Efter att ha varit på Kommuninvest årsstämma och pratat med kollegor av olika partifärg runt om i landet så förstår man också att det kommer uppsägningar i de allra flesta kommunerna. Och orsaken är brist på pengar.
Ändå väljer regeringen inte att vidta några åtgärder för att försöka dämpa ökningen av arbetslösheten. Vårt samstämmiga budskap är mera pengar till kommunerna. Då blir det mindre arbetslösa och kostnaderna blir inte så stora för regeringen.

När folk går ut i arbetslöshet så hamnar man de på ett konto där pengarna likväl tickar ut och där ingen nytta görs. Stannar man kvar i kommunerna så blir det fler händer i sjukvården, äldreomsorgen, mindre barngrupper i förskolan och fler lärare.

Det är många kommuner som ökar barnantalet i grupperna från att ha haft runt 18 barn som målsättning. Och när jag frågor runt så har jag inte träffat i alla fall ännu en kollega som har så få barn som mål i barngrupperna som vi.
På TV ser man föräldrar, elever och lärare reagera mot kommunpolitikerna på nedskärningarna vilket måste bero på att man inte fått ut informationen att det är regeringen som är orsaken till standardsänkningarna. Detta då kommunerna inte får mera pengar för att driva den verksamhet man är satt att göra.

Vi får betydligt mindre skatteintäkter på grund av att antalet arbetade timmar minskar. Jag har däremot inte sett regeringen vidta några åtgärder eller nedskärningar på den statliga sidan, trots att skatteintäkterna minskar även där. Vi ska ha en budget i balans – dvs. vi som har välfärdstjänsterna medan regeringen kan låta statsbudgeten gå med stora underskott. Resultatet blir att kommuner och landsting tvingas höja skatten eller skära i verksamheten.

* Littorins skitpolitik
Jobbförmedlarna tycker att Littorins arbetsmarknadspolitik riskerar att leda till högre arbetslöshet och skälen är att åtgärderna är felaktiga, för få, för små och för lite resurser. Jag är helt säker på att de har helt rätt.