En ledig dag i dag innan jag börjar jobba i morgon. På torsdag ska jag på anställningsintervju till Högsbo industriområde. I dag ringde ett företag till och ville ha mig till anställningsintervju på onsdag i samma område. Inte nog med det, alldeles nyss ringde gymnasieskolan jag senast jobbat på och undrade om jag kunde arbeta i morgon som lärare i svenska och engelska. Det sägs ju att när det händer saker så händer det mycket.

Jag är lyckligt lottad på så sätt att jag har tillgång till ett antal yrken jag kan arbeta i: lokalvårdare, telemarketing, cirkelledare, lärare. Ju fler branscher jag arbetar i, ju större självförtroende får jag. Självförtroende får du för det du gör, självkänsla får du för den du är, lika delar självförtroende och självkänsla innebär självtillit.

Det är ingenting fel i att vara lokalvårdare. Vi har yrkesstolthet. Vi har underbara arbetskamrater. Samtidigt finns det stora klyftor mellan arbetarklassen och medelklassen. Säkert finns det någon som säger att klasser inte längre finns, men jag håller inte med. Så länge som snedrekryteringen till universitetet ser ut som den gör så kan jag inte bli övertygad om att klasserna inte längre finns. Jan Guillou har sagt att självkänsla tillhör överklassen och inte till arbetarklassen. Det stämmer säkert. Hur många gånger har jag inte hört att "jag har inget läshuvud". Tacka fasen för det, när folk omkring en går omkring och sprider myter om att vissa personer inte klarar av det ena eller det andra.

Alla ska kunna ha möjligheten att läsa till akademiker och möjligen bli klassresenärer som Ronny Ambjörnsson. Kunskap ger makt, det vet jag. Självförtroende och självkänsla är oss alla unnat.