Livstidsstraffet har diskuterats under de senaste veckorna, bland annat i Expressen. Frågan har uppmärksammats mot bakgrund av de förslag som presenterats om en ny ordning för frigivning från livstidsstraff. Vi vill nu utveckla vår syn på frågan.

Livstids fängelse är vårt strängaste straff och det kan dömas ut endast vid de mest allvarliga brotten. Ungefär ett femtontal brott har livstids fängelse i straffskalan. För närvarande avtjänar ungefär 100 personer i Sverige fängelse på livstid och i princip alla är dömda för mord. Den enda möjligheten att bli frigiven från ett livstidsstraff är att regeringen beviljar nåd.

Vi anser att det finns goda skäl som talar för att på sikt avskaffa livstidsstraffet för vissa brott eller åtminstone i så stor utsträckning som möjligt begränsa användningen av straffet.
Tidsobestämda straff strider mot grundläggande straffrättsliga principer som innebär att straff ska vara förutsebara. För den dömde innebär ett livstidsstraff ett stort mått av osäkerhet om hur lång tiden i anstalt kommer att bli. Denna osäkerhet är plågsam och undergräver motivationen till en behandling under tiden i fängelse. Osäkerheten försvårar också kriminalvårdens möjligheter att planera och genomföra en meningsfull verkställighet.

För brottsoffren i sin tur kan livstidsstraffet inge falska förespeglingar om att den dömde kommer att vara frihetsberövad resten av sitt liv. I praktiken omvandlas livstidsstraffet nästan alltid till ett tidsbestämt straff. Vi tror att det kan vara en fördel även för brottsoffret att redan från början veta hur länge den dömde kommer att vara frihetsberövad.

Man kan också ifrågasätta att det är regeringen som beslutar om den dömde ska friges. Systemet går tillbaka till 1734 då det var Konungen som avgjorde frågan om nåd. Nådeinstitutet innebär att ingen kan kräva att bli benådad eller att få del av skälen till ett nådebeslut. Det är dags att försöka modernisera systemet så att frågan i stället avgörs i domstol. Det höjer rättssäkerheten och är en naturlig utveckling av den moderna rättsstaten.

I den internationella brottmålsdomstolen handläggs brott som krigsförbrytelse, brott mot mänskligheter och folkmord, vilka kan ge livstids fängelse. Det finns skäl att det ska vara samma straff för dem som döms för dessa brott oavsett om rättegången hålls utomlands eller i svensk domstol. Internationella straffrättsutredningen, som nyligen presenterade sitt betänkande, föreslog inte bara livstid i straffskalan för brott av detta slag, utan också betydligt längre tidsbestämda straff.

Vi måste även överväga hur vi skall hantera dem som begått mycket allvarliga brott och som kan betraktas som farliga. Det är en fråga som aktualiseras när vi nu gör en översyn av påföljdssystemet för psykiskt störda brottslingar.

Vår slutsats är därför att det finns goda principiella skäl som talar för att - med vissa undantag - avskaffa livstidsstraffet, men att det också finns stora svårigheter förenade med en sådan reform. Vi är långtifrån där. Därför ser vi gärna att det förs en fortsatt bred diskussion i frågan. Under tiden måste vi se över vilka möjligheter som finns att förbättra systemet med frigivningsprövning för livstidsdömda. Vi hoppas att kunna presentera en lösning redan nästa sommar.

Thomas Bodström
Justitieminister

Susanne Eberstein
Vice ordförande justitieutskottet