Varje måndag blir det hädanefter veckokalendern. Igår hade jag rensning av post och underskrifter i massor. Idag tisdag är det bokslut och ordf. träff, kommunstyrelse och kvällsavslutning med travstyrelse. Onsdag är det budget - heldag. Torsdag är det kommunstyrelsekonferens för regionen och kvällsträff med företagare. Fredag är det kommunföretag och därefter resa till partikongress i Stockholm och hem söndag kväll sent.

Jag har haft en höjdarvistelse i Thailand, varmt i luften och vattnet, välgörande promenader och god mat. Apropå mat så går det inte att undgå att tänka på den svenska livsmedelskontrollen. I Thailand finns det mat att köpa överallt. Då menar jag verkligen överallt. På mopeder som är som grillvagnar med färskt kött och fisk. Det är 40 gr i solen och grillspetten är övertäckta med en plastfolie. På den lokala marknaden, med tak av presenningar och jordgolv, finns all mat att köpa och då menar jag verkligen allt; kött, fisk, grönsaker i alla dess former blandat med allt annat som folk behöver. Det serveras också mat. I hettan, styckas och bereds grisar och nöt. Grisskallarna hänger snyggt upphängda tillsammans med andra ätliga detaljer och allt äts nog. Restaurangkök är inte heller något som våra ögon undgår att reagera på. Oavsett hur det ser ut så är maten mycket bra överallt. Matsedlarna har också många rätter jämfört med här.

Men man kan inte undgå att ständigt tänka på den svenska livsmedelskontrollen. Har detta gett några mervärlden och bidragit med annat än världens dyraste mat? Jag har pratat med många svenskar och ingen klagar på matkvaliteten i Thailand och inte mår man dåligt heller. Har vi någonsin utvärderat nyttan, dvs. vet politiken som fattar besluten konsekvenserna av besluten och som sagt nyttan så att det inte bara är till för byråkraterna och att ingen törs ifrågasätta när dessa s.k. experter kommer med sina förslag. Vi är nog många som undrar och som jag efter ett Thailandsbesök om allt det vi gör på t.ex. livsmedelsområdet har någon nytta för konsumenten. Ser vi någonsin på hur det fungerar i andra länder, eller fixar vi en massa regler som dom som inte jobbbar på livsmedelsfältet här har någon förståelse för. Vi ska självklart inte riskera folks hälsa men visst blir man tveksam till nyttan när man ser hur det ser ut som t.ex. i Thailand. Vågar vi snart inte ifrågasätta det vi håller på med, blir det all byråkrati som äter upp oss och maten blir dyr för oss?