Hela dagen i dag har jag och sambon diskuterat allvarliga saker. Saker som varför folk gifter sig. Varför ska man överhuvudtaget gifta sig? Gör man det av grupptryck, för att man vill ha en tryggare tillvaro, eller av kärlek? Det är allvarliga frågor för vem som helst att ställa sig själv.

I alla fall skulle jag och sambon på kalas dena kväll. Vi åkte spårvagn till Nordstan för att köpa födelsedagspresent. Vi hittade två fina v-ringade tröjor, en brun, en svart, på Intersport. Två stycken för 400 kr, tidigare pris 600 kr för två stycken. Vi gick hem, vi klädde oss fina, min sambos äldsta dotter kom för att göra sin farmor sällskap. Jag hade röda byxor från Kapp-Ahl, röd cardigan, med en knapp, tillverkad i Kina, som jag köpte i Los Angeles och premiäranvände, med vit T-shirt. Min sambo hade kakiskjorta, mörklila pullover, svarta byxor, svart bälte. Mycket stilig är han, min sambo.

Klockan 18.50 kör vi i väg från Hagforsgatans parkeringsplats. Vi åker mot Tuve och hinner titta på kompisens nyinköpta hus, värderat till 2,5 miljoner kronor. Det såg fint ut. Kanske är det byggt på 1970-talet. Vi kom fram till kompisen Martin som fyllde 42 i tisdags och som har middag i kväll. Han har gjort förrätt, varmrätt, dessert. Vi får vittvin, en Chardonnay, tror jag. Varmrätten består av getost med honung på bröd och sallad. Varmrätten är lax med grönsaker, ris och äpplesås. Desserten är cheesecake och citronkaka med varm körsbärssås och kaffe Arvid Nordquist, Classic, med fransk prägel. Laxen är sanslöst god. Jag älskar verkligen lax, jag gör verkligen.

Vi pratar om både det ena och det andra. Stödboendet som jag ibland arbetar på blir föremål för kvällens diskussion. Gamla Hasselbladska huset vid Lilla Bommen och byggnaderna omkring renoveras. Lägenheterna som byggs kommer säkert bli bostadsrätter och kosta 8 miljoner kronor i köpesumma. Stödboendet, mittemot Operahuset, kommer säkert att upphöra för att ge plats åt lägenheter och det "fina" folket kommer att flyttas in. Detta är myter i omlopp och jag har ingen som helst aning om myterna är sanna eller kommer att besannas. I alla fall ska jag och stödboendets vikarier äta julbord nästa söndag den 25 november på Hotell Heden, vilket jag verkligen ser fram emot. Julbord med stödboendet är en årlig tradition som jag uppskattat alla åtta åren jag varit visstidsanställd där.

Som alla kvällar går även den här kvällen mot sitt slut. Jag vet en sak, jag har bott i Göteborg sedan 1990, jag måste sluta nu, vi har kontakt med Internet Calls och Los Angeles. Till nästa gång.

Katarina