En ökad tillväxt är central för att vi ska kunna klara framtidens utmaningar, fortsätta förbättra välfärden och öka rättvisan i samhället. En politik för tillväxt är också en politik för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet. Hård internationell konkurrens och snabb teknisk utveckling tvingar oss att satsa offensivt framåt för att inte tappa mark. Vi socialdemokrater väljer aktivt en framtid för vårt land med en alltmer avancerad kunskapsbaserad industri med väl avlönad och kvalificerad arbetskraft. Det gör att forskningspolitiken och frågan om hur fler forskningsresultat kan överföras i nya produkter och företag blir central för tillväxtpolitiken. Sverige är på flera områden en ledande forskningsnation i hård internationell konkurrens. Därför ska Sverige satsa mer på forskning än något annat land inom OECD. Det bidrar till vårt lands modernisering, stärker tillväxten, ökar vår öppenhet mot omvärlden och ger oss bättre möjligheter till ett gott liv. Forskningen berikar oss alla - direkt eller indirekt. Vårt land behöver också den självständiga akademin för att analysera samhället, kritisera dess utveckling och påverka den allmänna debatten. Forskarnas resultat kommer inte alltid att vara kortsiktigt bekväma men är ofta långsiktigt betydande. Den fria grundforskningen styrs av forskarens nyfikenhet och strävan att vinna ny kunskap och flytta fram forskningsfronten. Paradoxalt nog har det visat sig att den fria grundforskningen som inte är styrd av samhällsnytta eller inriktad på att lösa ett visst problem, ofta ger de mest värdefulla resultaten. Skälen är flera. I den internationella miljön skärskådas forskningen i knivskarp konkurrens vilket leder till hög kvalitet. Erfarenheten visar också att det inte alltid är möjligt att nu förutsäga vilken ny kunskap som kommer att ha störst betydelse decennierna framöver. En fritt sökande spetsforskning är därför av stor betydelse för att hantera framtidens utmaningar. Det har också visat sig att viktiga upptäckter gjorts som en effekt av den process sökandet efter kunskap innebär och utan att forskaren aktivt sökt efter kunskap i den riktningen. Växelverkan mellan grundforskning och behovsinriktad forskning har stor betydelse för att främja tillväxt och välfärd och utgör många gånger grunden för att nya forskningsresultat kan bidra till att fler kunskapsintensiva företag startas och gamla företag utvecklas. En stärkt grundforskning lägger därmed en god grund för den långsiktiga tillväxten. Eftersom grundforskningen inte ger säker avkastning på kort sikt måste huvudansvaret för dess finansiering ligga på staten. En brist i dagens finansiering av grundforskningen är svårigheten att åstadkomma samlade insatser. Sverige är ett litet land som konkurrerar med de stora. Vi kan inte vara bäst på alla områden utan måste - bättre än idag - kunna rikta satsningar till de forskare som lyckas bäst i den internationella konkurrensen. Därför behöver vi en kraftsamling för att bygga attraktiva och internationellt framstående forskningsmiljöer. För samhällets utveckling behövs välutbildade specialister som höjer kompetensen i arbetslivet. Forskarutbildningen förser oss med den mest kvalificerade arbetskraften. En växande forskarutbildning i snabb utveckling skapar förutsättningar för näringslivets allt mer avancerade utveckling och produktion samtidigt som universitet och högskolor får viktiga tillskott av kvalificerade forskare och lärare. Vi behöver fler unga människor som antar forskarutbildningens utmaning och fångas av lusten att vinna ny kunskap. I en nyligen publicerad rapport visade Högskoleverket att de 16 forskarskolor som etablerades på regeringens initiativ har fått en framgångsrik start. Därmed finns goda exempel för den fortsatta utvecklingen av forskarutbildningen som kännetecknas av kvalitet, struktur och samverkan.OECD har visat att Sverige utexaminerar fler personer med forskarutbildning än något annat land. De forskarutbildade fyller en stor funktion för både näringsliv, offentlig sektor och högskolans behov. Yngre forskare behöver ges bättre möjligheter på universitet och högskolor för att vi ska kunna möta det stora generationsskifte som vi står inför i forskarvärlden. Sverige drar också till sig unga begåvningar från andra länder. Sverige har ett klart nettoinflöde av personer med forskarutbildning från de avancerade industriländerna. Vi måste nu vässa politiken för att de stora satsningarna på forskning ska ge ökade resultat i form av nya produkter och företag. I den rapport om Sveriges ekonomi som OECD publicerar idag lyfts kommersialiseringen av forskningsresultat fram som ett nyckelområde för tillväxten. OECD betonar det faktum att Sverige satsar en större andel av BNP på forskning och utveckling än något annat land och att vi tillhör toppen när det gäller andelen forskare i arbetskraften. Sverige är tillsammans med Schweiz det land i världen som publicerar flest vetenskapliga artiklar per invånare. Ett tydligt resultat av detta är att vi har flest patentansökningar per invånare i EU. Ett annat tecken på ett gott innovationsklimat är att mer riskkapital satsas i tidiga skeden och på expansion av företag i Sverige än i något annat EU-land, men dock mindre än i USA. OECD lyfter fram ett antal goda exempel på svenska insatser som stödjer kommersialisering av forskningsresultat:

• industriforskningsinstitutens nya inriktning på samverkan mellan privat och offentlig sektor med nära kontakt med universiteten och med tydligt fokus mot näringslivet och internationell genomslagskraft,
• satsningen på ett nationellt inkubatorprogram genom VINNOVA som skapar en sammanhållen riskkapitalkedja, med regionala centra som tillför kapital, kompetens och nätverk under företags utveckling,
• etableringen av holdingbolag vid universitet och högskolor som förenklar kommersialiseringen av forskningsresultat. Men trots denna inriktning på politiken anser OECD att svenska forskare i mycket större utsträckning bör kunna kommersialisera forskningsresultat. Jag delar den bedömningen. OECD redovisar i dagens rapport två förslag till utveckling av den svenska politiken för att stärka kommersialiseringen av forskningsresultat:
• dela äganderätten till uppfinningar mellan forskare och universitet och högskolor,
• utveckla stödstrukturer med expertis för att mer effektivt kommersialisera forskningsresultat.

Arbetet med innovationssystem och kommersialisering av forskningsresultat inom universitet och högskolor är en strategiskt viktig fråga. Lärosätena måste aktivt sätta innovationsperspektivet på dagordningen. Det kan kräva förändrade attityder, som sätter högre värde på att föra ut forskningens resultat, i den akademiska världen. Ökad rörlighet mellan akademi och industri måste uppmuntras. Varje lärosäte bör ha en tydlig strategi för arbetet med kommersialisering och en funktion som i samverkan med andra berörda aktörer kan hantera denna på ett professionellt sätt. Det är nödvändigt med en sådan öppenhet och tydlighet för att de akademiska värdena ska värnas. Avståndet mellan forskning och företag är i många avseenden kortare idag än tidigare men ändå svårt att överbrygga. Många forskare saknar kunskap om företagandets villkor eller om att på annat sätt kommersialisera sina forskningsresultat. De är inte alltid heller intresserade av detta. Det är därför nödvändigt att skapa system som kan ta tillvara forskarnas resultat och idéer utan att dessa själva behöver blir entreprenörer. För att en sådan utveckling ska komma till stånd kommer regeringen att tillsätta en utredning med uppdrag att pröva två frågor: införandet av en informationsplikt om kommersialiserbara forskningsresultat och förändring av lärarundantaget. En informationsplikt skulle ge universitet och högskolor de kunskaper om utvecklingsbara forskningsresultat som behövs för att effektivt kunna arbeta med kommersialisering. Det så kallade lärarundantaget (vilket innebär att forskaren ensam äger sina resultat) har tjänat oss väl under lång tid genom att ge forskarna starka drivkrafter att själva kommersialisera sina resultat. Men för att nu kunna ta nästa steg och öka överföringen av forskningsresultat från universitet och högskolor till näringslivet vill jag undersöka möjligheten för en förändring som innebär att ansvaret och ägandet till forskningens resultat delas mellan forskare och universitet. Utbildnings- och forskningsminister