FÖRSTA MAJ 2002

- Tillsammans - mot klyftor och egoism, är årets huvudparoll. Vi är stolta. Stolta över vår demokrati. Stolta över att vi trots allt fortfarande är ett välfärdssamhälle. Stolta över att vi lyckats pressa ner arbetslösheten. Men vi kan ändå inte vara nöjda.

- Klyftorna är fortfarande djupa mellan människor och tydligast syns det på arbetsmarknaden. De lågavlönade har fler otrygga anställningar än de högavlönade. De har mindre makt. Mindre inflytande. Färre förmåner. En lågavlönad drabbas oftare av arbetsskador och har mindre chans att nå pensionsåldern med hälsan i behåll. Dessa skillnader kan man se mellan olika löntagare. Och över allt detta svävar en ekonomisk elit som inte omfattas av några kollektivavtal och där marknadskrafterna får fritt spelrum. En marknad där de själva i hög utsträckning har makten.

Det sade LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin när hon talade i Göteborg. I talet berörde hon också det kommande valet:

- Det duger inte luta sig tillbaka och tro att segern redan är intecknad. Därför måste vi ge allt i valarbetet. Och framförallt måste vi se till att människor använder sin rösträtt.  De människor som valde sofflocket i Frankrike för en dryg vecka sedan vaknade upp med ett resultat där presidentvalet nu står mellan en högerpolitiker och en högerextremist. Det finns ingen risk att det svenska riksdagsvalet ska gå lika illa. Men de av våra väljare som väljer soffan riskerar att vakna på måndagsmorgonen med en regering där Bo Lundgren är statsminister, Gunnar Hökmark sköter ekonomin och där Alf Svensson sköter jämställdheten. Och det är väl illa nog?