Debattartikel i Dagens Nyheter 29 augusti 2002

EUROPEISKA UNIONEN ÄR en av efterkrigstidens stora framgångssagor. Den har hjälpt till att säkra fred och framgång på en kontinent som tidigare förötts av konflikter. Men Storbritannien och Sverige inser att för att kunna bygga vidare på dessa framgångar, måste unionen reformeras. Om EU ska kunna leva upp till de europeiska medborgarnas krav och förhoppningar under de närmaste åren, måste vi anta tre utmaningar. Den första är utvidgningen. Medlemsförhandlingarna inleddes under Storbritanniens EU-ordförandeskap 1998. Under det svenska ordförandeskapet skedde ett genombrott i Göteborg 2001 och en plan lades fram för utvidgningen. Det danska EU-ordförandeskapet innebär att nedräkningen till utvidgningen har börjat. I Köpenhamn i december hoppas vi kunna avsluta förhandlingarna med upp till tio länder, och göra det möjligt för dem att bli medlemmar 2004. Men vi vill också ge ny kraft åt förhandlingarna med Bulgarien och Rumänien, ta ställning till nästa steg i Turkiets medlemsansökan, och skicka en signal om att vi ytterligare vill utveckla våra relationer med EU:s grannar.

TIDIGARE ERFARENHETER visar hur mycket som finns att vinna för hela EU på att utvidgas. Utvidgningarna i Medelhavsregionen på 1980-talet bidrog till politisk stabilitet genom stödet till de nya demokratierna i Spanien, Portugal och Grekland. En utvidgning innebär fler jobb och mer välstånd för alla. En undersökning från en europeisk näringslivsorganisation pekar på att en utvidgning skulle kunna skapa 300 000 nya jobb runt om i EU, och oberoende undersökningar visar att Sveriges och Storbritanniens BNP skulle kunna öka med mer än 30 miljarder kronor. Europeiska företag kommer att ha tillgång till en inre marknad på 500 miljoner människor, vilket är mer än USA och Japan tillsammans. Tillsammans med de reformer som EU:s ledare beslutade om i Lissabon för två år sedan - som har till syfte att skapa 20 miljoner nya jobb i hela unionen - kommer utvidgningen att markera inledningen till en ny blomstrande era i Europa. För att vi säkert ska kunna göra det bästa av denna möjlighet måste vi se över Europeiska unionens stora institutioner - ministerrådet, Europaparlamentet och EU-kommissionen. Med deras nuvarande utformning kan de helt enkelt inte möta de utmaningar som en union på 25 medlemmar eller fler innebär. I Europeiska konventet som öppnade i mars i Bryssel, har svenska och engelska ministrar och parlamentariker spelat en ledande roll i diskussionerna om en reform av EU:s konstitution. Vi må ha olika åsikter i vissa sakfrågor. Men vi delar samma övergripande mål: att skapa en ny institutionell grund som återför Europeiska unionen till de europeiska medborgarna. Den andra utmaningen är en reform av den europeiska jordbrukspolitiken

(CAP). Under sina första år spelade CAP en viktig roll i att stödja jordbrukare och landsbygdsbefolkning. Men den återspeglar inte längre vare sig de europeiska medborgarnas önskemål eller den globala ekonomiska verkligheten. Det är en kvarleva från en era när protektionism och statliga subventioner, snarare än frihandel, var grunden för den europeiska ekonomiska politiken.

UNDER SENARE ÅR har EU gjort vissa framsteg i att reformera jordbrukspolitiken. För tre år sedan infördes ett utgiftstak i budgeten för första gången. Förra månaden presenterade kommissionär Franz Fischler ett förslag om att öka satsningen på miljö och landsbygdsutveckling, införa nya metoder att öka livsmedelssäkerheten, minska prisstödet och ta bort sambandet mellan stöd och produktionsmängd. Att säkra dessa och andra nödvändiga reformer av jordbrukspolitiken är en grundläggande uppgift för EU-kommissionen och hela EU. Vid en tidpunkt när högerextrema partier i hela Europa försöker hävda fördelarna med nationell isolering, skulle sådana reformer påminna väljare om att överstatliga beslut i EU ger en klok politik som gynnar hela Europa. Den tredje utmaningen för EU är att avvärja konflikter. EU spelar en allt viktigare roll i att skapa stabilitet på västra Balkan. Ett nyckelinstrument i detta är den drivkraft som utsikterna om ett eventuellt EU-medlemskap innebär för alla länder i regionen, men EU bidrar också till att hantera den komplexa situationen i Makedonien. När fred och positiv utveckling blir rådande på Balkan måste EU använda sina erfarenheter från engagemanget i regionen för att ta nytt ansvar. Ett sådant är vår första civila krishanteringsgrupp - EU:s polisuppdrag i Bosnien.

VI MÅSTE ÖKA VÅRA ansträngningar att genomföra beslutet från toppmötet i Göteborg om effektiviteten i EU:s konflikthantering. Det systematiska tillvägagångssätt för att förhindra konflikter som EU:s ledare enades om i Sevilla är en god början. Vi måste öka utbytet av information mellan aktörer på fältet och i huvudkvarteret, hitta sätt att jobba med civilsamhälle och företag, och utveckla genomgripande förebyggande strategier. Vår politik för handel och utveckling måste också utgå ifrån våra mål om att förhindra konflikter. Att klara av dessa tre utmaningar kommer inte att bli lätt. Men våra medborgare förväntar sig med rätta att vi lyckas.

Jack Straw
Utrikesminister Storbritannien
Anna Lindh (s)
Utrikesminister