Lena Hjelm-Walléns inlägg vid konventsdebatten om institutionella frågor den 20-21 januari 2003
Ordförande,
Min utgångspunkt för reformerna av EU-samarbetet är 1) full respekt för varje medlemsland 2) bibehållen maktbalans mellan institutionerna.
Låt mig översiktligt beskriva de förändringar jag vill se.
1. Rådets arbete behöver vara mer långsiktigt och öppet. För att upprätthålla den viktiga principen om roterande ordförandeskap menar jag att vi bör arbeta med gruppordförandeskap, där förslagsvis tre medlemsländer delar på ansvaret, och att detta bör kombineras med en vald ordförande i Europeiska rådet - vars uppgifter skall avgränsas för att inte kollidera med kommissionsordförandens mandat. Därutöver behövs fleråriga arbetsprogram.
När rådet agerar lagstiftare skall sammanträdena vara öppna.
På flera politikområden, till exempel stora delar av det rättsliga området, är en övergång till beslut med kvalificerad majoritet önskvärd. Samtidigt finns fortfarande politikområden, som säkerhetspolitiken och skatter, där enhällighet alltjämt bör gälla.
Jag vill se en tydligare utrikespolitisk representant för unionen - fortfarande ansvarig inför rådet - samt mycket närmare samarbete mellan rådet och kommissionen på utrikesområdet.
2. Vi behöver en effektiv kommission som kan driva EU-arbetet framåt och som övervakar att medlemsländerna genomför den gemensamt beslutade lagstiftningen.
Förslaget om delegerade akter som tas av kommissionen är bra och skulle förbättra beslutsfattandet i unionen.
Kommissionen bör vidare ges förstärkt förslagsrätt på utrikesområdet och det rättsliga området.
Sammansättningen av kommissionen måste spegla hela EU. Därför bör det finnas en kommissionsledamot från varje land.
Jag avvisar förslaget att kommissionsordföranden enbart skall väljas av Europaparlamentet. En sådan förändring skulle medföra en partipolitisering som riskerar kommissionens oberoende ställning. Dess ordförande måste kunna företräda hela EU.
3. Europaparlamentet bör ges medbeslutande på fler lagstiftningsområden, till exempel inom asyl- och migrationspolitiken. Jag tror dock inte på en absolut koppling mellan beslut med kvalificerad majoritet och medbeslutande för parlamentet.
4. De nationella parlamenten har en avgörande roll för regeringarnas ställningstagande i rådet. Jag välkomnar förslaget att ge de nationella parlamenten en roll i subsidiaritetsprövningen.
5. Med dessa utgångspunkter ser jag inget utrymme för en så kallad europeisk kongress. Fler institutioner skulle bara göra EU ännu svårare att förstå för våra medborgare. Vår ambition borde vara förenkling.
|
