Jag vill tacka för möjligheten att komma hit och i detta samtal om utvecklingsmöjligheter inom miljöområdet.

Låt mig beskriva den problembild som vi står inför så här: Vi har både ekonomiska resurser och tekniska kunskaper för att lösa miljöproblemen- svårigheterna finns i en annan dimension. Vad vi behöver i miljöarbetet är fungerande handlingsstrategier - hållbarhetsstrategier. Det är här utmaningarna ligger. Vi vet vad som behöver göras, problemet är att också få det gjort. Här är vi alltså eniga.

Samtidigt tycker jag att det kan finnas skäl att nyansera den bild som LH ger av ett stort - och oacceptabelt - gap mellan det som är möjligt, och det som vi i praktiken lyckas uträtta. Dels ska vi inte underskatta de framsteg som faktiskt har gjorts, inte minst i Sverige. Alla som arbetar inom miljöområdet kan vittna om hur strategier och metoder under senare år har utvecklats och förfinats -- från det nationella greppet med miljömål ner till det praktiska arbetet med certifiering, miljöledningssystem, osv. Dels ska vi inte underskatta de svårigheter, som vi har att hantera.

Att genomdriva samhällsförändringar av det slag, som vi vill göra inom miljöpolitiken, är inte lätt. Jag menar att vi, om vi ska lyckas, måste ta svårigheterna på allvar, och med utgångspunkt från LHs föredrag vill jag gärna bidra med några personliga reflektioner om de problem, som vi står inför.

Vi vill skapa ett hållbart samhälle. Låt oss först slå fast att detta kräver förändringar på många plan -- när det gäller människors värderingar och livsstil, när det gäller nationella regelsystem och styrmedel, och när det gäller samspelet mellan stat och marknad - nationellt och globalt. Vi står inför ett reformprojekt, som i sin omfattning kan jämföras med välfärdsstaternas framväxt i början av detta sekel. Om vi ska lyckas i det här reformprojektet så krävs det, menar jag, att vi satsar hårdare på två problemområden, som hittills har rönt för lite intresse i miljöpolitiken:

För det första: det räcker inte med naturvetenskaplig och teknisk kunskap om miljöproblemen. Vad som nu krävs är att vi systematiskt sammanställer kunskap om hur och varför miljöproblem uppstår och alternativa miljöpolitiska strategier och styrmedel "Det samhällsvetenskapliga kunskapsproblemet".

För det andra:

Vi måste ta demokratifrågorna inom miljöpolitiken på allvar. Mycket betydelsefullt miljöarbete genomförs på frivillig väg av marknadens aktörer, men till syvende och sist vilar en offensiv miljöpolitik på politisk styrning och medborgerligt engagemang för miljöfrågorna, dvs. på en levande demokrati. Och här möter vi många begränsningar; begränsningar som kan förklara varför allt som är tekniskt och ekonomiskt möjligt, inte också är demokratiskt möjligt. Många potentiellt effektiva åtgärder kan inte vidtas i den nationella miljöpolitiken, därför att medborgerligt stöd saknas. Åtgärder för att drastiskt minska bil- och flygtrafiken, t ex. I vår strävan att påverka människors värderingar och livsstil, riskerar vi att kränka individers integritet. Är det rimligt att bevaka sopstationer för att se att människor sorterar rätt? Internationellt möter vi nationer, som prioriterar miljöfrågorna lågt. Det är svårt, men nödvändigt, att inse att vi inte kan bestämma över andra nationers territorier, hur gärna vi än skulle vilja.

OH-bild

"Det samhällsvetenskapliga kunskapsproblemet"

"Demokratiproblemet"

Jag jämförde nyss de samhällsreformer som vi nu genomför i miljöpolitiken med välfärdsstaternas framväxt, en av de mest genomgripande samhällsförändringarna i vår moderna historia.Låt oss stanna upp här:För om vi ser på hur det samhällsvetenskapliga kunskapsproblemet och demokratiproblemet har hanterats inom välfärdspolitiken, så kan vi se att det finns mycket för oss att lära. När det gäller "det samhällsvetenskapliga kunskapsproblemet" kan vi notera att det idag finns en omfattande forskning om hur sociala problem skapas och alternativa modeller för att åtgärda dem. Vi kan på ett systematiskt sätt jämföra hur t ex ett liberalt land som USA har byggt upp sin socialpolitik jämfört med socialkonservativt präglade länder i Europa, t ex Tyskland, eller socialdemokratiska länder som Sverige. Vi vet hur effektiva de olika modellerna är, men också hur de förhåller sig till grundläggande normer och värden. Främjas lösningar som bygger på traditionella familjestrukturer? På marknaden? Eller på staten? En liknande forskning saknas inom miljöpolitiken - och den skulle behövas!Vi behöver systematisera vår kunskap om styrmodeller och alternativ. Då har vi större chanser att uppnå det vi vill.

Och på samma sätt med demokratin. Inom välfärdspolitiken finns en omfattande diskussion om samspelet mellan den styrande staten och medborgaren. "Social ingenjörskonst" - "att lägga livet till rätta". En medvetenhet om att två goda värden kan stå i motsättning till varandra; en önskan om att påverka människor att bete sig på ett sätt, som ur samhällsperspektiv - och kanske även ur individens perspektiv - är "gott", samtidigt som insikten finns om att alla människor inte vill göra detta "goda". Exempel: Folkhälsopolitiken.

Till sist: "det samhällsvetenskapliga kunskapsproblemet" och "demokratiproblemet" kräver olika typer av insatser, men vi måste också inse att de hör ihop.

Med god kunskap om hur miljöproblem uppstår och hur olika typer av handlingsstrategier fungerar, har vi större möjlighet att uppnå de mål vi har satt upp. Och om vi uppnår de mål, som vi har satt upp, så ökar våra möjligheter att vidmakthålla och utveckla ett demokratiskt stöd för en offensiv miljöpolitik. Vi måste skapa en god spiral, en spiral där kunskapsutveckling och medborgerligt engagemang befruktar varandra.

Idag - världsmiljödag.

Mina tankar går till Bali.... svåra förhandlingar inför toppmötet i Johannesburg i september. Svårt att få västländerna -- inte minst USA - att ta sitt ansvar som föregångare i miljöpolitiken och som partners i kampen mot världsfattigdomen.Vi är ett litet land -- men också det som vi lyckas uträtta, lokalt, regionalt och nationellt, betyder något. Låt oss ha det som ledstjärna i de stunder, då vårt arbete för en hållbar samhällsutveckling möter kriser och motstånd. För också detta måste vi vara beredda på.