Moderatledaren Fredrik Reinfeldt talade i sitt sommartal väldigt lite om moderaternas egen politik. Det är inte så konstigt:   Moderaterna har förlorat debatten om de lägre ersättningsnivåerna och de nya låglönejobben för de som redan har det allra svårast. Det känner Fredrik Reinfeldt som den politiske opportunist han är.   Moderatledaren talade inte heller om Alliansens gemensamma politik - för det finns ingen gemensam ekonomisk politik att tala om. Då återstår att angripa socialdemokratin i allmänhet och statsministern i synnerhet. Jag tror att vi kommer att få se mer av personangrepp och smutskastning från moderatledarens sida.   Moderaterna kommer säkert också mer och mer att tala om sänkta skatter - och mindre och mindre om hur de sänkta skatterna ska finansiernas.   Som finansminister noterar jag att moderaterna börjar föra resonemang om dynamiska effekter av sänkta skatter. Det känner vi igen från förr. Det synsättet fick dramatiska konsekvenser för samhällsekonomin och ledde till stora budgetunderskott som drev upp inflationen och räntorna. Moderata skattesänkningar och de andra borgerliga partiernas utgiftsökningar - den politiken har prövats förr med förödande konsekvenser.   Under ett års tid har det hetat hur eniga de borgerliga partierna är. Men varför har de inte åstadkommit mer i sak? Sedan Alliansen bildades har regeringen tillsammans med de båda samarbetspartierna presenterat två statsbudgetar - och vi kommer att presentera en tredje om några veckor. Det enda de borgerliga har presenterat är vackra fototillfällen och allmänt hållna rapporter.   Det duger inte att nu lägga fram någon slags plattform, rapport eller manifest kring den ekonomiska politiken. Lägg istället ett gemensamt budgetförslag i riksdagen så får väljarna jämföra. Inget är så lätt som att skriva plattformer. Det svåra är att presentera en sammanhängande ekonomisk politik i riksdagen.   Pär Nuder