Så har då påsken mer eller mindre passerat. I alla fall jag tycker det har hänt mycket.

I onsdags, ska det räknas så måste det ha varit Dymmelonsdag, men jag är osäker på vad denna dag innebär, så var i alla fall jag på anställningsintervju i Viared utanför Borås. Det verkar vara ett företag det går bra för, till skillnad från alla andra olycksprofetior som många av oss är omgivna av. Det grundades 2000, har vuxit från 4 000 kvm till 10 000 kvm till dagens 17 000 kvm, det säljs CD-skivor, dataprogram, och DVD-filmer.

Vidare har de kundtjänst på de nordiska språken svenska, 'norska', danska (och finska som egentligen räknas till de finsk-ugriska språken i sällskap med ungerska, samiska och estniska).

I en timme fick jag prata med arbetsledaren, jag fick översätta en svensk text till danska (platsen gäller dansktalande kundtjänst), jag såg kundtjänsten där ett 14-tal personer satt, totalt arbetar ett 100-tal personer på företaget och sedan grundandet har de inte behövt avskeda någon. Jag var en av 5 personer som intervjuas och fredag denna vecka senast ska jag få besked om en andra intervju blir aktuell.

Det finns kollektivavtal och aktuell fackförening är Handelsanställdas förbund.

Så gick jag ut till pojkvännen som läste engelska i bilen och så åkte vi in till Göteborg. Två timmar senare kom svågern och hämtade oss och så åkte vi ner till Bjärehalvön och påskfirande.

I Grevie blev vi 8 personer på onsdagkvällen. På torsdagkvällen vi 11 personer. På påskdagen var vi nästan 20 personer. Mat i ofantliga mängder: sill, potatis, lax, köttbullar, prinskorvar, sallad, påsktårta, fläskfilé, klyftpotatis. Vi promenerade vid Ängelsbäcks strand, vid Hovs hallar, vid Kanindalen, Salomonhög, fikade, umgicks. Samtidigt sken solen, vi såg solnedgången vid Kullahalvön. Det var sagolikt vackert. Det var första påsken utan mamma.

I dag annandag påsk träffades vi igen. Det blev bouppteckning. Det var känslosamt. Det ordnades upp. Vi tre systrar och vår extrapappa har ytterligare en jobbig tid framför oss med bland annat urnsättning. En dag i taget, var dag har nog av sin egen plåga, denna påsk var den mest känsloladdade på evigheter. I alla fall slipper mamma lida, vi som lever kvar tar en dag i taget och gör så gott vi kan.