Nu är det historiska ögonblick som vi har pratat om i så många år äntligen inne. Under EU-toppmötet i Köpenhamn revs de sista resterna av kalla krigets murar - Europa är inte längre delat i öst och väst. Med tio nya medlemsländer blir en rik union rikare. När EU nu växer handlar det om mycket mer än geografi. I Europa samsas en mängd olikatraditioner, kulturer och religioner. Vi är en kontinent i mångfald, men också med en stark värdegemenskap. Med utvidgningen får vi in nya influenser, nya resurser och nya medborgare med nya förväntningar. Det är en enorm styrka, fylld av nya möjligheter som vi nu tillsammans skautveckla och ta till vara.

Inför och under toppmötet i Köpenhamn har fokus dock främst legat på de svårigheter och utmaningar som utvidg-ningen innebär, både för nya och gamla medlemsländer. Efter allt det arbete som så många varit inblandade i och som pågått i så många år - nu skulle slutförhandlingarna ros i land. Jag vill gratulera Danmark till ytterligare ett framgångsrikt nordiskt ordförandeskap, men också understryka hur avgörande Gerhard Schröders insats var för att vi skulle lyckas förverkliga visionen om ett enat Europa. På samma sätt som Helmut Kohl spelade en central roll när Berlinmuren föll har den tyske kanslern nu medverkat till att stridiga viljor jämkats samman i ett för Europas framtid avgörande läge.

De största problemen har gällt jordbrukspolitiken och hur den ska tillämpas i de nya medlemsländerna. Sveriges åsikt är klar, ett system där EU spenderar uppemot hälften av sina resurser på ett sätt som i längden är dåligt för konsumenterna, dåligt för u-länderna och dåligt för miljön är ohållbart.

Därför har vi arbetat för att jordbruksstödets system inte ska försvåra de jordbruksreformer som är nödvändiga både i nya och i gamla medlemsstater. Resultatet innebär att det är möjligt att reformera systemet, samtidigt som även EU:s nya medlemmar får del av stödet. Det är ingen perfekt lösning, men en som alla parter har kunnat acceptera.

En annan fråga som förhandlades in i det sista handlade om den totala kostnaden för utvidgningen under de kommande tre åren. Där förde framför allt Polen fram krav på ett större ekonomiskt stöd från EU.Lösningen blev en kompromiss där kandidatländerna visserligen får ett ökat stöd men, och det är ett viktigt men, EU ska samtidigt hålla sig inom budget.

Det står nu helt klart att EU under en nära framtid kan komma att växa ytterligare. I Köpenhamn lade vi fast målet att Bulgarien och Rumänien ska bli medlemmar år 2007 förutsatt att reformerna går framåt. Det är också klart att EU i december 2004 ska ta ställning till huruvida Turkiet är redo att inleda förhandlingar om medlemskap. Givetvis är det en förutsättning att de politiska kriterierna uppfylls, de mänskliga rättigheterna stärks och kurdernas rättigheterrespekteras.

Ett negativt besked från Köpenhamn är att grek- och turkcyprioterna tyvärr inte lyckades enas om en lösning för Cypern. Det innebär att endast den grekcypriotiska delen av Cypern blir medlem i EU dennaomgång. Min förhoppning är att FN:s ansträngningar ger resultat inom kort så att vi kan välkomna hela Cypern till unionen.

I dag är vi ändå framme vid det mål vi strävat efter sedan kommunismens sammanbrott och murens fall. Lika viktigt som det har varit att inte sopa problemen med utvidgningen under mattan, lika viktigt är det att se de möjligheter, den enorma potential, som ett enat Europa bär med sig.

Ett enat Europa stärker freden. Under 1900-talets härjades Europa avkrig med en förödande regelbundenhet. I unionens barndom var syftet att skapa ett så nära ekonomiskt samarbete att krig i Europa blev en omöjlighet. I dag är det ökade utbytet mellan människor, ökad samhörighet och solidaritet mellan Europas medborgare, lika viktigt. Med tiden har det europeiska samarbetet utvecklats till att i lika hög grad röra frågor om social rättvisa, arbete och hållbar utveckling. Det utvecklade samarbetet och erfarenhetsutbytet i EU ökar möjligheterna att stärka välfärden i hela Europa.

Just nu upplever de flesta länder i Europa ekonomiska problem. Tillväxten hankar sig fram och sysselsättningsökningen har stagnerat. Men lyfter man blicken ser man vilka möjligheter till ekonomisk tillväxt och arbete som utvidg-ningen ger för framtiden. EU:s nya medlemmar är nationer med en demokratisk plattform, välutbildad arbetskraft, relativt väl fungerande infrastruktur men de befinner sig på en låg nivå i ekonomiskt utvecklingshänseende. De har en potentialatt växa starkt under de kommande åren.

När vi nu river murarna så innebär det att de mogna ekonomierna i Västeuropa får tillgång till marknader med en oerhörd växtkraft, och de nya ekonomierna i Östeuropa får tillgång till marknader med en enorm köpkraft.

För oss som lever runt Östersjön är utvidgningen en bekräftelse på våra nära band till de baltiska länderna. I och med deras EU-medlemskap återtar Östersjön sin naturliga och historiska roll som ett nav för handel, relationer och samverkan i norra Europa. Det är en fantastisk känsla att nu få välkomna några av de länder som för bara ett tiotal år sedan hölls fångna av Sovjetunionen.

Nu ska vi gemensamt bygga vidare. Hårt arbete återstår för att få ionen att fungera mer effektivt, bli mer öppen och sätta medborgarnas välfärd i centrum. Men låt oss i dag stanna upp ett ögonblick och reflektera över, och glädjas åt, ett enat Europa. Och låt oss önska Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien, Ungern, Cypern och Malta välkomna.

(Artikeln publicerad i Aftonbladet den 16 december 2002)