Så har då Kommunalarbetarens tidning kommit. Ingen upplyftande läsning precis när rapporten om hur arbetsmarknaden ser ut i Tyskland. Där finns nämligen "Ein-Euro-Jobs" - en kvinna från Mongoliet, 40 år gammal, arbetslös men fick ta ett arbete som kokerska på ett fritidshem i Berlin för cirka elva kronor i timmen.

Elva kronor i timmen!

En annan arbetslös, tjänsteman, tidigare arbetsplats Utrikesdepartementet, får cirka 16 kronor i timmen.

Sexton kronor i timmen!

För det här jobbet får han 1900 kronor extra i månaden, det räcker åtminstone till färdbiljett och mat för dagen. Så får han 2 100 kronor i månaden i arbetslöshetsersättning. Så fort hans fru, som jobbar som sjuksköterska, jobbar extra får hon mer i lön och då minskas hans ersättning.

- Att resa i väg på semester har inte varit aktuellt på fem år.

Det här är horribelt!

I en annan tidskrift läste jag att om du får mindre än 9 100 kronor i månaden i disponibel inkomst (när skatten är dragen från dina inkomster) så räknas du som fattig. I så fall räknas jag som fattig (8 000 kronor). Men i Tyskland är det dubbelt värre.

Desto större anledning att samarbetet i Europa intensifieras och att situationer som "hungriga vargar jagar bäst" inte uppstår.