Nu har jag sommarjobbat i två dagar och arbetsveckan är slut. Det har renoverats för fulla muggar på det aktuella stödboendet. Det känns så fräscht med de nya duscharna. Varje dag är andakt med bibelläsning och sångstund. Kökspersonalen har varje dag nybakade kakor. Det är förödande att jobba där för jämnan, vad vikten och konstitutionen beträffar.
Jag sitter på spårvagnen till pojkvännen och rätt vad det är sätter sig en partikamrat plötsligen ner bredvid mig. Han upplyste mig om medlemstappet i en fackförening och det känns ju inte bra att verksamheten blir påverkad med tanke på att folk inte har råd att vara kvar i a-kassa eller fackförening. Så stiger han av vid Redbergsplatsen, jag stiger av vid Tingvallsvägen. Pojkvännen har stekt fisk, potatis och broccoli. Delikat.
Nu ska jag snart ner till tvättstugan och under tiden finns Sjunde himlen på TV5.
2008-06-27, 15:28 Permalink
Andra bloggar om: Arbete Partikamrat
Det verkar som den moderatledda regeringen lyckas att krossa facket!
Katarina Bredberg: Eller hur, Kerstin? Partikamraten upplyste mig om att som om inte tillräcklig sten på börda har lagts så måste ombudsmännen öka sina arbetsveckor ännu mer. Det gäller att härda ut. I ett år levde jag på pojkvännen och han har inte mycket att leva på. På grund av arbetsskada förlorade han hörseln på ett öra och synen på ett öga. Orsaken var cancer men han kanske fick cancern genom arbetsskada i hans hemland men det tar lång tid för cancern att ge sig till känna. Vi får inte ge upp. Betala 433 kronor i månaden, nu blir det ju sänkning 1 juli, men i långa loppet tjänar vi på det. Jag får 8 000 kronor i månaden i nytillkommen a-kassa men det är bara att betala (11 800 kronor brutto).
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |