Bakom rapporten står Nationalkommittén för Agenda 21 och Habitat, en kommitté med statsrådet Lena Sommestad som ordförande och där alla riksdagspartier är representerade. I nationalrapporten beskrivs det svenska arbetet med Agenda 21 och hållbar utveckling sedan 1992 års Riokonferens. Strävan har från början varit att förankra arbetet lokalt. Idag visar aktuell forskning att hela 70 procent av Sveriges kommuner har antagit planer eller program för Agenda 21 i fullmäktige. Samtidigt är en av de stora utmaningarna att få detta arbete att vidareutvecklas. För det krävs inte bara fortsatta resurser utan också ett framgångsrikt möte i Johannesburg med strävan att få in Agenda 21-arbetet i en mer handlingsinriktad fas. Här kan regeringens förslag till Strategi för hållbar utveckling få en viktig roll genom att i en fortlöpande dialog inspirera till lokala strategier för hållbar utveckling.

Vi har i Sverige utvecklat en rad olika verktyg och arbetsformer i arbetet för hållbar utveckling. Det gäller t.ex. årligen återkommande redovisningar av arbetet för hållbar utveckling, målstyrning med hjälp av bl.a. miljökvalitetsmål, den samlade miljöbalken, lokala investeringsprogram, regional utvecklingspolitik, regler för gröna inköp, konsekvensbeskrivningar som t.ex. miljökonsekvensbeskrivningar samt uppföljningsverktyg av typen miljöbokslut och indikatorer. Till denna bild hör också projekt och andra insatser inom planering, utbildning och forskning. Det är viktigt att ha en helhetssyn i användningen av alla dessa verktyg och se till att de målmedvetet verkar åt samma håll. I rapporten anges en rad fortsatta utmaningar. Tungt väger i ett globalt perspektiv behovet att utrota fattigdom, att förebygga konflikter och att stärka den demokratiska utvecklingen. Utfästelserna om utvecklingsbistånd måste på sikt infrias och nya innovativa stödformer utvecklas för t.ex. tekniköverföring, livsmedelssäkerhet och vattenförsörjning. Klimatet, den biologiska mångfalden och kemikalierna är områden som har högsta prioritet. Hit hör också åtgärder för att begränsa spridningen av HIV/aids och att förändra rådande konsumtions- och produktionsmönster.

Mot bakgrund av att den urbana befolkningen ökar kraftigt och att ytterligare miljarder människor i framtiden riskerar att behöva bo i mer eller mindre hälsovådliga slumområden, är det angeläget att globalt finna former för en hållbar stads- och bebyggelseutveckling. I ett nationellt perspektiv ses hälsofrågor och levnadsvanor som områden som behöver uppmärksammas mer. Transport- och energifrågorna med deras stora betydelse för klimatpolitiken behöver utvecklas i hållbar riktning. Det fortsatta arbetet med den nationella strategin för hållbar utveckling kan här bidra till mer sektorövergripande angreppssätt och ökad målstyrning. När det gäller det lokala perspektivet framhålls i rapporten att behovet av lokala åtgärder också fortsättningsvis måste få en plats i den lokala budgeten och att en spännande utmaning är att utveckla nya former av demokrati och medborgarinflytande, inte minst för barn och ungdom i enlighet med barnkonventionens mål. Det är vidare mycket angeläget att planeringen av infrastruktur och energi anpassas till nya styrformer och incitament för att uppnå hållbarhet.

De journalister som vill ha nationalrapporten kan ringa Charlotte Nording, Miljödepartementet, på telefon 08-405 29 73.