Sjätte arbetsveckan har börjat. Jag intervjuade folk på franska, engelska och danska. En arbetskamrat har inte setts av sedan i tisdags. Det verkar som om det går från dag till dag för nya projekt att komma. Trots allt så trivs jag jättebra och det enda som skaver är den osäkra anställningsformen.
I fredags kom min mamma hem från att ha varit borta på sjukhus i elva dagar. Nästa år skall hon fylla 65. Hon hade svimmat och läkaren hade konstaterat förstorat hjärta. Sedan drygt ett år tillbaka använder min mamma syrgasapparat sexton timmar om dygnet men numera tjugofyra timmar om dygnet. Hon har fått rullstol och rullator, hon behöver mer cirkulation i kroppen. Jag hoppas hon kommer att bli bättre och hon verkar må bättre nu.
Just nu sitter jag på biblioteket Härlanda/Örgryte och surfar på internet. Precis innan jag kom fram hit var det tre pojkar på spårvagnen som levde rövare. Dumt nog kunde jag inte avhålla mig från att försöka styra dem till rätta. En hoppade från säte till säte, samme pojk tryckte på apparaten i taket som annonsserar ut spårvagnsplatserna. När jag sa att jag jobbat på skolor i Angered kallade han skolbarnen i Angered för "apor". Jag vet att han sa så för att provocera. Pojken var blond och hans ena kompis var svarthårig och de satt på spårvagnen vid Tingvallsvägens hållplats så jag tolkar det som att barnen i fråga är från Härlanda.
Veckan som kommer blir dryg politisk. Rapportering följer.
2008-11-03, 18:51 Permalink
Jag förstår inte vad du är ute efter i detta blogginlägg.
Vad då dagens ungdom? Var det inte tre ungar? Du kan väl inte på allvar mena att de tre representerar dagens ungdom? Jag tycker att det är tragiskt och fördomsfullt av folk när de gör sådana tolkningar. Katarina Bredberg: se bemötande tidigare inlägg postat 2008-11-03
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |