För cirka 24 år sedan dödades Olof Palme. Hans minne lever kvar. Jag befann mig i Helsingborg och skulle åka på SSU-kurs. Eterns röst tonade ut i trappuppgången till SSU-kontoret. Jag liftade hem till Grevie, Båstad, och grät hela vägen.
De närmaste veckorna var sorgliga. En tyst minut utlystes i korridoren i kommunhuset i Båstad. Jag skrev till Lisbeth Palme och sa hur ledsen jag var att hennes livskamrat hade ryckts ifrån henne. Hur hon fick livet att gå vidare är svårt att förstå. När någon oss närstående rycks ifrån oss är det upp till den enskilde personen att förhålla sig till förlusten. Gamla människor ska dö, unga människor kan dö.
Politik är det möjligas konst, politik är att vilja (Olof Palme). Jag försöker hålla de orden levande i minnet och jag är tacksam för att jag fick uppleva Olof Palme och hämtar kraft från nära och kära och önskar detsamma för alla oss medmänniskor som delar världen mellan oss.