Under de senaste åren har utvecklingen av den svenska sjukvården stått i centrum för den politiska debatten. Frågorna har handlat om hur vi ska garantera tillgängligheten i vården och minska väntetiderna, utveckla den medicinska forskningen och ta del av nya forskningsrön, utöka resurserna och garantera den framtida personalrekryteringen, ge de anställda ökad makt över sina arbetsvillkor och utveckla nya gränsöverskridande arbetsorganisationer.

Ett viktigt inslag i debatten har handlat om att utveckla den offentliga hälso- och sjukvården genom att prova olika ägar- och driftsformer. Den bärande tanken har varit att privata, ideella och kooperativa vårdgivare kan bidra med erfarenheter och nytänkande. Det är en utveckling som vi socialdemokrater bejakat. Vi tror att alternativa driftsformer kan leda till att arbetsvillkoren och arbetsmiljön för personalen förbättras.

Vår kritik av moderaternas politik har handlat om att vi har upplevt att de ville ha mångfald, inte för mångfaldens skull, utan för privatiseringens skull. De har varit mer intresserade av att privata aktiebolag tar över verksamhet från landstingen än att enskilda personalgrupper gör det. Och de har konsekvent gett privata företag konkurrensfördelar framför såväl fortsatt offentlig drift som drift i personalens regi.

Nu visar det sig att det är ännu värre än vi påstått. Moderaterna har drivit privatiseringen för att ge de rika en gräddfil till den offentligt finansierade vården.

När moderaterna tagit initiativ till att överlåta landstingsverksamheter till privata aktörer, har de också öppnat för försäkringsbolag att utnyttja den offentliga vården för sina kunder. Det skedde i Stockholm när landstinget tecknade avtal om överlåtelse av S:t Görans sjukhus och det skedde i Skåne när regionen överlät Simrishamns sjukhus till ett privat företag.

Därmed leder den omstrukturering som moderaterna drivit fram till en tudelning av den svenska sjukvården. Den för bort sjukvården från den grundläggande principen om vård på lika villkor och efter behov.

Kring principen om vård på lika villkor har det tidigare rått en bred politisk enighet. Det är också denna princip som är grunden för Hälso- och sjukvårdslagen. Dess portalparagraf lyder: "Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen".

I Hälso- och sjukvårdslagen står också att "Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som landstinget ansvarar för". Eftersom de flesta har föreställt sig att ett sådant överlåtande inte skulle innebära att man skulle lämna portalparagrafen i Hälso- och sjukvårdslagen, har man inte ansett det nödvändigt att särskilt precisera de krav som ska ställas på verksamheter som landstingen överlåter till andra.

För att garantera att förändringar av den offentliga sjukvården när det gäller organisation och driftsformer inte leder bort från principen om vård på lika villkor, vill vi utveckla Hälso- och sjukvårds lagen.

För närvarande arbetar en utredning om vårdens ägarformer. Den kommer att presentera sitt förslag i slutet av året. Först då är det möjligt att ta ställning till hur regelverket ska se ut. Emellertid kan man redan nu klargöra att de privata kliniker hos vilka landstingen idag köper behandlingar inte kommer att beröras. Sådana upphandlingar har förekommit under lång tid och har inte hotat principen om vård på lika villkor i den offentliga sjukvården.

Den senaste tiden har moderaterna intensivt försvarat försäkringsbolagens rätt att utnyttja den offentligt finansierade vårdorganisationen för att ge sina kunder förtur till vården.

Moderaternas agerande har varit avslöjande! Moderaterna vill genomföra det totala systemskiftet i vården.

Väljarna anser att vården är valets viktigaste fråga. Det är den även för oss socialdemokrater. Istället för skattesänkningar tillför vi vården mer resurser och slår vakt om allemansrättens principer.

Därför säger vi nej till privata gräddfiler i vården.

Lars Engqvist (s), socialminister