En av varje samhälles viktigaste uppgifter är att ge varje barn en bra skolgång. Det stöd och den start i livet vi ger våra barn genom skolan visar hur samhället klarar att satsa på sin egen framtid. I Sverige beslutar vi gemensamt på nationell nivå om vad eleverna ska lära sig i skolan. Vi vill att eleverna i princip ska lära sig samma saker i hela landet, men samtidigt är vi öppna för att det kan ske på olika sätt. Skolorna finansieras av kommunerna och drivs av kommuner eller som fristående skolor. På lokal nivå finns en långtgående frihet att organisera skolan, lägga upp pedagogik och undervisning på olika sätt. Denna frihet begränsas dock av de nationellt beslutade målen för vad eleverna ska lära sig i skolan.

För att förbättra undervisningen i skolan och göra allt vad vi kan för att inga barn ska gå ur skolan utan nödvändiga kunskaper driver den socialdemokratiska regeringen ett nationellt kvalitetsprogram för skolan. En viktig del av vår skolpolitik är vårt vallöfte att anställa ytterligare 15 000 lärare och andra specialister i skolan genom ett särskilt statsbidrag.

Jag är övertygad om att det finns ett väldigt starkt samband mellan hur många välutbildade människor som kan stödja eleverna i skolan och vilka resultat eleverna uppnår. Därför är det väldigt glädjande att vi ligger klart över målet för satsningen i skolan. Enligt vår plan borde antalet lärare och andra specialister i skolorna ha ökat med ca 5 500 personer hittills. Men när vi mäter ser vi att vi har fått inte mindre än 8 500 fler anställda, trots att elevantalet har sjunkit. Min tolkning av detta är att ansvariga inom stat och kommuner, trots en pressad ekonomi, alla är medvetna om vikten av att anställa fler och höja resultaten. Jag är övertygad om att det finns ett samband mellan elevernas positiva resultatutveckling i grundskolan och gymnasieskolan som vi nu sett flera år i rad och att lärartätheten nu ökar. Men det räcker inte med ökade resurser för att uppnå bättre resultat i skolan. Jag menar att vår ordning med nationella mål ihop med stor lokal frihet måste kombineras med en väldigt effektiv och strikt kvalitetskontroll. Annars riskerar vi att utbildningens innehåll och kvalitet skiljer sig åt i olika delar av landet och det kan vi inte acceptera. Regeringens kvalitetsprogram för skolan - Alla skolor skall vara bra skolor - som presenterades förra våren har sin utgångspunkt i detta. Kvalitetsprogrammet innehåller en rad insatser för ökad individanpassning, tidigare och tydligare information och kommunikation mellan eleven, skolan och hemmet, samt insatser för att stärka systemet för uppföljning, granskning och tillsyn.

För att detta ska fungera krävs att inte bara lärarna utan också eleven och elevens föräldrar redan från skolstarten vet och förstår vilka målen är, kan följa utvecklingen mot målen och att det finns en tydlig, framåtsyftande plan - en individuell utvecklingsplan - som visar vad som behöver göras för att eleven skall nå målen.

Eleven, föräldrarna och lärarna ska redan från skolstarten veta och förstå vilka målen i läroplanen och i kursplanerna är och tillsammans kunna följa elevens utveckling mot målen. Sedan höstterminen 2003 gäller att informationen som ges vid utvecklingssamtalet tydligt ska grundas på en utvärdering av var eleven står i förhållande till målen i läroplanen och kursplanerna och också beskriva vilka insatser som behövs för att eleven skall klara målen.

Från och med det här läsåret gäller också att elever som inte når de mål som krävs för att få ett godkänt betyg i slutet av årskurs 9 ska ges ett skriftligt omdöme som beskriver de kunskaper eleven uppnått. Av omdömet kan också framgå de stödåtgärder som har vidtagits. Det skriftliga omdömet bekräftar den arbetsinsats eleven faktiskt gjort, vilket är viktigt för elevens självkänsla och självbild. Jämfört med ett streck i betyget, har ett omdöme som talar om vilka delmål man uppnått och vad som återstår, en mer positiv påverkan på elevens motivation att komplettera sitt betyg.

Varje skola och varje kommun ska årligen redovisa kvaliteten i skolan. Kvalitetsredovisningarna ska få tydligare regler så att de mer lättillgängligt och jämförbart visar hur skolan lyckas med att nå de nationella målen i läro- och kursplanerna och vilka åtgärder de ska vidta om målen inte nåtts. Förutom att skolans resultat blir tydliga för alla inblandade, blir kvalitetsredovisningen ett konkret underlag för skolans utvecklingsarbete. Snart ska Skolverket på regeringens uppdrag bestämma vilka kvalitetsindikatorer som ska finnas i kvalitetsredovisningarna så att de får en kärna som är gemensam och igenkännbar för alla. Självklart ska kvalitetsredovisningen i övrigt utgå från varje verksamhet och dess förutsättningar. Bara då blir den ett bra stöd för det lokala förbättringsarbetet.

Vi har också ett nationellt ansvar för att skapa en samlad bild av utbildningens kvalitet. Genom den myndighetsombildning som förra året genomfördes på skolområdet har Skolverkets uppgifter renodlats till uppföljning och utvärdering. En kraftfull svensk utbildningsinspektion som sköter granskning och tillsyn har skapats. Regeringens mål är att alla skolor skall omfattas av regelbunden inspektion. Skolverkets förändrade roll innebär att verket blivit en starkare och mer synlig statlig aktör, som granskar skolan och hävdar kraven på kvalitet och likvärdighet. Samtidigt bidrar den nya Myndigheten för skolutveckling till bättre kvalitet och likvärdighet genom riktade insatser, bland annat till kommuner och skolor vars resultat pekar på ett tydligt behov av stöd.

Samtidigt som denna nödvändiga uppstramning av kvalitetskontrollen i skolan genomförs, pågår ett intressant försök med att öka den lokala friheten ytterligare. För fyra år sedan tog regeringen initiativ till den femåriga försöksverksamheten med undervisning utan timplan. De nära 900 kommunala grundskolor i 79 kommuner som ingår i försöksverksamheten är befriade från att följa den nationella timplanen, som talar om exakt hur mycket tid alla elever ska få i varje ämne. Skolorna i försöket har fått full frihet att arbeta målorienterat, med utgångspunkt i varje elevs förutsättningar, behov och intressen och med en ökad helhetssyn på lärandet. Försöket ska pågå i ytterligare ett år och ska skall slutredovisas i juni 2005, men i dagarna kommer ett delbetänkande med de första resultaten från timplanedelegationen.

Flera positiva erfarenheter från försöket rapporteras, både i fråga om arbetssätt och resultat.Arbetssättet har förändrats genom ett ökat fokus på målen istället för tiden och en ökad individanpassning. En precis avslutad jämförelse av betygsstatistiken visar nu att även studieresultaten har förändrats i positiv riktning för försöksskolorna:· Det samlade värdet av betygen, meritvärdet, har ökat mer i försöksskolorna än i övriga skolor. Från att i utgångsläget varit lägre, är det nu högre än för övriga skolor.

· Andelen elever som nått målen i respektive svenska, matematik och engelska och därmed blivit behöriga till gymnasieskolan, har ökat påtagligt i försöksskolorna jämfört med riket som helhet.

· Ökningen av andelen godkända i de behörighetsgivande ämnena har inte skett på bekostnad av resultaten i ämnen som musik och bild. Istället har andelen som uppnår målen i dessa ämnen ökat.

· Även för övriga ämnen är utvecklingen i försöksskolorna nu positiv, efter en viss försämring i försökets inledning. Övriga skolor uppvisar inte denna utveckling.

· Den positiva betygsutvecklingen har varit särskilt utmärkande för pojkar och i ännu högre grad för elever med utländsk bakgrund. Det gäller glädjande nog både det samlade meritvärdet och behörigheten till gymnasieskolan. Med tanke på att dessa grupper generellt sett haft sämre skolresultat är detta särskilt intressant att notera.

Även om detta onekligen är lovande resultat, ska nu timplaneförsöket fortsätta i ytterligare ett år. Innan vi kan ta ställning i frågan om skolans timplan, behöver vi noggrant överväga vilka ytterligare åtgärder som måste vidtas för att värna principen om att eleverna ska få en likvärdigt god utbildning oavsett var de bor eller vilken skola  de går i.

Jag vill därför öppna för en bred diskussion om hur vi ska arbeta för att utveckla och förbättra det nationella målsystemet och uppföljningen av varje elevs och skolas resultat. För mig är det viktigt att hävda den nationella likvärdigheten samtidigt som de professionella i skolan ges stor pedagogisk frihet.