Ofta anklagas politik för att vara kortsiktig, inte tillräckligt visionär. Den politiska viljan sägs inte räcka till.

Lika ofta anklagas politik för att bara vara vackra ord. Visioner långt ifrån vardagen, långt ifrån det som påverkar människors dagliga liv.

Det är inte visionerna det är fel på.
Det är vårt arbete att förverkliga dem som ofta brister.
Utan visioner blir politiken vilsen.

* * *

Välkomna hit.
Det är fantastiskt att så många har kommit hit.
Det visar hur många vi är som vill något.
Det visar också att många har bidragit i arbetet med den här propositionen och i den utredning som förberedde denna proposition. Det handlar nu om att förverkliga innehållet.

* * *

Som första land in världen presenterar Sverige en sammanhållen politik för global utveckling. Vi översätter den internationella dagordningen - FN:s millenniedeklaration - i nationell politik.
Fred och säkerhet, respekt för mänskliga rättigheter, demokrati, ekonomisk tillväxt, rättvis fördelning, omsorg om miljön - allt krävs för utveckling
Det som tidigare var en uppgift främst för utvecklingssamarbetet, blir nu en uppgift för samtliga politikområden.

Vi föreslår ett mål för hela regeringens verksamhet:
att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling.

Det är ett gemensamt mål.

Politiken ska utgå från två perspektiv:
ett rättighetsperspektiv och
de fattigas perspektiv.

Dessa båda perspektiv sätter människan i centrum.
De utgår från att människor förvisso är helt olika. Var och en är unik, men vi drivs att samma livsprojekt. Vi drivs av samma längtan efter trygghet, samma önskan om en bättre framtid. De utgår från varje människas lika värde och rättigheter.

Alla ska kunna delta och påverka sin framtid för sig själv och sin familj. Detta kan bara åstadkommas i ett demokratiskt styrelseskick.

Respekten för kvinnors rättigheter är centralt för varje samhälles utveckling. Kvinnors tillgång till mark och krediter skapar tillväxt och sysselsättning. Det ger mat på bordet. Kvinnors rätt att bestämma över sin sexualitet, rätt att skydda sig mot oönskade graviditeter och till hälsovård under graviditeten och förlossningen räddar liv. Det ger kvinnor möjlighet att arbeta och delta i samhällsutvecklingen på, i görligaste mån, lika villkor som män. Det gör samhällsutvecklingen mera kraftfull.

Rättighetsperspektivet handlar om att rätten att vara med och bygga sitt land. Det gäller barn och ungdomar. Det gäller människor med funktionshinder.

Utveckling kan aldrig skapas utifrån. Den växer inifrån ett samhälle. Därför ska vi bli bättre på att lyssna. Politiken ska i större utsträckning utgå från fattiga människors verklighet, deras erfarenheter och prioriteringar.

De ska ges ökad makt och inflytande.

Vi kallar det de fattigas perspektiv.

* * *

Vi har haft en för stark tilltro till biståndets möjligheter.
Utveckling handlar till sist ganska lite om bistånd.

Utveckling i fattiga länder har samma drivkrafter som vår egen utveckling. Handel, en öppen ekonomi, investeringar, en budget i balans, satsningar på vård, skola och omsorg, investeringar i miljövänlig teknik, bra förutsättningar för småföretagare - detta skapar utveckling.

Därför ska vi arbeta för öppna och rättvisa handelsregler, som öppnar möjligheten för fattiga länder att delta i världshandeln på lika villkor.
Vi ska vara med och stärka fattiga länders kapacitet att förhandla. Vi ska stödja fattiga länders exportförmåga.

Vi ska montera ned tullar som hindrar fattiga länder att exportera till våra marknader. Subventioner som slår ut produktion i fattiga länder ska tas bort.

Därför ska vi stödja uppbyggnaden av institutioner som respekterar fattiga och som gör att företag vågar investera, som uppmuntrar företagaranda och entreprenörskap, som gör det meningsfullt för människor att sätta in sina sparpengar på banken. Rätten att organisera sig fackligt ska respekteras. Maktmissbruk och korruption måste bekämpas.

Detta ska vi göra i samarbete med näringslivet och fackföreningsrörelsen.

Därför måste varje land sköta sin ekonomi. Vi ska fortsätta att skriva av skulderna till de mest skuldsatta fattiga länderna, så att skuldsituationen blir hållbar. Länders utlandsskulder ska inte tränga ut investeringar i utbildning och hälsa.

Därför är insatser för utbildning, hälsa och för miljön prioriterade. En utbildad och frisk befolkning, en ren och hälsosam miljö, är varje lands största tillgång för att skapa ekonomisk tillväxt och mänsklig utveckling.

Huvudansvaret för allt detta har länderna själva.
Alla delar av vår politik ska stödja deras ansträngningar.
Biståndet är ett komplement.

* * *

Utan fred sker det ingen utveckling. Att förebygga väpnade konflikter är en av mänsklighetens största utmaningar. Humanitära insatser under pågående kriser, återuppbyggnad efteråt och långsiktiga utvecklingsinsatser hänger ihop.
Vi ska skapa goda cirklar, där arbetet för fred och utveckling stärker varandra.

Globaliseringen har inneburit större rörlighet för varor, tjänster och idéer, men inte i samma utsträckning för människor. Ökad rörlighet för människor bidrar till utveckling.
Genèvekonventionen ger skydd åt flyktingar. Världssamfundet måste också enas kring regler som ger trygghet åt människor som söker sig över gränser för att studera, forska eller för att arbeta.

Miljön sätter gränser för vår livsstil. Våra produktions- och konsumtionsmönster måste förändras. Den pågående klimatförändringen måste mötas med minskade koldioxidutsläpp.
Fattiga länder och människor drabbas mer direkt av miljöförstöring. Deras möjlighet att försörja sig hotas när ekosystem utarmas, när vattnet förorenas och skogen skövlas. Hänsyn om miljön och omsorg om naturresurserna ska vägas in i alla beslut.
Ökade satsningar krävs för att utveckla och öka användandet av förnyelsebar energi och renare och mer resurseffektiv teknologi. De rika länderna måste ta ledningen i detta arbete - vi bär det största ansvaret och vi har resurserna.

* * *

Den här propositionen handlar om samstämmighet.
Det är när man strävar efter samstämmighet som målkonflikterna blir tydliga.
Låt mig nämna några av de uppenbara:

Å ena sidan företags rätt till patent,
å andra sidan människors rätt till en god hälsa.
I dag finns medicinerna i en del av världen och en majoritet av patienterna i en annan. Med den skenande spridningen av hiv/aids framstår detta som en av vår tids största moraliska frågor.
Patent behövs för att företag ska kunna satsa på innovativ forskning. Men patent ska inte användas för att hindra fattiga människor från att ta del av kunskap och uppfinningar som kan rädda liv. Arbetet med att öka fattiga länders tillgång till mediciner har påbörjats. Det måste fortsätta.

Å ena sidan bistånd till landsbygdsutveckling,
å andra sidan subventioner som slår ut fattiga bönder.
De rika ländernas jordbrukssubventioner är den mest provocerande inkonsekvensen. Varje ko i EU subventioneras med motsvarande två dollar om dagen. Mer än en miljard människor i världen lever på mindre än en dollar om dagen. Det säger något om vår syn på människor - och om vår syn på kor.
Vårt enträgna arbete fortsätter. Vi har en gång avvecklat subventionerna i vårt eget jordbruk. Vetskapen om att det är möjligt har vi med oss i förhandlingarna inom EU.

Å ena sidan varje lands rätt till ett försvar,
å andra sidan risken för att det tränger ut viktiga satsningar på utbildning och hälsa.
Även fattiga länder har rätt till ett försvar. De har, liksom vi, behov av att värna sin säkerhet. De har rätt att fatta sina egna säkerhetspolitiska beslut. Samtidigt är höga militärutgifter ett hinder för utveckling. Vår export av krigsmateriel till fattiga länder är, och ska fortsätta att vara, restriktiv.

Å ena sida ett ömsesidigt partnerskap,
å andra sidan krav på insyn och redovisning.
Över 40 års bistånd har gett oss viktiga kunskaper om utvecklingens drivkrafter. Den allra viktigaste är att varje land och dess befolkning själva måste ta ledningen i arbetet med att bekämpa fattigdomen.
Samtidigt har vi krav på resultat och effektivitet. Användningen av våra biståndsmedel måste kunna redovisas. Det är i grunden en ojämlik maktrelation. Den måste vi ständigt utmana. Ländernas egna strategier för att bekämpa fattigdomen är det viktigaste redskapet för detta. Den folkliga delaktigheten måste stärkas.

All politik handlar om att hantera målkonflikter.
Målkonflikter kan inte lösas en gång för alla. De ändrar sig över tid. De varierar beroende på vem du frågar. Det finns också svåra, ibland olösliga, dilemman.
Regeringen vill med den här propositionen mer systematiskt och medvetet väga olika intressen mot varandra. Det gemensamma övergripande målet, en rättvis och hållbar global utveckling, är vägledande.

Alla ministrar, alla departement har ett ansvar för att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling.

Vi kommer varje år att redovisa hur politiken genomförs till de folkvalda i Sveriges riksdag. Där väntar vi oss en debatt om målkonflikter och dilemman. Det kommer att föra politiken framåt.

* * *

Propositionen lägger fast en ny inriktning för utvecklingssamarbetet. Vi har en lång tradition att bygga på. Fackföreningarna i Sverige växte fram som en del av en internationell rörelse. Genom missionen fanns kyrkorna i fattiga länder med hjälpinsatser långt före den svenska staten.

Ur det engagemanget och den folkviljan föddes det svenska offentliga biståndet som presenterades i proposition 100 1962.

Då lades grunden för svensk biståndspolitik.
Nu bygger vi vidare.

Vi formulerar ett nytt mål:
utvecklingssamarbetet ska bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor.

De tidigare sex delmålen tas bort. Kampen mot fattigdomen sätts i fokus.

Samarbetet med Central- och Östeuropa och det övriga internationella utvecklingssamarbetet slås ihop. Detta kommer att berika utvecklingssamarbetet.
Länderna i Central- och Östeuropas erfarenheter att gå från diktatur till demokrati, från kommandoekonomi till marknadsekonomi på mycket kort tid, ska tas tillvara.

Bistånd ska vara efterfrågestyrt. Beslut om prioriteringar och insatser ska i ökad utsträckning ske i fattiga länder, av regeringen där och dess befolkning.
Vi ska bli bättre på att samarbeta med andra givare, med FN, med EU med organisationer och näringsliv,
så att de administrativa kostnaderna minskar,
så att vi slipper motsägelsefulla beslut,
så att dubbelarbete undviks.

Som givare innebär det att vi tar ett kliv tillbaka.
Färre flaggor kan hissas vid enstaka projekt.
Det är resultatet som räknas.
Målet att avskaffa fattigdomen når vi aldrig ensamma.
Hela samhället måste engageras - det gäller både här hemma och i de fattiga länderna.

Vi ska verka överallt där det är meningsfullt. Vi avvisar idén om ett antal programländer.

Genom att aktivt arbeta för att biståndet ska avbindas från krav på upphandling av varor och tjänster i givarlandet tar vi tillvara den fria marknadens styrka. Utvecklingsländerna får ut mer för varje biståndskrona.

Svenska varor och tjänster ska säljas på marknaden, inte i Sidas korridorer.
Jag är övertygad om att svenska företag, med sina erfarenheter och kompetens, kommer att stå sig väl i konkurrensen.

Målet att enprocent av BNI ska avsättas till bistånd ligger fast. De närmast åren ökar biståndet kraftigt. Det är det snabbast växande utgiftsområdet i vår budget. Det gör oss väl rustade för att genomföra politiken.

Men det innebär också ett stort ansvar. Resurserna måste förvaltas väl.
Vi föreslår en ny utvärderingsfunktion för utvecklingssamarbetet.
Den ska granska effektiviteten och måluppfyllelsen i biståndet.

* * *

Svensk politik för global utveckling har ett starkt folkligt stöd.
De värderingar som vårt eget samhälle bygger på,
de tar oss ut i världen.

Det är när politiken både stödjer trygghet för alla och en hållbar tillväxt, som utvecklingen blir som starkast.

Visionen om ett välfärdssamhälle där ingen lämnas utanför har tagit Sverige från att vara ett världens fattigaste länder till ett av världens rikaste.

Samma vision har vi för världen.

Tack.