Två kvällar i rad har jag nu suttit och intervjuat. Av döma av rapporterna från handledarna har jag svårigheter med att känna av folk. Hmm! Det tål att tänka på. Som längst tog intervjun 20 minuter och så lång tid ska det inte behöva ta. Betydligt bättre var när jag intervjuade i 8 minuter. NIX-registret gäller inte mig och arbetskamraterna, NIX gäller för försäljning, vi gör en marknadsundersökning. Det är skillnad mellan försäljning och marknadsföring.

Jag trivs bra med arbetsuppgiften, jag snabbar på med snacket, avsikten är att förbättra kundnöjdheten, jag hakar upp mig när folk faller utanför formuläret. Är det en varningsklocka? Kanske passar jag inte som intervjuare. Jag vet bara att jag trivs som det.

Om två veckor ska jag nog få jobba med ett projekt som inbegriper att tala danska. Det ser jag fram emot.

I dag hade jag lektionspass med min elev och det nyinköpta läromedlet från Akademibokhandeln. Vårt "sj"-ljud är vanskligt, verkligen. Jag räknade ut att den ena eleven ska jag träffa till början av april och den andra eleven till början av maj. Det är verkligen givande att lära ut svenska till vuxna som är intresserade och angelägna att lära sig. Det är också givande att lära ut till 6-8-åringar. Att jobba med mitt utbildningsföretag är mycket givande och jag hoppas kunna vara kvar under lång tid.