Herr Talman,

Det USA-ledda anfallet mot Irak har inletts.

Angreppet är av flera skäl olyckligt och allvarligt.

För det första har detta agerande inte stöd i internationell rätt. Det är också en uppfattning som FN:s generalsekreterare har givit uttryck för. Till skillnad från USA kan jag inte se annat än att ett militärt angrepp på Irak, utan stöd av och beslut i säkerhetsrådet, strider mot folkrätten. För detta ska USA och dess allierade kritiseras.

För det andra innebär angreppet att vi aldrig får veta om det hade varit möjligt att lösa konflikten på fredlig väg. FN uteslöt aldrig - som en absolut sista utväg - ett militärt ingripande.

Vapeninspektörerna begärde mer tid - och borde ha fått mer tid. Nu fick de inte slutföra sitt arbete. Det är en motgång för alla de krafter, till vilka Sverige hör, som ville göra ytterligare ansträngningar för att lösa krisen utan våld.

För det tredje, och allra viktigast: krig innebär alltid ett ohyggligt mänskligt lidande. Kvinnor och män, barn och gamla kommer att skadas, dödas eller drivas på flykt.

Oavsett vem eller vad som utlöser våldet så innebär krig alltid samma djupa tragedi.

Det som nu händer är därför förfärligt ut mänsklig synvinkel och en allvarlig försvagning av världssamfundet.

* * *

Herr Talman,

Irak är en diktatur. Saddam Hussein är en grym och fruktad envåldshärskare, som styr landet med järnhand.

Det irakiska folket lever i ett samhälle där dödstraff kan verkställas utan rättslig prövning. Där tortyr, förföljelse av politiskt oppositionella, diskriminering av religiösa och etniska minoriteter är en del av vardagen. Där yttrande- och mediafriheten i det närmaste är obefintlig och kontakten med omvärlden på många sätt är beskuren.

Det finns bara en sanning -Saddams sanning.

Irak är på många sätt ett land i förfall. Befolkningen lever under svåra humanitära omständigheter. Spädbarnsdödligheten är hög. Tillgången på mat, mediciner och sjukvårdsutrustning är bristfällig. En tredjedel av barnen i centrala och södra Irak lider av kronisk undernäring.

Vi kan tycka illa om Saddam Hussein och det mänskliga lidande han gjort sig skyldig till genom åren. Det gör vi också. Därför ska vi ge allt vårt stöd till demokratiska krafter i Irak. Det irakiska folket måste få välja sin egen framtid.

Det är FN:s bestämda uppfattning att Irak ska avväpnas. Misstankarna om att Irak innehar massförstörelsevapen måste skingras. Saddam Hussein har bevisligen innehaft massförstörelsevapen tidigare, och han har inte tvekat att använda dem - inte ens mot sin egen befolkning.

Därför är regimen i Irak ett hot mot säkerheten, både inom och utom Irak. Och därför blir avväpningen av Irak också ett första nödvändigt steg mot ett regimskifte och en ny politisk - demokratisk - kurs i Irak.

Härom råder inga delade meningar bland världens nationer.

Vad som nu splittrar både FN och EU är hur vi bäst når dit.

* * *

Herr Talman,

Det kan - i efterhand - visa sig att det krig, som nu inletts, var nödvändigt för att avväpna Saddam Hussein.

Det kan visa sig att Irak gömde massförstörelsevapen.

Också månader av vapeninspektioner kunde ha lett till en militär insats.

Men inget av detta rättfärdigar att USA och dess allierade nu på egen hand går till angrepp mot Irak.

Vi har en internationell världsordning - folkrätten.

Den ger inget land rätt att ta saken i egna händer - hur stark man än är och hur grym en regim än må vara.

Det är i FN:s säkerhetsråd internationell rätt ska formas och tolkas.

Går länderna ifrån denna världsordning, då är vi alla illa ute. Då öppnar vi för en utveckling där fler länder kan tycka sig ha rätten att med vapen i hand ta sig friheter på andra länders bekostnad. Vi riskerar en världsordning på de stora och starkas villkor. Folkrätten är små staters skydd - alla staters skydd - och därför är detta allvarligt.

FN:s auktoritet är nu i kris. Men min fasta övertygelse är att FN reser sig ur den här motgången och återvinner sin styrka. Därför att det måste bli så - det finns inga alternativ. Nu agerar vi för att förstärka FN och försöka återföra frågan om Iraks avväpning dit.

Vi måste också arbeta för att hantera den splittring som uppstått inom EU. Jag reser direkt efter denna debatt till Bryssel och ett toppmöte som kommer att få ägnas huvudsakligen åt detta.

Men det finns också andra utrikespolitiska frågor som EU måste fokusera på.

Vi måste markera för kandidatlandet Turkiet att EU inte accepterar några övergrepp på den kurdiska befolkningen i norra Irak.

Vi måste arbeta vidare för att underlätta en utveckling mot fred och säkerhet i Mellanöstern.

Vi måste engagera oss djupt för en fortsatt demokratisk och fredlig utveckling på Balkan. De behöver stöd och solidaritet från sina europeiska grannar, inte minst efter den motgång som det tragiska mordet på Serbiens premiärminister Zoran Djindjic innebär.

* * *

Herr Talman,

Vi vet att efter en tid av krig kommer också en tid för fred. När bomberna har slutat att falla och eld upphör har proklamerats,  kommer en mycket svår tid av återuppbyggnad av det irakiska samhället.

För detta måste FN ges det samordnande ansvaret. Det ska inte göras av något enskilt land.

Sverige kommer naturligtvis att i första hand bidra med humanitärt bistånd, skydd och hjälp. Vi kommer att ta vår självklara del av ansvaret.

Slutligen,

Det är för fred, frihet och mänskliga rättigheter som FN har byggts upp och för detta ska vi fortsätta arbeta också i en tid när det känns mörkt och dystert.

Alva Myrdal skrev, för mer än 30 år sedan, några ord som jag gärna lånar. "Vad vi behöver är ett FN, som är uppbyggt som ett tekniskt sett mycket mer kompetent organ - uppbyggt också på ett ökat ömsesidigt förtroende mellan dess medlemmar - för att effektivt motverka vapnens, krigens och våldets mäktiga krafter som nu griper omkring sig i vår värld".

En dag som denna är hennes maning inte svår att instämma i.