I min tidigare blogg från imorse tog jag upp Littorins besvikelse över läget, som han har ansvar för. Det blir ”skit”år om man ingenting gör, det vet vi, och han kan inte lita på att effekterna av den socialdemokratiska politiken håller i sig hur länge som helst.

Nu hamnar vi i den värsta situationen och kanske främst för ungdomarna på 16 år. Och kommer ni ihåg för 16 år sedan, 1992 och 1993, då vi också hade en borgerlig regering i Sverige. Det var även då en högerregering men ledd av Carl Bildt som statsminister.

Då stannade bostadsbyggandet helt av efter en tid. Det lilla som byggdes var de byggen som fick ett startbidrag, så kallade Danellgropar. Denna gång vid regeringsställning tog man än en gång bort investeringsbidraget och det blev istället så kallade gropar för hissar.

Det tidigare investeringsbidraget var till för smålägenheter som främst används av ungdomar och äldre. Men det är klart att med den politik man för så är det inte vidare många ungdomar som kommer ut på arbetsmarknaden och som behöver en lägenhet och inte äldre heller förresten.

Ett Rot-avdrag för alla fastighetsägare och inte bara till villaägare och bostadsrättsinnehavare hade gett både jobb och inkomster för staten. Fler jobb och mer momsintäkter hade bidragit positivt till statsfinanserna, medel som vi nu blir utan. Detta då kanske vissa av dessa byggnadsarbetare som nu förlorar sina arbeten inte heller är med i a-kassan och då hamnar i ett utanförskap och blir bidragsmottagare.

Ett sånt område vore till exempel miljötillsynen där ett gemensamt kontor skulle ha kunnat ge lägre kostnader och bättre kompetens. Vi från vår sida är beredda att gå vidare bara de andra vill. Vi vill hjälpa till att slippa skära i de viktigaste områdena som utbildning och omsorg. Då måste vi kunna identifiera det arbetet som vi kan göra tillsammans och därmed kanske pressa kostnaderna.