(Publicerad i Östra Småland den 7 februari 2003)

Välfärd är ett ord som vi politiskt engagerade ofta och gärna talar om. För oss har ordet ett tydligt innehåll och budskap. Men för många andra så är välfärd ett sådant där märkligt "politiker-ord". Ett ord som hörs mycket i politiska sammanhang och valrörelser, men vars innebörd inte riktigt blir tydligt. Jag träffar många unga människor som vill att vi politiker ska sluta använda krångliga ord. Jag håller med om att språket alltid ska vara begripligt och så enkelt som möjligt. Däremot tycker jag absolut inte att vi ska utesluta sådana uttrycksfulla ord som välfärd. Istället borde vi försöka förklara och förtydliga vad vi menar när vi använder ord som rättvisa, solidaritet och välfärd. Inte minst eftersom orden används av så många olika politiska företrädare och då förknippas med olika innehåll och slutsatser.För mig innebär ordet välfärd en värdering och en färdriktning. Välfärd, att få färdas väl. Att livet inte ska vara hårda kanter och vassa törn, utan att alla har rätt till ett bra liv. För att alla ska få goda och mer likvärdiga förutsättningar så har vi ett välfärdssystem där vi betalar solidariskt för gemensamma angelägenheter. Detta solidariskt organiserade välfärdssamhälle skiljer sig från system där den som har behov får bekosta vad den behöver själv.

Märklig syn från (kd)
Har du inte varit allvarligt sjuk? Inte ens opererat bort blindtarmen eller brutit benet? Då kan du kassera ut x antal tusenlappar som du betalat för mycket i skatt. Du har ju inte använt välfärdssamhällets tjänster i den utsträckning som du har bidragit till att betala för dem, eller hur? Nej så fungerar det förstås inte. Men det finns partiföreträdare i Sverige idag som ger uttryck för en märklig syn på delar av vårt välfärdssamhälle. I en cirkulärdebattartikel uttryckte ett par kristdemokratiska riksdagsledamöter sin syn på förskolan: "Varje heltidsplats på kommunal förskola subventioneras med i medeltal över 100 000 kronor. Men den som själv vill vara hemma och ta hand om sina barn får inget stöd alls. Noll kronor!" Att kristdemokraterna hellre vill satsa på vårdnadsbidrag än förskolan är ingen nyhet. Men sättet att resonera är fortfarande häpnadsväckande. Om du väljer att dina barn inte ska få ta del av förskolan så borde du få 100 000 kronor i egen ficka. Ungefär som att det vore rimligt att få tillbaka viss andel av skattemedlen om du själv inte behövt hjälp av brandkåren eller använder kollektivtrafiken?

Vårdnadsbidrag mot föräldraförsäkring
Vårdnadsbidraget borde inte ställas mot den pedagogiska verksamheten på lekens grund som bedrivs med stöd av en egen läroplan i förskolan.
Kristdemokraterna kan möjligtvis ställa ett vårdnadsbidrag med lägre ersättning under lägre tid i motsats till den successivt utbyggda föräldraförsäkringen med högre ersättning. Men förskolans pedagogiska verksamhet är någonting annat än en diskussion om du eller någon annan ska se efter dina barn. Förskolan handlar inte huvudsakligen om barnpassning. För mig är förskolan det första steget i det livslånga lärandet och en juvel i det svenska välfärdssamhället.

Lena Hallengren