Sjuttioen komma fyra procents vecka är fem genom sju och det är den mängd i procent som har gått sedan jag sist var inne på bloggsidan. Det har minst sagt varit kaotiskt:

I lördags fick min pojkvän nycklar till sin lägenhet i centrala Göteborg. Sedan dess har vi flyttat, ensamma och tillsammans, bland annat fyrtio bananlådor, hörnsoffa, dubbelsäng, tv, dvd-spelare, dator. En liten bit i taget, en liten bit i taget. Det har varit tungt. Dessutom har jag haft kvinnobesvär, varit förkyld, så det har inte varit lätt. Jag har nyst mig ut och in, har inte orkat gå på kören eller på arbetslöshetsseminariet, jag har orkat gå till bokmässan på lördagen och försökt sälja min bok Ett förtroendeuppdrag i Genève med obefintligt resultat. Som väl var befann sig Triple & Touch samt en blandad kör från Sydafrika och Namibia i V-hallen och förljuvade tillvaron med sin skönsång. Jag fick Marjaneh Bakhtiaris autograf men inte Hanne Vibeke-Holsts tyvärr. Det var verkligen mycket folk på bokmässan. 100 000 personer var det säkert. Är det 25-årsjubileum så är det.

Det är mycket man samlar på sig. Aldrig är det så uppenbart som när du ska flytta. Det har jag verkligen blivit uppmärksam på. Ändå har vi haft det ganska enkelt. Vi behövde inte använda en flyttbil för 800 kr för 4 timmar, det räckte med en släpvagn. Det var inget besvär få tag på bananlådor.

Nu stundar allvaret. Socialdemokratiska föreningen Härlanda behöver få till stånd kurser under hösten och våren. Vi får bjuda in Mångkulturgruppen från stadskansliet. Om tre veckor ska jag börja praktisera på ett bibliotek vid Järntorget och jag ser så fram mot det. Sen är det s-höstupptakt, min kör Röd Sång ska ut och sjunga och förhoppningsvis ut på träningsläger i januari. När du är medlem i socialdemokraterna finns det alltid något att göra, du får gemenskap och utveckling, det får du verkligen, kyrkorådet ska träffas på torsdag, dvs i morgon, min dotter övningskör, hennes kusin övningskör, vänner att umgås med.

Hösten är här och den verkar hoppingivande.