Väder och bostadspolitik i gemenskap
Växlande molnighet med risk för regnskurar, 15-20 grader. Enligt metrologerna är det normalt för årstiden. För mig med åtminstone ett års närminne och fem veckors semester framför mig känns det som lite svalt och oinspirerande. Dock inte till tankar om politiken både den förda och det som ska ske. Låt mig börja sommarcoktalien med följande klipp:
”Nu börjar rean på hyresrätter i Sollentuna – En femtedel av lägenheterna på väg att säljas ut – Leder till höjda hyror och förskingrat kapital
Den moderatledda majoriteten i Sollentunahem har nu börjat rea ut Sollentunahems lägenheter. Någon annan slutsats går inte att dra när priserna för de allmännyttiga lägenheter som nu säljs ut sjunkit kraftigt på ett år samtidigt som priserna på bostadsrättsmarknaden rusat i höjden. Det finns exempel på bostadsrättsföreningar som nu får köpa för priser som är upp till 30 % lägre än vad de erbjöds köpa för under 2006. Under samma tidsperiod har priset på en bostadsrätt i Sollentuna på den fria marknaden stigit med 26 %.”

Julafton börjar tydligen tidigt i år. Inget ont i att våra innevånare i Sollentuna får möjlighet att äga sin bostad. Men borgerlighetens givmildhet är väl kanske lite väl stor. Ombildningen har på detta sätt blivit en täckmantel för försäljning. Kan man inte sälja bolaget eller fastigheterna så provocerar man fram ombildning istället. Samtidigt ska vi socialdemokrater vara självkritiska. Vi har inte lyckats skapa en bostadspolitik och saluföra denna på ett bra sätt. Historiskt har vi varit nydanande i tankar runt ägande och hyrandeformer för boendet. Men de senaste 10-20 åren har detta helt avstannat. Det har öppnat upp för helt andra definitioner på valfrihet och bostadspolitiska tankar. Men loppet är inte kört, Sollentuna, Stockholmsregionen och Sverige förtjänar ett annat upplägg som tar hänsyn till helheten.

Kanske nått i stil med ”Social allemansrätt”
Och till den allemansrätten hör inte bara bostäder utan också arbete, skola och kommunala välfärdsskyldigheter såsom äldreboenden, socialtjänsten mm. Och likt allemansrätten är den till för alla oavsett förutsättningar. Eller som vi socialdemokrater utrycker det. Betala efter förmåga, få efter behov. Mot denna bakgrund är det oroande att följa den politik som genomförs både på regerings och kommunal nivå. Fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, aktieutdelning och sänkta skatter i all ära men när 10 % av befolkningen genom dessa åtgärder får 70 % av utdelning är det väl ändå nått som är skevt. Tunna skivor till resten och smulor till de 20 % som det fortfarande går utför för kanske inte oroar borgare men jag som socialdemokrat är djup oroad. Återigen anledning till självrannsakan vad vi gjort och inte gjort men det är ju föga försvar för den moderatledda borgerlighetens gödsling av de rikas redan välfyllda plånböcker och aktieportföljer medan man utåt påstår sig vilja förbättra för låg- och medelinkomsttagare.

Även i Sollentuna firar moderaterna stora triumfer i avskaffandet av den sociala allemansrätten. Låt mig ta skolan som ett exempel, jag återkommer till tokigheterna runt skolsituationen i Norrviken i min sommarkrönika. På en fråga runt rektorer, barnskötare, förskolelärare och deras löner svarar Maria Stockhus att ”Ledarskapet i skolan är jätteviktigt därför harv i bestämt oss att successivt se till att höja rektorernas löner”; medan övriga får svaret att” en stor lönehöjning kostar mycket väldigt mycket pengar”. Detta svar trots att Sollentuna i jämförelse med ett femtontal andra jämförbara kommuner befinner och har befunnit sig på de sista platserna i flera år inom de flesta av våra välfärdsyrken. Och som inte detta räckte har jag inom en väldigt kort period tagit del av två brev och flera samtal där man från olika personalgruppers håll uttrycker en stor oro och brist på bra arbetsmiljö. Så stor att man tvingats tillskriva arbetsmiljöverket för att få till en bättring. Detta Sollentunabor har påbörjat urholkning av den sociala allemansrätten på skolsidan.

Två sidor av samma mynt
Jag förstår inte och känner mig besviken på att vi som kommun inte kan hålla rent på gator och torg i parker och på lekplatser. Samtidigt som kommunalrådet Rosdahl i diverse krönikor och annonser slår sig för bröstet över de 10 Mkr som kommunen avsatt för ”försköning av kommunen” har allmänhetens frågestund, min brevlåda och telefonsvarare fyllts av människor som är besvikna över hur det ser ut runt om i kommunen. Värst är Västra Tureberg och även om Lennart Gabrielsson påpekar att detta till stor del är en byggarbetsplats så hör knappast ogräs, oklippta gräsmattor, buskar, kolapapper och skräp till detta fenomen. Ansvaret må delas lika mellan Sollentunahem, kommunen och inte minst medborgarna själva men drivkraften till och samordningen av städning och uppfräschning måste ligga på ansvariga politiker och tjänstemän. Detta har och kommer vi socialdemokrater att driva på både i ord och handling.

Mycket ska man höra
Innan öronen trillar av. Min kollega pastor Ardenfors skriver på sin blogg:
"Ingvar Svensson slår huvudet på spiken när han beskriver oppositionen som “gnällspikar“. Och min erfarenhet är att det inte bara är en verklighet inom riksdagens arbete, utan minst lika mycket (om inte mer) ute i kommunerna. För vår del, i Sollentuna, är det nästan tragikomiskt och se hur man fastnar i formsaker och blåser upp dessa till enormt viktiga principer. Vid, exempelvis, debatter i fullmäktige kan företrädare för oppositionen tillbringa timmar i talarstolen och idissla argument som är både uttjatade och irrelevanta. Men den sortens “politiskt” arbete är oftast tecknet på att man saknar egna visioner. Och att man är vilse i pannkakan över hur ett samhälle anno 2007 skall byggas."

Jag förstår att han tycker att vi är gnälliga det brukar föräldrar också tycka när deras barn tjatar på dem om än det ena och än det andra. Inte minst när man som förälder vet att de har rätt men inte kan eller vill ge med sig. Ta det där om motioner och hur dessa skall besvaras eller när eller om det ska läggas politiska yttranden till dessa. För mig är det ganska naturligt att vi har olika åsikter om svaret men de bör i ärlighetens namn följa någon form av logik. Dessutom börjar jag tycka att vi i vissa delar börjar få en dålig förvaltningskultur. Tjänsteutlåtandena är inte längre opolitiskt färgade, innehåller inte alltid en bred genomlysning av alternativ och hänvisar allt oftare till den politiska majoritetens utlåtande som svar. Detta är ett ofog som bör stramas upp om inte hela handläggningen ska haverera. Senaste fullmäktige var ett crescendo i en lång aria av exempel på det jag beskrivit. Gnällspikar eller inte fortsätter det så här lär vi påpeka detta tills bättring kan skönjas och då räcker inte vaga uttalande från kommunstyrelsens ordförande. När det gäller vision och hur ett samhälle ska byggas 2007 ska jag för tredje gången bekänna – vi socialdemokrater har anledning till eftertanke vad vi gjort, gör och ska göra. Men det räcker med att nämna Sim- och sporthallen, Ungdomens hus, Nya ägardirektiv mm för att veta att vi socialdemokrater inte saknat visioner och idéer, om man inte är helt historielös. Men desto viktigare vi stannar inte vid 2007 vi blickar mot 2010 och därefter, det samhällsbygget påbörjas idag och senast i början på 2010 kommer pastorn att veta vad som tyck (s) inom partiet. Jag för min del vill ha jordgubbssylt (till pannkakan).

Apropå vilse… Läste detta i en ung moderats blogg:
”Men nejdå, över tjugo minuter (på totalt 3 timmar) togs upp av diskussioner huruvida man skall anse en motion avslagen, bifallen eller avskriven. Ibland undrar man om någon av oss i KF skulle få ett fortsatt förtroende om väljarna faktiskt såg hur vi arbetade. 58,57 % av alla valberättigade röstade i valdistrikt 73 (Malmvägen) och 65,87 % röstade i valdistrikt 92 (Helenelunds centrum) - av en skrämmande tillfällighet är dessa områden mest bestående av Sollentunahems hyresrätter och har därför tillgång till Lokal-TV: med andra ord så har de kanske någon gång råkat se våra fullmäktigemöten och blivit bortskrämd. Jag håller det inte för uteslutet. Verkligen inte. En av punkterna gällde en motion om en fritidsgård i Viby med helgöppet (som avslogs eftersom ungdomarna vill ha ett Internetcafé, vi pratar ett nytt koncept därför avslogs den) och under den debatten kom jag på en lösning på problemet. Bygg en kopia av plan 13 (fullmäktigesalen ligger här och en hel del konferensrum) på plan 12 (här finns en restaurang och oppositionen) och låt ungdomarna leka “styr en kommun” - de kan ha öppet dygnet runt och sätt ett par politiker bredvid tillsammans med några fritidspedagoger och sno de bästa idéerna och implementera.”

Några tankar får genom mitt huvud:
1. Tänk att en informationsansvarig politisk sekreterare och muf: are kan tänka så lika utan att förstå nånting, detaljer se mina reflektioner till pastorn ovan.
2. Betänk att denna kommun styrts av den majoritet, som denna unge moderat, ingår i mer än 25 år. Man kan naturligtvis skylla på andra att sakers tillstånd är som de är det brukar vara lättast så. Men något egenansvar har väl även borgerligheten och inte minst moderater.
3. För det tredje Internetcafé kom främst upp i SUR: s (Sollentunas Ungdoms Råd) svar medan den andra undersökningen bland ungdomar liksom målen för denna verksamhet talar om fritidsgårdsverksamhet
4. Sorry blev även en fyra kunde inte låta bli. Plan 12 (där även Kultur och Fritid samt delar av barn i behov av särskilt stöds kansli även finns) är gärna med i försöket men borde inte även plan 11 finnas med där de styrande ändå för tillfället finns. Alla ska med som det ju hette när det begav sig.