Efter en valrörelse präglad av sakfrågor som verkligen engagerar svenska folket, har den offentliga debatten i höst handlat om allt ifrån krångliga regeringsförhandlingar till dubbla ersättningar, anklagelser om oärliga kampanjmetoder och misstankar om valfusk.

Att utifrån detta dra långtgående generella slutsatser känns visserligen inte helt rättvist. Alla tiotusentals partiaktiva som satsar både tid och engagemang för sina idéer befinner sig långt från girighet och pampvälde. Samtidigt finns det inslag i debatten som vi måste ta på stort allvar.

Först några ord om misstankarna om att det bland våra valarbetare finns de som brutit mot reglerna för röstning. Vi ser oerhört allvarligt på detta. Självfallet är det polisens sak att utreda vad som faktiskt hänt. Är misstankerna riktiga får det inte bara juridiska följder. Om någon i vårt parti medvetet brutit mot gällande valregler eller grundläggande demokratiska principer så kan inte denne företräda vårt parti. I förlängningen kan det även bli aktuellt med uteslutning. Vår grundinställning i dessa frågor är glasklar.

Sedan över till kritiken om gubbvälde, maktfullkomlighet, bristande öppenhet mm. Kritikerna menar att vi inte lever som vi lär, att makten korrumperat oss. Den här debatten är viktig och nödvändig. Granskningen, såväl den interna som den utifrån, är ofrånkomlig för ett parti som tagit på sig den dubbla uppgiften att ta ansvar och samtidigt vara i opposition mot samhällets orättvisor.

Visst finns det inslag i beskrivningen som är missvisande. Exempelvis visade sig anklagelserna om att vi i valrörelsen ägnade oss åt systematisk och organiserad smutskastning vara grundlösa. Likaså tycker jag att det funnits osakliga inslag i debatten om företrädares villkor.

Men samtidigt instämmer jag i mycket av kritiken - inte minst att det är fel med dubbla ersättningar. Och när det gäller diskussionen om brist på öppenhet mm är det viktigt att inte bara vifta bort kritiken. Det finns alltid en risk att organisationer stelnar, känsliga debatter sopas under mattan, att makten korrumperar.

Den viktigaste slutsatsen är att uppmuntra diskussionen. Men det finns ytterligare en mycket central slutsats. Orsaken till demokratins brister är inte att det finns för många politiker eller för mycket politik, vilket moderaterna hävdar. Det är precis tvärtom. Under 90-talet förlorade partierna många medlemmar. Vi tappade 100 000. Samtidigt minskade antalet offentliga förtroendeuppdrag med över 10 000.

Detta är enligt min mening en djupt olycklig och farlig utveckling. Med färre aktiva ökar avståndet mellan väljare och valda. Därmed ökar risken för professionalisering och att politiskt arbete snarare blir en födkrok än ett kall.

Och omvänt, med fler aktiva minimeras riskerna. Rekryteringsbasen blir bredare. Det finns ett oerhört värde i att medborgarna inte bara möter det politiska systemet via TV-skärmen utan att de också möter de medansvariga i Konsumkön, på dagiset eller på gårdsfesten i kvarteret.

Bästa sättet att motverka vänskapskorruption är att vi har många förtroendevalda och många ingångar till politiken.

Relativt sett har vi i Sverige fortfarande många förtroendevalda och politiskt aktiva. Relativt sett är politiken och politikerna förankrade i många människors vardag. Jag tror att det är just därför vi i Sverige är särskilt känsliga för och upprörda över anklagelser om girighet och maktfullkomlighet. Det är trots allt ett hälsotecken.

Men samtidigt är förstås debatten uppfordrande. Vi har i vårt parti påbörjat ett arbete för att öka delaktigheten och engagera fler. Med utgångspunkt i vår folkrörelsetradition har vi lagt fast en strategi:

• Vi måste göra mer för att ge fler chansen att delta i den politiska debatten. Våra möten och en stor del av vår studie- och mötesverksamhet måste vara öppen för alla intresserade - även de som inte är medlemmar.
• Den fristående tanke(s)medjan ska utvecklas, och kommer inom kort med flera spännande inlägg i den politiska debatten.
• Vi vill öka antalet offentliga förtroendevalda med 10 000 personer. Dessutom krävs ökad mångfald. Därför har vi satt upp tydliga mål för att öka andelen unga och invandrare.
• Med rådslag kring viktiga framtidsfrågor vill vi ge alla medlemmar möjlighet att mer direkt påverka politiken. Utan ett påtagligt inflytande lär det bli omöjligt att engagera fler.
• Vi har tillsatt en organisationsutredning som ska se över hela vår organisation i syfte att vitalisera demokratin och engagera fler.
• Det finns uppenbarligen behov av att ytterligare förbättra utbildning och information till valarbetare och förtroendevalda kring regler och procedurer vid val.

Efter den glädjande framgången i valet har den här hösten av förklarliga skäl inte varit den lugnaste och roligaste i mitt partisekreterarliv. Men som sagt, mycket av debatten är ett hälsotecken. Inte minst med tanke på att den hårdaste och otåligaste kritiken framförts från våra egna led. Därmed känner jag mig rätt trygg i förvissningen att vi kan gå stärkta ur diskussionen, och med än större kraft minska orättvisorna i samhället.

Lars Stjernkvist
partisekreterare, socialdemokraterna

(Artikeln publicerad i Göteborgs Posten den 16 december 2002.)