television. Jag lyckades gå till måndagsfinal där en iranier från hamnarbetarförbundet knep finalplatsen och en lärarstuderande och jag var kombattanterna. Det var roligt, det var utvecklande, det var utmanande - en upplevelse lik ingen annan.

Rickard Olsson är väldigt rolig och väldigt kunnig och jag upplever det som att denna upplevelse borde fler få ta del av. Dels för att det självförtroende och den självkänsla som var och en av oss har behöver stärkas och känslan av att ta för sig borde vi var och en av oss få känna.

Kan det möjligen vara så att personer sprungna ur arbetarklassen individuellt har dåligt självförtroende - du ska inte göra dig märkvärdig, det vågar jag aldrig  - och personer sprungna ur medelklassen och överklassen individuellt har bra självförtroende och tar för sig mycket mer?

Vårt samhälle är ett klassamhälle och det finns olika definitioner på detta. Författaren till Mig äger ingen, vars pappa var metallarbetare och arbetarklass, pratar om detta. Marika Lagercrantzs bror pratar om detta. Det behöver pratas om mycket mer. Vi bör inte låta oss nöjas, vi behöver inte lättsmält underhållning, vi behöver vara en del av samhället och ta för oss mycket mer.

Är arbetarklass kroppsarbetare? Är arbetarklass LO-anslutna fackföreningsmedlemmar? Är arbetarklassen internationellt 'blue collar workers'? Är medelklass TCO-anslutna fackföreningsmedlemmar? Är medelklassen internationellt 'white collar workers'? Är överklass SACO-anslutna fackföreningsmedlemmar?

Är arbetarklassen i Sverige folk som har mindre än 150 000 kronor brutto om året? Värt att tänka på.

I och med min plats i måndagsfinalen var jag med i fredagens (i förrgår) program. Jag lyckades knipa åt mig en sjätteplats, nästan en femteplats, i och med att jag var nionde person att åka ut bland de 48 personer som var med under veckan. Det är absolut inga lätta frågor i det här programmet. Sport, musik, historia, årtal, politik. Du får verkligen bekänna färg om du blir upplevd som svag av de andra deltagarna. Det fick verkligen en kvinna från Kalmar erfara i måndagens program. All heder åt henne. Jag fick bekänna färg i fredagsprogrammet och dataingenjörstuderanden från Gävle gav mig verkligen en omgång.

Det var en upplevelse att få vara med. Fler personer med bakgrund från fackföreningsrörelsen och politiken blir aktuella i framtiden. En kommunalarkvinna kommer vara med, frågan är när. Eftersom programmen spelas in 5 månader i förväg lär det dröja till april 2011 innan en Facebook-kompis kommer med. Våga ta steget, om så bara för att marknadsföra arbetarrörelsen. Det är inte hela världen att åka ut men det är kul att vara med.

Mina studier på universitetet befinner sig däremot i en svacka. I går och i dag och nästa helg skulle - och skall - jag egentligen ha redovisat skolarbete om en kommun i Sverige och ett departement i Sveriges regering och hur en lag kommer till. Jag har inga ursäkter jämfört med mina klasskamrater: de har jobb att gå till om dagarna. Kanske är det så att jag skall nöja mig med sju års studier på universitetet, kanske inte. Kanske skall jag vara nöjd med min akademiska examen - högskoleexamen 80 poäng - och mina extra poäng i främst språk, kanske inte. Kanske ska jag fokusera på jobbsökande, personligt engagemang i partiet, skriva en till bok - om svenskar och iranier, kanske inte.

Som Forrest Gump skulle ha sagt: "Life is like a box of chocolate - you never know what you are going to get"

I går gick jag på Konstmuséet, mycket intressant. I går gick jag på teater - Två rumäner som pratar polska - mycket intressant. I dag är det kör. I morgon är det kongress. Life goes on and and it goes too fast.