Herr ordförande

Europeiska rådets möte i Sevilla den 21 - 22 juni är det spanska ordförandeskapets avslutande toppmöte. Baserat på den redovisning som premiärminister Aznar gav vid sitt besök i Stockholm den 3 juni ser jag fyra större teman kring vilka diskussionerna i Sevilla kommer att kretsa:

- utvidgningen

- asyl och illegal immigration

- reformering av rådets arbetsformer och arbetet i konventet

- ekonomiska frågor, inkl. unionens förberedelser inför toppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg

Låt mig i tur och ordning redogöra för dessa frågor.

Utvidgningen

Utvidgningen kommer givetvis att beröras i Sevilla, både i form av en diskussion mellan de femton om läget i förhandlingarna men också genom ett sedvanligt möte med kandidatländerna.

Förhandlingarna har under våren fortskridit i snabb takt och vi närmar oss nu slutförhandlingarna. Det finns anledning att berömma det spanska ordförandeskapet för dess insatser. Det bör vara fullt möjligt att hålla den tidtabell som vi enades om i Göteborg för ett år sedan och att förhandlingarna med tio länder kan slutföras i höst under det danska ordförandeskapet.

Den centrala frågan under senare tid har ju varit unionens gemensamma position i förhandlingskapitlet om jordbruk, och då särskilt frågan om direktstöd. För vår del handlar det om att balansera vår roll som den kanske främste pådrivaren av utvidgningen med våra krav på en förändring av den gemensamma jordbrukspolitiken. Samtidigt som förhandlingarna med kandidatländerna givetvis måste ske på basis av det nuvarande regelverket går det inte att bortse ifrån att förändringar måste och kommer att ske.

Den svenska regeringen, och andra stora nettobetalare (D, UK samt NL) anser att frågan om direktstöd, tillsammans med frågan om budgetramen för strukturfonderna samt ev. budgetrabatter för kandidatländerna, skall behandlas i förhandlingarnas slutskede och tills vidare ställas åt sidan. Detta bör kunna ske utan att tidtabellen för utvidgningen riskeras.

Intrycket från de senaste veckornas diskussioner i frågan är att det nu växer fram en acceptans mellan de femton för detta synsätt. Ingen ifrågasätter den historiska möjlighet som utvidgningsprocessen nu erbjuder. Men samtidigt måste förhandlingarna föras på ett sådant sätt att stödet för processen, och inte minst viljan att dela på dess kostnader, bevaras i alla medlemsländer.

Sevilla-toppmötet blir alltså främst ett tillfälle att bekräfta redan gjorda åtaganden och bereda marken för en slutförhandling under danskt ordförandeskap.

Asyl och illegal immigration

Toppmötesdiskussionen om asyl och illegal immigration tar sin utgångspunkt i bristande framsteg i arbetet mot de mål som sattes upp vid toppmötet i Tammerfors hösten 1999. För regeringens del är det viktigt att vi ökar takten i arbetet på att uppnå gemensamma regler för asyl och migration baserade på humanitet, solidaritet och internationella konventioner.

Jag vill understryka vikten av att vi hanterar dessa frågor på ett varsamt sätt, inte minst i ljuset av de främlingsfientliga tendenser som skymtar på flera håll i Europa. För att kunna behålla legitimiteten för en human politik på det här området är det viktigt att vi visar beslutsamhet mot dem som missbrukar systemet eller till och med försöker tjäna pengar på det genom att organisera människosmuggling. Men illegal invandring måste bemötas på ett balanserat sätt med såväl stödjande och förebyggande åtgärder som effektiv gränskontroll.

Detaljerna i de beslut som toppmötet kan fatta på det här området är i stor utsträckning avhängiga av vad justitie- och inrikesministrarna kommer fram till vid sitt möte den 13-14 juni. Jag avstår därför i nuläget från att gå in på sådana detaljer och vill redovisa regeringens övergripande målsättningar:

1/ Det är ett starkt svensk intresse att nå en överenskommelse om en gemensam asyl- och migrationspolitik. Solidaritet, humanitet och existerande konventioner måste förbli ledstjärnor i arbetet. Den enskildes rätt att söka asyl måste värnas.

2/ Kontrollen av EU:s gränser kan behöva förstärkas. Gränskontroll skall bidra till såväl en smidig gränspassage som en effektiv kontroll där, inte minst, den gränsöverskridande brottsligheten kan bekämpas. Vi ställer oss dock avvisande till upprättandet av en gemensam europeisk gränspolis. Gränsbevakning är en nationell angelägenhet. Ett närmare samarbete mellan länder och myndigheter kan emellertid ge goda resultat. Det vet vi själva genom erfarenheter från Östersjösamarbetet. Jag ser därför gärna att Unionen stimulerar till ett ökat samarbete nationella myndigheter emellan.

3/ Bistånd skall användas i förebyggande syfte genom insatser för att förstärkta exempelvis gränskontroller i ursprungsländerna samt i transitländerna för att bygga upp deras migrationspolitiska rättsordningar. Målet skall vara att omvandla transitländerna till säkra första asylländer. Vi ställer oss således avvisande till de tankar som cirkulerat om att dra in eller reducera biståndet till tredje länder som inte återtar sina medborgare, när dessa inte har rätt att uppehålla sig i en medlemsstat. Ett sådant sanktionsinstrument skulle med all sannolikhet bli tämligen verkningslöst.

Det är mitt intryck att premiärminister Aznar och det spanska ordförandeskapet har lyssnat till våra ståndpunkter och att de kommer att återspeglas i slutsatserna från mötet. Vi bör dock vara medvetna om att diskussionen i andra EU-länder om dessa frågor förs i ganska annorlunda tonarter jämfört med de som finns i den svenska debatten.

Rådsreformer och institutionella frågor

Rådets generalsekreterare Solana presenterade ett antal förslag till rådsreformer i mars. Sedan dess har det spanska ordförandeskapet konsulterat medlemsländerna om vilka reformer man är beredda att acceptera

Utgångspunkten är att Europeiska rådet i Sevilla skall fatta konkreta beslut om sådana reformer som inte kräver fördragsändringar. Diskussioner om reformer som kräver fördragsändringar, t.ex. det roterande ordförandeskapets framtid, får diskuteras dels i konventet men också med fördel även i rådet självt.

Jag noterar med tillfredsställelse att både Solana och det spanska ordförandeskapet i mångt och mycket anammat de idéer som vi från svensk sida presenterat när de nu förbereder Sevilla-mötet.

Det som kan gå att nå enighet kring i Sevilla är ett paket med följande ingredienser:

1. Bättre förberedda möten med det Europeiska rådet.

Ett nytt allmänt råd skapas som bl.a. får till uppgift att förbereda Europeiska rådets möten. Dessutom rationaliseras arrangemangen kring själva toppmötena.

2. Bättre struktur i rådets arbete med långsiktiga frågor.

Ett system införs med arbetsprogram som sträcker sig över flera ordförandeskap. Det nya allmänna rådet får ansvar för att samordna de stora horisontella frågorna såsom förberedelserna för nästa regeringskonferens, samordningen mellan nästa finansiella perspektiv och reformerna av jordbruks- och strukturpolitiken m.m.

3. Kraftsamling för att utnyttja EU:s alla instrument i relationerna med andra länder.

Ett råd för unionens externa relationer inrättas, som kan hantera alla aspekter av unionens förbindelser med omvärlden (handel, bistånd, krishantering och klassisk utrikespolitik).

4. Rationalisering av rådsarbetet genom ett reducerat antal rådsformationer.

Nuvarande sexton rådsformationer reduceras till ca. 10. Här väntar vi dock fortfarande på konkreta förslag från ordförandeskapet.

5. Större öppenhet i rådsarbetet

Rådet sammanträder för öppna dörrar i början och slutet av varje ärende som innebär lagstiftning.

Sammantaget tycker jag att om vi kan enas om ett paket med dessa åtgärder så har vi tagit ett bra steg på vägen mot ett effektivare rådsarbete. Detta ligger ju i linje med vår önskan om att rådet skall ha en central roll i EU-arbetet.

Under detta avsnitt vill jag nämna två ytterligare frågor. Konventets ordförande Giscard d'Estaing kommer att ge en redogörelse för hittills utfört arbete. Mitt intryck är att konventets arbete inletts på ett bra sätt, men jag tycker att det vore för tidigt för Europeiska rådet att redan nu ge mer substantiella synpunkter på dess arbete. Vid en ev. diskussion kommer jag att erinra om slutsatserna från Laeken att konventet i de fall där enighet inte uppnås skall kunna redovisa optioner. Vidare kan det finnas anledning att påminna om att vi behöver en paus mellan konventets avslutning och regeringskonferensens inledning. För svensk del behöver vi ju bl.a. denna paus för att regeringen skall kunna redovisa sitt förhandlingsupplägg för riksdagen i en skrivelse och få dess synpunkter på detta.

Dessutom kommer den irländske premiärministern Ahern att redovisa läget i Irland inför den planerade nya folkomröstningen till hösten om Nice-fördraget. Ahern kommer f.ö. på ett kort besök till Stockholm i kväll för att redovisa de tankar man har om en ensidig deklaration som klargör att den irländska regeringen inte ser någon konflikt mellan Nice-fördraget och det egna landets neutralitetspolitik.

Ekonomiska frågor, inkl. förberedelserna inför Johannesburgmötet

I Sevilla kommer vi att diskutera de allmänna ekonomiska riktlinjerna, d.v.s. vägledningen om hur den ekonomiska politiken bör föras inom unionen. Vår grundhållning ät att riktlinjerna bör främja en hållbar tillväxt, såväl ekonomiskt och socialt som ekologiskt. En viktig aspekt är att de offentliga finanserna är balanserade över konjunkturcykeln. Medlemsstaterna bör vidare intensifiera ansträngningarna att uppfylla målen i Lissabon-processen. På så sätt kan den potentiella tillväxten i de europeiska ekonomierna öka.

Vi står givetvis fast vid överenskommelsen från toppmötet i Barcelona om att de offentliga finanserna i medlemsstaterna skall vara nära balans eller visa överskott till år 2004, även om ett medlemsland, Frankrike, ifrågasatt denna formulering i de ekonomiska riktlinjerna. Jag är dock övertygad om att denna fråga kommer att lösas av Ekofin, som kommer att mötas före toppmötet, men efter andra omgången i det franska parlamentsvalet.

Övriga ekonomiska frågor tror jag inte kommer att föranleda någon egentlig diskussion I Sevilla, utan det handlar om att bekräfta de slutsatser som Ekofin redan kommit överens om.

En för oss viktig fråga under Sevilla-mötet blir EU:s förberedelser inför världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg.

Johannesburg-mötet utgör ett viktigt steg i strävandena att vrida globaliseringen mot en hållbar utveckling. Med tanke på ämnets komplexitet är det inte särskilt överraskande att förberedelsearbetet gått ganska trögt. Detta faktum gör det än viktigare för Unionen att visa ledarskap. Jag vill se följande huvudpunkter i slutsatserna från Sevilla:

- EU måste bidra till ett inspirerande och hoppfullt resultat från Johannesburg genom deltagande på hög nivå och ett angreppssätt som inspirerar till partnerskap med det civila samhället.

- EU bör verka för konkretion och fokusering av slutsatserna. Vi behöver tidsplaner och tydliga åtgärder för uppföljning, bl.a. i form av nationella och regionala planer för hållbar utveckling.

- EU bör lyfta fram ett litet antal konkreta områden där det är särskilt viktigt med konkreta resultat såsom energi, vatten och hållbara produktions- och konsumtionsmönster.

- EU bör betona vikten av 'good governance'. Utan ett demokratiskt och korruptionsfritt styrelsesätt kan vi aldrig uppnå våra mål om fattigdomsbekämpning och en hållbar utveckling.

Från svensk sida hade vi gärna sett lite större ambitioner i denna fråga från ordförandeskapets sida. Å andra sidan ser jag goda förutsättningar för ett nära nordiskt samarbete, något som vi diskuterade i går när de tre berörda nordiska statsministrarna träffades i Helsingfors.

Jag kan också nämna att jag reser direkt från Sevilla till Rio de Janeiro för att delta i en överläggning med Brasiliens president Cardoso, Sydafrikas president Mbeki, Indonesiens president Megawati och FN:s generalsekreterare Kofi Annan. Förutom att manifestera länken mellan de tre stora miljökonferenserna i Stockholm, Rio och Johannesburg skall vi konkret diskutera hur det kommande toppmötet kan bli den framgång som vi alla vill att det skall bli.

Slutligen förutser jag att vissa utrikespolitiska frågor kommer att behandlas under den första dagens lunch. En redovisning kommer att lämnas om arbetet med att nå en överenskommelse om hur samverkan mellan EU och Nato skall ske i krishanteringsinsatser. Här är det ju som bekant Grekland som haft problem med den prel. Uppgörelse som träffades i slutet av förra året. Vidare blir det säkerligen diskussioner om såväl Mellanöstern som läget i konflikten mellan Indien och Pakistan.

Med denna redovisning är jag beredd att svara på nämndens frågor.