Världen har förändrats dramatiskt under de senaste 20 åren. På gott och på ont.

Då - i början på 1980-talet - bestämde varje land om det skulle vara tillåtet att föra ut valuta ur landet eller ej. Varje land kunde självt bestämma räntenivån utan att snegla på vad andra länder gjorde. Nu kan den som har tillgång till kapital tjäna pengar på pengar genom valutaspekulationer.

Miljardbelopp flyttas genom enkla knapptryckningar över gränserna varje dag. Utrymmet för världens länder att fritt bestämma över sin ekonomiska politik har därmed minskat. "Marknaden" har urholkat de valda politikernas makt.

Då gick en järnridå genom Europa som förhindrade allt gemensamt europeiskt arbete för fred. I dag är länder som tidigare levde under kommunistisk diktatur delaktiga i vårt gemensamma europeiska samarbete. Människorna i de tidigare kommunistländerna röstar i folkomröstningar för att deras länder ska bli medlemmar i EU.

Inför delar av förändringarna känner vi glädje och optimism, inför andra oro och olust. Men oavsett vad vi tycker om utvecklingen kan vi inte bortse från det som redan skett. Inte heller kan vi tro att det finns en väg tillbaka. Globaliseringen kommer inte att hejdas.

Liksom vi alltid gjort måste arbetarrörelsen anpassa sitt arbete till de nya förutsättningarna. Vi måste arbeta för arbete åt alla, ökad välfärd, rättvis fördelning och internationell solidaritet med nya metoder.

Svensk arbetarrörelses svar på globaliseringen är att när kapitalet blir gränslöst måste politiken och det fackliga arbetet bli internationellt. Våra medlemmars och Sveriges medborgares vardag är i dag mer beroende av utlandet än någonsin förr. Därför har de rätt att förvänta sig av oss - deras valda företrädare - att vi söker allianser och försöker påverka de internationella regelverk som kan göra vardagen bättre i Sverige.

Det är mot den bakgrunden vi i det socialdemokratiska partiprogrammet skriver: "Samarbetet inom EU ökar möjligheterna att hävda centrala politiska mål som full sysselsättning, ekologiskt uthållig utveckling och hållbara skattebaser. Samarbetet innebär också nya möjligheter för Europas medborgare till nära och täta kontakter genom studier, arbete, resor och samverkan".

Under den tid då Sverige varit medlem i EU har stora framsteg gjorts, både politiskt och fackligt. EU har utvecklats till en union med full sysselsättning som högsta prioritet där en ambitiös välfärd ses som en självklar del av den europeiska identiteten.

Vi vill bygga vidare på de framsteg som redan gjorts. Trepartssamverkan mellan arbetsmarknadens parter och EU-kommissionen ska utvecklas. De fackliga organisationerna måste få rätt att agera gränsöverskridande. Vi vill öka respekten för löntagarnas rättigheter och genomföra ytterligare åtgärder för att förhindra medlemsländerna att - genom så kallad social dumpning - konkurrera om företagens gunst genom förändrad arbetsrätt och dåliga löne- och anställningsvillkor.

Vi vill underlätta och påskynda de nya medlemsländernas inträde i det europeiska samarbetet. Vi vill stärka miljöpolitiken och sätta konsumenternas intresse i fokus för EU. Vi tror inte att vi kan komma åt den internationella brottsligheten om inte EU:s medlemmar samarbetar mer och effektivare. Vi vill att Europa ska få en ännu tydligare röst i världspolitiken, och samarbeta nära med FN för att garantera att hela världens intressen tas till vara i en tid med endast en dominerande stormakt.

Nu står vi inför nästa fas i det europeiska samarbetet. Det är dags för oss alla i Sverige att bestämma om vi vill gå med i valutasamarbetet och införa euron som valuta. Många av de nya medlemsländerna kommer om några år att införa euron som valuta. Den kommer då att användas av 400 miljoner människor.

Euron innebär att det europeiska samarbetet fördjupas. Genom att man inför en gemensam valuta ökar det politiska samarbetet kring ekonomin och de demokratiskt valda beslutsfattarna ökar sin makt i förhållande till det globala kapitalet. Att demokratin därigenom ökar ser vi inom arbetarrörelsen som den kanske främsta fördelen med euron.

Samtidigt finns det många som känner oro inför tanken på en gemensam valuta. Det finns farhågor om att euron ska medföra ökad arbetslöshet och minskad förmåga att påverka ekonomiska kriser i Sverige. Det finns en rädsla för att samarbetet ska innebära att svensk välfärd måste anpassa sig till de lägre ambitionerna på andra håll i Europa. Många människor tror inte att det ska vara möjligt att ta ut de skatter vi själva önskar om vi får en gemensam valuta.

Den oron tar vi på allvar. Men vi är övertygade om att riskerna kan undanröjas med en klok nationell politik i Sverige. Svensk arbetarrörelse har under våren haft en arbetsgrupp med uppgift att ta fram ett stabiliseringspolitiskt ramverk för att fördelarna med valutaunionen ska kunna komma oss till del utan att det ska uppstå några nya risker för arbetslöshet eller oförmåga att hantera den ekonomiska konjunkturen.

Arbetsgruppen kom inte överens i frågan om att avsätta medel i en särskild fond. Men vi var överens om mycket annat. Sverige behöver en buffert för att ha ett ordentligt utrymme att bedriva en aktiv finanspolitik och möta de kostnader som en åldrande befolkning för med sig. Det behövs marginaler i budgeten så att lågkonjunkturer inte automatiskt ska framtvinga besparingar i välfärden. Den Europeiska centralbanken måste bli öppnare och mer aktiv.

Det är inte konstigt att vi nådde en samsyn på dessa områden. De flesta bedömare, däribland ett par statliga utredningar, har landat i samma slutsatser. Sverige kan möta den nya situation som euron innebär genom att stärka utrymmet för finanspolitiken.

Vi är båda övertygade om att Sverige bör vara aktivt och utveckla det europeiska samarbetet. Vi ser även de fördelar som euron medför: ökad demokratisk makt, högre tillväxt, lägre räntor och lägre priser. Men vi ser också att avsaknaden av nationell penningpolitik ställer nya krav på politiken.

Ingen av oss har något intresse av att Sverige ska delta i ett samarbete som medför risk för ökad arbetslöshet och försämrad välfärd. Därför är vi övertygade om att vi, trots att vi inte är överens om fonden, ska kunna finna ett politiskt ramverk som förhindrar att arbetslöshet och välfärd kan komma att användas som medel att dämpa konjunktursvängningar. För att nå dit återupptar vi nu diskussionen där vår arbetsgrupp slutade om hur ett sådant stabiliseringspolitiskt ramverk bör utformas.

Vi tar sikte på att kunna presentera det vi är överens om i god tid före folkomröstningen den 14 september.

Alldeles oavsett om det svenska folket röstar ja eller nej till euron, kommer beslutet att påverka Sverige och innebära långsiktiga förändringar för svenska löntagare och svenskt politiskt beslutsfattande. Därför ställs den facklig-politiska samverkan inför stora utmaningar de närmaste åren. Det är när förutsättningarna förändras som ett nära och aktivt samarbete mellan LO och socialdemokraterna är som viktigast.

Politikens natur kommer inte att förändras bara för att vi inför en gemensam valuta med andra länder. Det pågår en ständig dragkamp om hur samhällets resurser ska fördelas. Där har LO och socialdemokraterna djupt liggande gemensamma värderingar. I det arbetet kommer vi att hålla ihop - för att värna och utveckla den generella välfärden, för att hålla tillbaka inkomstklyftorna mellan olika grupper och för att minska skillnaderna mellan män och kvinnor såväl i arbetslivet som i samhället i stort.

Att socialdemokraterna och den svenska högern har samma uppfattning om euron beror på att vi gör samma grundläggande analys: den gemensamma valutan medför bättre möjligheter att öka tillväxten och förbättra köpkraften i Sverige. Det skapar i sin tur större resurser i den svenska ekonomin. Viljan att nå högre tillväxt skiljer inte de båda sidorna i svensk politik. Men i synen på hur tillväxten ska användas och fördelas skiljer sig höger från vänster dramatiskt.

Den facklig-politiska samverkan har varit framgångsrik genom hela arbetarrörelsens historia. I den klassiska kampen om vem som ska få del av de tillgångar och möjligheter som samhällsutvecklingen skapar står rättvisan, tryggheten och solidariteten starkast om LO och socialdemokraterna arbetar tillsammans.

Vi är övertygade om att det är bra för Sverige - och för svenska löntagare - om samarbetet fortsätter att utvecklas i framtiden oavsett om Sverige blir medlemmar i valutasamarbetet eller inte. För att inför folkomröstningen undanröja alla eventuella oklarheter är vi fast beslutna att göra allt för att komma överens om en politik som värnar sysselsättning och välfärd om svenska folket röstar ja till euron.

GÖRAN PERSSON WANJA LUNDBY-WEDIN