Debattartikel av utbildnings- och forskningsminister Thomas Östros och kommunalråden i Göteborg, Malmö och Stockholm, publicerad i Dagens Nyheter den 7 november 2003

Skolpolitikens största utmaning är hur alla barn ska ges de kunskaper de behöver i ett modernt kunskapssamhälle. Och med det frågan om hur vi ska klara de barn som idag inte får dessa kunskaper? Traditionellt har det funnits två lösningar på den utmaningen, som båda måste förkastas. Det är den konservativa och auktoritära metoden att sortera barn i bättre eller sämre lämpade för högre kunskap. I Sverige är det numera folkpartiet som intar denna klassiska högerståndpunkt. Den metoden har prövats förr och finns kvar i flera länder på kontinenten. Internationella undersökningar ger mycket låga resultat till länder med sorterande skolor.

Den andra metoden är att luckra upp kunskapskraven och i realiteten sänka ambitionsnivån. Men där är vi socialdemokrater tydliga: vi kommer aldrig att acceptera sänkta kunskapskrav som en väg att få fler igenom systemet.

Vi vill här presentera ett gemensamt program på nationell nivå och i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö, för en individualiserad och kunskapsinriktad skola med höga ambitioner för alla.

Lika chans kräver olika resurser
De stora skillnaderna i resultat mellan skolor som har elever med olika förutsättningar är inte acceptabla. För att vi ska kunna ge alla elever reella möjligheter att nå målen måste en större del av skolans resurser riktas till de elever som riskerar att inte nå målen. Som ett exempel kan nämnas Stockholm där man riktar det statliga bidraget till personalförstärkningar strategiskt mot de elever som riskerar att inte nå målen och ett särskilt pedagogiskt stöd ges elever med låga betygsresultat från grundskolan.

Tidig uppföljning och individuella utvecklingsplaner till varje elev
Betyg är bra men räcker inte. Besked om hur det går i skolan får aldrig komma som en överraskning. Elever som riskerar att inte nå målen i skolan måste få hjälp tidigt. Det kan ske genom att skolan för elever och föräldrar tydligt formulerar vad som behövs för att nå målen. Alla barn ska ha rätt till en individuell utvecklingsplan, som framåtsyftande visar hur elevens kunskapsutveckling stöds och där gemensamma överenskommelser dokumenteras. Vid varje utvecklingssamtal ska det klart framgå: Hit har du nått. Det här har du kvar. Så här ska vi jobba för att nå dit.

I Göteborg pågår ett aktivt utvecklingsarbete för att ge skolorna metodiskt stöd i utformandet av individuella utvecklingsplaner till alla elever.

Läsprogram säkrar språk- och läsinlärningen
Språket och läsningen är nyckeln till kunskap. För barn som inte har svenska som modersmål är det extra viktigt med tidig språk- och lästräning. Vi vill göra en satsning på läsprogram, där vi diagnostiserar och noga följer varje barns läsutveckling från första skolåret.

I Stockholm följs alla grundskoleelevers läsutveckling från första skolåret och planer finns för motsvarande scheman för elevernas skrivutveckling. I Malmö arbetar man dessutom med matematikutvecklingsscheman.

Tydligare kvalitetsredovisning ger höjda resultat
Det måste bli lättare att följa och jämföra utveckling och resultat mellan skolor och kommuner. De årliga kvalitetsredovisningarna ska i framtiden innehålla tydliga och jämförbara kvalitetsindikatorer som gör det enklare att bedöma och jämföra skolans kvalitet och se hur skolan arbetar med eventuella brister. För oss är det självklart att de fristående skolorna ska ingå i den gemensamma kvalitetsutvärderingen lokalt och nationellt.

I Stockholm arbetar skolinspektörer från förskola upp till vuxenutbildning och kvalitetsredovisningarna med jämförbara fakta om såväl kvantitet som kvalitet läggs ut på stadens hemsida.

Tvåspråkig undervisning ger fler godkända elever
I de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö har en hög andel elever utländsk bakgrund. Att klara skolans mål är givetvis svårare för elever som inte har svenska som modersmål. Kunskapsmålen gäller alla, men metoderna måste anpassas för att möta elevernas behov. För elever som kommer till Sverige mitt under skoltiden är tvåspråkig undervisning ett sätt att följa med i ämnesundervisningen samtidigt som man lär sig det svensk språket.

Undervisning av elever på modersmålet har starkt stöd i aktuell forskning och har prövats länge i Sverige, i exempelvis Franska och Tyska skolan. I Malmö satsar man på sådan undervisning på större invandrarspråk. Andelen elever med godkända betyg har höjts väsentligt.

Individualisering kräver flexibel grundskoletid
Medan vissa elever sjungit och rimmat på svenska sedan förskolan, ser andra ett klassrum för första gången när de kommer till Sverige. Därför är det naturligt att både undervisningen och tiden för lärandet måste skilja sig åt för elever med så vitt skilda förutsättningar. Elever som har stora svårigheter att nå kunskapsmålen, ska efter samråd med eleven och föräldrarna få ett eller två års extra undervisning i grundskolan. Ett sådant extra år bör normalt komma relativt tidigt under skoltiden. Därtill kommer Skolverket inom kort att få regeringens uppdrag att se över hur en flexibel skolstart under läsåret skulle fungera.

I Malmö erbjuds nyanlända elever i grundskolan ett extra skolår för att ha en chans att hämta in klasskompisarnas försprång.

Flera vägar in i gymnasieskolan minskar avhopp och studiemisslyckanden
Elever utan gymnasiebehörighet hänvisas i dag till det individuella programmet (IV) som har fått en omfattning, en inriktning och en kvalitet som inte är tillfredställande. Förra läsåret gick 16 procent av alla elever i gymnasieskolans år 1 på det individuella programmet. Bara en femtedel av dem slutför gymnasieskolan. Här ligger gymnasieskolans största utmaning.

Vi vet att människor utan gymnasieutbildning har långt högre arbetslöshet och större sociala problem än andra. Vi måste skapa lösningar som för det första ser till att elevernas kunskapsbrister repareras och för det andra ser till att eleverna omgående får en undervisning som stärker deras motivation att klara gymnasieskolan. Det gör vi inte genom att ta bort behörighetskraven, det vore att lura eleverna in på en utbildning de sedan inte klarar av.

Men inom IV finns idag elever med väldigt skiftande förutsättningar och behov. Därför måste vi skapa nya och mer effektiva lösningar som individuellt och flexibelt förstärker dessa elevers motivation och rätt till lärande. Vi är också öppna för en diskussion om att även de fristående skolorna i framtiden ska ha möjlighet att anordna dessa programalternativ.

Från över 100 kommuner finns goda erfarenheter av att erbjuda elever med mindre kunskapsbrister ett programinriktat individuellt program (PRIV) i gymnasieskolan. Eleverna kompletterar då något behörighetsgivande ämne samtidigt som de följer sådana gymnasiekurser som de har nödvändiga förkunskaper för att klara av. När behörigheten uppnås blir de antagna. På det viset ökas motivationen och eleven får en tydlig väg till en hel gymnasieutbildning.

Andra elever har större kunskapsbrister och där behöver utbildningen utformas mer som ett preparandår. Utbildningen för dessa elever syftar till att ge bättre förkunskaper i de behörighetsgivande ämnena, men kan ges på ett flexibelt sätt. Ambitionen är att eleverna så snart de skaffat tillräckliga förkunskaper ska börja studera gymnasiekurser. För elever med omfattande skolproblem, behövs starkt individuella lösningar. Beroende på förutsättningar och motivation bör eleverna få så goda kunskaper som möjligt och stöd i att finna alternativa vägar ut i arbetslivet.

Alltför många elever hoppar av gymnasieskolan utan att någon följer upp hur det går för dem. Här är kommunens uppföljningsansvar viktigt, liksom behovet av samverkan mellan olika skolformer och med socialtjänsten, arbetsförmedlingen och andra sektorer.

I Malmö pågår nu ett arbete för att stärka uppföljningen av ungdomar som varken studerar eller arbetar.

Nya möjligheter till lärlingsutbildning
Möjligheterna att driva gymnasieutbildning närmare arbetslivet behöver utvecklas. Ett lärande där teorin lärs in med hjälp av praktiken blir djupare och gör att eleven upptäcker varför kunskaperna behövs. Lärlingsutbildningen inom gymnasieskolan har idag en blygsam omfattning. Vi vill utveckla den till ett attraktivt alternativ för både elever med goda resultat som siktar mot ett yrke och för elever med svårigheter att klara traditionellt upplagd utbildning. I alla gymnasieutbildningar ska därför finnas möjlighet till en lärlingsdel där lärandet sker nära arbetslivets verklighet. Självklart måste även lärlingsutbildningen ge eleverna goda kunskaper i skolans kärnämnen för att eleverna kunna stå sig väl på arbetsmarknaden och i samhället. Men kärnämnena måste få präglas av den yrkesinriktning eleven valt och kan därför inte se likadana ut i alla program. De yrkesförberedande programmen behöver utvecklas så att både lärandet i arbetslivet (LIA) och integrationen mellan kärnämnen och karaktärsämnen ökar.

I Stockholm finns t ex Enskede gårds gymnasium som har ett nära samarbete med motorbranschen och aktivt arbetar med LIA. I Göteborg erbjuds eleverna på yrkesprogrammen en introduktionsutbildning i företagen som ger dem 500 extra gymnasiepoäng.

Mot vår politik står folkpartiet som i sin strävan efter att vinna röster från moderaterna de senaste åren har utvecklat en alltmer extrem skolpolitik. Kärnan är att redan tidigt, de första åren i grundskolan, sortera elever och sedan skapa en vallgrav mellan grundskolan och gymnasieskolan där vissa elever hindras fortsatt utveckling. För andra stora elevgrupper ska kunskapskraven sänkas. Folkpartiet har drivit sin politik så långt åt höger i sin syn på gymnasieskolan att man möter motstånd från aktörer med stor kunskap om vad som verkligen fungerar i skolan, som Lärarnas riksförbund, Lärarförbundet och Sveriges Skolledarförbund.

Gemensamt för alla åtgärderna i vårt program är fokusen på kvalitet, individualisering och modernisering av undervisningen. Med detta vill vi visa att utbildningspolitikens höga målsättning för alla elever går att omsätta från ord till handling.

Frank Andersson kommunalråd Göteborg (s)

Agneta Eriksson kommunalråd Malmö (s)

Erik Nilsson skol- och kulturborgarråd Stockholm (s)

Thomas Östros utbildnings- och forskningsminister (s)