Vi har precis firat Första maj, och i fredags inföll Europadagen. Nu är det hög tid att se framåt och fördjupa debatten om införandet av euron. Och jag vill med en gång erkänna att det inte är någon lätt fråga. Jag har grubblat länge, men kommer att säga ja till euron den 14 september.

Jag vill att Sverige ska vara med när det nya Europa växer fram. Under mötet vid Akropolisklippan på skärtorsdagen skrev 25 länder på anslutningsfördraget som gjorde slut på Europas uppdelning i öst och väst. Samarbetet började med en gemensam kontroll av stål- och kolproduktionen, idag är det forna fienders valutor som vävs samman. Det handlar inte längre om en rikemansklubb i väst, det handlar om nära samarbete från Galway till Vilnius, från Kiruna till Nicosia. Såren i Europa håller på att läka, en sargad kontinent reste sig och tillsammans blir vi en världspolitisk aktör som kan samarbeta med USA på lika villkor. För mig som socialdemokrat är det självklart att Sverige ska vara med i en sådan historisk process.

Vidare tycker jag att euron är ett naturligt nästa steg på den väg vi redan har slagit in på. Vi har redan sagt ja till Europa i och med EU-medlemskapet. Exakt hur samarbetet kommer att fortskrida vet vi inte, men vi att med euron ökar Sveriges möjligheter att vara med och forma det nya Europa. Ett nej i folkomröstningen innebär att vi säger nej till ett av Europaprojektets centrala delar, ett nej innebär att vi får titta på när euron införs i Slovenien och runt Östersjön. Med ett ja kan vi vara med och påverka Europaprojektets nästa steg, och vi blir samtidigt del av världens näst största valuta.

Slutligen skulle jag lite provocerande vilja hävda att egentligen så spelar det ingen roll om vi handlar med krona eller euro. Det viktigaste för mig som socialdemokrat är jobben och välfärden. Och just därför tror jag att euron är bra för Sverige. Om vi den 14 september väljer att införa euron, är det troligt att en gemensam valuta kommer att underlätta vår handel. Samtidigt kommer räntorna troligen att sjunka, investeringarna öka. Då kan fler människor få arbete. Detta leder till att tillväxten ökar och då kan kvalitén i välfärden förbättras. Jag hoppas och tror därför att euron innebär förbättrade möjligheter att utveckla vår gemensamma välfärd. Minst lika viktigt är att vi i globaliseringens tid blir del av en större gemenskap och får ett skydd mot skadlig valutaspekulation.

Av dessa tre skäl har jag bestämt mig för att säga ja till trygghet och välfärd. För mig väger de politiska argumenten allra tyngst, jag vill säga ja till mer samarbete i Europa, ja till en valuta som gör att vi alla blir del av en historisk process i vårt närområde. Nu kommer jag att börja argumentera och diskutera så fort tillfälle ges. För oss socialdemokrater har det varit en omfattande process att ta ställning till eurosamarbetet. Nu måste vi arbeta för att förverkliga vad vi tillsammans beslutade på partikongressen: ja till euron för tillväxt och välfärd. Vi möts i prövande samtal om Europas framtid!

Lars Stjernkvist, partisekreterare (s)