Fru talman!

Man såg det alltid först på ögonen. Min pappas ögon var så vackra -

bruna, klara och med en särskild sorts värme i. Det fanns som ett

leende, blygt, nästan bara anat, djupt inne i dem. Men när han var på

väg att återigen förlora sin personliga kamp förändrades hans ögon. De

blev liksom grundare. Det var som skillnaden mellan att se ned i en

underbar djup skogstjärn och en igenslammad dyig göl.Det fanns inte

längre liv i dem. Också färgen blev annorlunda. Den klara, varma bruna

blicken förbyttes i en gulaktig spräcklighet och blev undflyende. Hans

blick blev som ett jagat djurs, listig och vaksam. Det var som om han

visste att ögonen avslöjade honom och därför undvek han att möta andras

blickar. Jag hade tidigt lärt mig att känna igen tecknen och att dela

in helvetesvandringen i olika faser. Detta var den första. Snart

märktes det också på humöret. Han blevretlig och lynnig. Han hakade upp

sig på småsaker, snäste och fräste. Allt man gjorde störde honom. Han

slutade sjunga och vissla.

Så skriver förra statsrådet Annika Åhnberg i sin bok Isprinsessan. Det

är en berättelse om en barndom som förmörkades av pappans supande och

satte spår för livet i barnen. Det var en otrygghet, en skräck ochen

rädsla som de flesta av oss kanske inte ens kan föreställa oss. Men

Annika Åhnberg är inte ensam om en sådan uppväxt - inte ens i dag. Vi

räknar i dag med att ungefär 200 000 barn växer upp i en familj som

präglas av alkoholproblem. 200 000 barn - vi kanske ska tänka på det en

liten stund. Och vi ska också tänka på vår gemensamma målsättning, som

är att alla barn ska ha rätt till en trygg uppväxt. Jag tror inte att

vi skiljs åt över partigränserna här. Vi har alla utgångspunkten att

alla barn har rätt att växa upp med trygghet, värme och kärlek.

Alkoholismen är ett hot mot det. Det är ett missbruk som slår sönder

familjer och märker barn på livet. Det säger oss en viktig sak; det

säger oss att alkohol inte är vilken vara som helst. Det är inte somatt

sälja skor, kläder, smör och bröd. Det är en vara som måste kringgärdas

av särskilda regler och där det också finns ett starkt politiskt - säg

gärna kollektivt ansvar. Därför är alkoholfrågan i grund och botten en

fråga om solidaritet. Vi som använder alkohol medmåttlighet måste vara

beredda att göra avkall på vår bekvämlighet för att förebygga att andra

människor hamnar i missbruk.

Samtidigt vet vi att vi har en dubbelsyn på alkohol. Alkohol är för

många förknippat med våra stora högtider, med fest och med glädje.

Alkohol i måttliga mängder är inte skadligt. Men det finns hela tiden

en balansgång däremellan som vi måste gå. Staten avkräver ingen något

nykterhetslöfte. Men vi har en allmän måttlighetslinje, och vi säger

att fyra områden i livet ska vara fredade från alkohol: trafiken,

graviditeten, uppväxtåren och arbetsplatsen. Jag tror att en sådan

linje har stöd bland de allra flesta svenskar i vårt land.Men vi ser

också hoten. Vi ser att alkoholkonsumtionen har ökat med nästan 20 % på

två år. För första gången på tio år ökar den alkoholrelaterade

dödligheten i Sverige. Rattfylleriet ökar. Drickandet bland de unga

ökar. Vi kan till och med nu också se att drickandet bland de gravida

ökar. Samtidigt pressas vi av förändringar i vår omvärld. Vi ser

skattesänkningarna i Danmark och Finland som i kombination med ökade

införselkvoter riskerar att öka konsumtionen ytterligare.

Politik bygger på fyra hörnstenar: det förebyggande arbetet,

brottsbekämpningen, missbrukarvåren och det internationella arbetet.

Det förebyggande arbetet utgår alltid från vår syn på generell välfärd.

Vi förstår att för att bekämpa missbruk så måste man också bekämpa

fattigdom och marginalisering. Därför försöker vi föra en politik för

minskade klyftor i samhället. Grundläggande i det förebyggande arbetet

är¨också att vi försöker hålla höga alkoholpriser och en inskränkning

av tillgängligheten. Visst kan man säga att de instrumenten har

försvagats; det vore dumt att påstå något annat. Men de är fortfarande

och alltjämt viktiga grundpelare i vår alkoholpolitik, och de ska så

förbli. Den ökande införseln innebär ändå att vi kommer att få räkna

med en större tillgänglighet till alkohol än tidigare. Men det innebär

i sin tur egentligen bara att vi måste bli bättre på att använda de

övriga alkoholpolitiska instrument som står till vårt förfogande. Jag

kan därför i några punkter redovisa hur vi hade tänkt göra framöver med

den politiken.

För det första tänker vi fortsätta satsa på det lokala förebyggande

arbetet. Det handlar till exempel om att arbeta förebyggande bland

ungdomar i riskzonen. De senaste åren har vi gjort stora statliga

insatser på det området. I dag har vi på plats 250 alkohol- och

drogförebyggare i 180 kommuner, och vi fortsätter att bygga ut det

nätverket nästa år genom att anslå ytterligare 75 miljoner kronor för

det arbetet. Här vill vi också förstärka kommunernas möjligheter att

föra en ansvarstagande alkoholpolitik genom att de ska kunna vara mer

restriktiva när det gäller alkoholtillstånden. Sådana förslag kommer

till våren.

För det andra vill vi förstärka brottsbekämpningen när det gäller

alkoholrelaterade brott. Det gäller bland annat straffen för

rattfylleri när man skadar och dödar någon annan person. Det gäller

utvidgade möjligheter att förverka bilen för den som döms för

rattfylleri. Det gäller också straffen för dem som tillverkar eller

säljer vidare alkohol illegalt. Just det är kanske särskilt aktuellt i

min del av landet, i Skåne, där vi ser detta varje dag. Vi kan inte

acceptera att folk öppnar små egna privata systembolag hemma och säljer

till ungarna i trappan. Rättsväsendet måste stärkas på den punkten, och

just när det gäller de frågorna har vi en statssekreterargrupp som går

igenom möjligheterna att göra sådana förstärkningar.

För det tredje ska vi ytterligare begränsa möjligheterna att göra

reklam för alkohol. Här kommer också förslag under våren.

För det fjärde ska vi slå vakt om Systembolaget, vårt viktigaste

instrument för att upprätthålla åldersgränsen på 20 år. Det är bra att

Systembolagets ledning så kraftfullt har reagerat på oegentligheter i

bolaget, och jag är övertygad om att den rättsprocesssom nu pågår

kommer att leda till att alla sådana oegentligheter en gång för alla

städas ut och att allmänhetens förtroende därmed kan återupprättas.

Systembolaget är av oerhört stor betydelse för vår alkoholpolitik.

För det femte ska vi fullfölja den europeiska offensiv i

alkoholfrågorna som vi inledde i höstas. Vi vill ha genomslag för vår

syn att alkohol inte är vilken vara som helst utan en vara som EU:s

medlemsländer måste kunna sätta upp särskilda restriktioner kring.

Alkoholpolitiken är i grund och botten en folkhälsofråga.

Minimiskatterna på alkohol i EU måste höjas för att förhindra en

förödande skattekonkurrens. De fyra alkoholfria områdena måste lyftas

fram också ur ett EU-perspektiv. EU-kommissionen måste ta fram den

handlingsplan, strategi mot alkoholskador, som EU:s ministerråd under

svensk ledning beställde redan 2001.

För det sjätte ska vi fortsätta att satsa på information och

opinionsbildning kring alkoholfrågorna, inte minst i skolan men också

brett i samhället. Här har vi Alkoholkommittén som jobbar väldigt

bra.

För det sjunde måste vi göra en satsning på missbrukarvården. Med en

ökad konsumtion följer också ökat missbruk. För att inte fler barn ska

behöva växaupp i otrygghet på det sätt som vi kan se att kanske ett par

hundratusen barn gör i denna dag måste vi göra förstärkningar också

där, och det kommer vi att göra. Det är högprioriterat för oss

socialdemokrater inför nästa års budgetförhandlingar.

Jag ser, fru talman, fram emot att arbeta med alkoholfrågorna

tillsammans med riksdagens partier under de närmaste åren. Jag vet att

det finns ett starkt engagemang här för frågorna, möjligen med något

undantag. Jag noterade bland annat Kristdemokraternas lista över

förslag på åtgärder i går. Det är bra att känna det starka stöd och det

engagemang som finns i den här kammaren, inte minst, fru talman, när vi

driver de här frågorna i Europa.