Regeringen har nu fattat det formella beslutet att ratificera - godkänna - det globala klimatavtalet, Kyotoprotokollet.

Därmed håller Sverige sitt löfte att tillsammans med övriga EU-länder ratificera protokollet så att det kan träda i kraft före världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg i augusti i år.

Den pågående och accelererande klimatförändringen är vår tids största miljöutmaning. Klimatpolitiken är därför det viktigaste testet på vår vilja och förmåga att ställa om våra samhällen till en hållbar utveckling.

De kommande åren utvecklar vi och skärper klimatpolitiken ytterligare. Regeringen har, tillsammans med vänsterpartiet, föreslagit ett mål för de svenska utsläppen av växthusgaser om tio år som ligger elva procent under vad vi ska nå enligt våra internationella åtaganden. Vi menar att det är viktigt att det finns länder som är beredda att gå före och visa att det är möjligt att nå längre än de internationella avtalen innebär. Klimatmålet har nu antagits av riksdagen.

Klimatförändringen är en global fråga där vårt ambitiösa klimatarbete är en del. I detta globala klimatarbete har Sverige, inom ramen för EU, varit pådrivande.

Inte minst under vårt ordförandeskap i EU förra året kunde vi starkt bidra till att EU tog på sig ledarrollen i det globala miljöarbetet och se till så att Kyotoavtalet kunde räddas i ett läge då det var starkt hotat av USA:s avhopp.

Kyotoavtalet är ett mycket viktigt första steg i det långsiktiga och viktiga globala klimatsamarbetet.

Därför var det en stor framgång att EU:s miljöministrar tidigare i vår i full enighet kunde godkänna Kyotoprotokollet.

EU-kommissionen och de 15 medlemsländerna kommer att överlämna sina ratifikationsdokument till FN vid en ceremoni i New York idag, fredag den 31 maj. Detta blir också en påminnelse för den amerikanska allmänheten och de amerikanska politikerna om den vikt EU fäster vid Kyotoprotokollet. Jag kommer personligen att vara på plats vid ceremonin och överlämna det svenska dokumentet.

Det amerikanska beslutet förra året att inte ansluta sig till Kyotoprotokollet skapade stor besvikelse och en hel del bitterhet. Det rör sig ju om det land som med mindre än fem procent av Jordens befolkning svarar för 25 procent av de samlade utsläppen av växthusgaser. USA skulle enligt Kyotoprotokollet minska sina utsläpp med sju procent till 2010. Men i stället har den amerikanska regeringen nu presenterat en energiplan som innebär att utsläppen år 2010 kommer att vara mer än 20 procent högre än 1990 om den amerikanska tillväxten de närmaste tre åren blir tre procent, ett rimligt antagande. Det är oacceptabelt, inte minst när det jämförs med den minskning av utsläppen på åtta procent som EU åtagit sig.

Det blir därför en stor uppgift för det internationella klimatförhandlingssystemet att på sikt integrera USA i det globala klimatarbetet, inte minst för att USA står för en så stor del av utsläppen. Därför måste vi också fortsätta och även utöka politiska och vetenskapliga kontakter med USA inom klimatområdet.

Kyotoprotokollet kommer att träda i kraft när hela Europa, Japan och Ryssland ratificerat protokollet. I Japan är ratifikationen på gång, underhuset har sagt ja och ett besked från överhuset återstår innan regeringen kan fatta det definitiva beslutet. Men det är också oerhört viktigt att Ryssland snabbt ratificerar Kyotoprotokollet. Ryssland har fått mycket starkt gehör för sina krav under förhandlingsarbetet. Därför vädjar jag till de ansvariga för den ryska klimatpolitiken att snabbt ratificera protokollet.

Om det före Johannesburgsmötet står klart att Kyotoprotokollet kommer att ratificeras av tillräckligt många parter för att det ska kunna träda i kraft ger det en värdefull och tydlig signal att det faktiskt är möjligt att träffa en heltäckande global politisk överenskommelse om en viktig och komplicerad global miljöfråga. Den signalen får inte underskattas när världssamfundets toppolitiker träffas i Johannesburg - tio år efter Rio då klimatkonventionen föddes.

Men Kyotoprotokollet och dess första åtagandeperiod till 2008-2012 är bara början på ett långsiktigt och uthålligt globalt klimatsamarbete. Sverige kommer därför att vara fortsatt pådrivande i det internationella klimatsamarbetet - inom EU och globalt.

Vi kommer att driva på för att EU ska ha en fortsatt ledande roll i det internationella klimatarbetet. Vi har redan börjat våra förberedelser för perioden bortom 2012. Då måste minskningen av utsläppen bli betydligt större än de som nu är aktuella.

Kjell Larsson
Miljöminister