Torsdagen den 25 september, löningsdag, yes!

Sittande på spårvagnen, en notis i Metro, explosion och krossade fönster vid Helleforsgatan, Torpa, Härlanda. Så nära!

Kl 9 ringde Sara: "63 av 65 rätt på teoriprovet!" YES! Min duktiga tjej, vad stolt jag är över henne, så gatuklok, så vacker, på insidan, på utsidan. I morgon (26 september) är uppkörning. Kanske inte värt ta ut något i förskott.

Framme vid bokmässan 9.30, jag trodde de öppnade kl 10, jag hade fel. Jag går upp till Internationella torget, vid Stora Scenen står Pierre Schori och gör reklam för Draksåddens år som handlar om USA:s ekonomiska hårdsmälta, om Irak, om Afghanistan. 150 kr. Det är den värd. Så får jag hans autograf också.

Efter Pierre Schori kommer Bengt Wästerberg, Svenska Röda Korsets ordförande, tidigare folkpartiledare, upp på Stora Scenen. Han informerar om att i dagens Sverige finns en halv miljon pensionärer över 80 år.

Efter tre timmar känner jag mig ganska mör. Sista passet lyssnar jag på Språkrådets chef Olle Jacobsson. Han informerar om att de svenska minoritetsspråken är finska, meänkeili (Tornedalsfinska), romani chib, jiddisch och samiska. För att ett språk i Sverige skall klassas som minoritetsspråk så måste det ha fungerat i Sverige i minst 100 år, det räcker om fem personer talar det. Gruppen finsktalande (svenskfinska) i Sverige är 200 000 - 400 000 personer.

Väl hemma går jag och pojkvännen till kolonilotten. Det finns två döda träd där. Hossein sågar ner dem. Vi känner oss ganska nöjda. Det är mycket som ska göras med kolonilotten: grus på gången, en damm kanske, lägga plåttak, nya fönster, solcell på taket. Viktigt med kycklingnät kring plantor och buskar som du vill skydda.

Klockan är mycket, en minnesvärd dag.