· Frågor om arbetslivet och hur det är organiserat är viktiga ur så många olika perspektiv. Det handlar dels om den enskilde individens väl och ve men det handlar också om samhällets väl och ve. Det är viktigt att kunna se sammanhanget mellan arbete och övrig del av livet.

· Människors vilja till arbete är nationens främsta tillgång. På människors arbete är välfärden byggd. Inget fördelar så väl, inget sprider välstånd, personlig utveckling och självständighet som arbete och egen försörjning. Inget slöseri är större än arbetslöshet och ohälsosamma arbeten.

För att klara välfärden krävs tillväxt. Vi måste ta till vara all den kunskap och kompetens som idag står utanför arbetsmarknaden och bland dem som är sjuka på grund av arbetet. Det kräver på många håll omfattande reformering av arbetslivet och arbetsorganisationen.

Det är lätt att säga att vi skall forma ett arbetsliv som anpassar sig efter människorna. Men vi är ju så olika som individer och det gäller att se hur vi kan nyttja det som är gemensamt. Det är också viktigt att se att arbetsmarknaden är så mycket mer än sjukvården och den tunga industrin. Arbetsmarknaden är också handeln, en växande tjänstesektor, transportindustri och så vidare. Alla med olika problem kopplade till sin sektor.

----------------

Modernt arbetsliv är ett mycket brett begrepp. För många förknippas det ofta med rationaliseringar och uppluckring av lagstiftning på arbetsmarknadens område. Jag talar därför hellre om det goda arbetslivet. Ett gott arbetsliv borde vara det samma som modernt.

Ett modernt arbetsliv kan betyda så mycket. Och ha helt olika innehåll beroende på vilken arbetsplats man talar om. Det för ofta tanken till nya landvinningar som utvecklar tekniken och som gör företaget eller organisationen mer effektiv och mer benägen att generera vinst eller klara de mål man ställt upp. För att ta några exempel: För den som jobbar inom tillverkningsindustrin är nya maskiner som innebär en bättre arbetsmiljö modernt. På kontoret är ny programvara till datorn modernt. Inom vården är nya behandlingsformer och tekniskt utvecklade hjälpmedel modernt. Och det är bra i sig.

Men det goda arbetet är mer än så. Det goda arbetet kännetecknas dessutom av inflytande för personalen, möjlighet att vara med och påverka sin arbetstid och arbetstidens förläggning, möjligheten till kompetensutveckling och vidareutbildning, bra ledarskap och god fysisk arbetsmiljö. Gunnar Aronsson på Arbetslivsinstitutet är en av dem som tittat på just faktorer som hänger ihop med hälsa i arbetet.

Vi kan nog säga att Svensk arbetsmarknad är i flera avseenden modern. Svensk arbetskraft är välutbildad, flexibel, utvecklingsbenägen och ansvarstagande. Ny teknik och forskning tas snabbt till vara. Vi har produktivitetstillväxt i företagen.

Men idag skördar arbetslivet allt för många offer. Dels i form av nya stressrelaterade sjukdomar dels av traditionella skador och förslitningar på grund av tunga lyft och monotona arbeten.

För mig är ett modernt och gott arbete ett arbete som bättre anpassar sig efter individernas förutsättningar både fysiskt och psykiskt. Ett arbetsliv som går att kombinera med barn, familj och fritid. Ett arbetsliv som tar tillvara de kunskaper och förmågor var och en besitter så att var och en på bästa sätt kan bidra till verksamheten och resultatet. Ett modernt arbetsliv är också ett arbetsliv som tillåter att man som individ inte är högproduktiv i alla skeden i livet.

----------------

Kan vi sätta upp generella kriterier för vad som gäller för ett gott arbetsliv? Eva Vingård, forskare vid Karolinska insitutet, har genom sin forskning om de friska arbetsplatserna kommit fram till några faktorer som är viktigare än andra. Hon har listat det hon benämner som det goda arbetets fem-i-topp. Det handlar om:

1. De anställdas känsla av delaktighet i arbetet och möjligheten att göra ett bra jobb.
2. Om rimlig fysisk belastning.
3. Om möjligheten till ett bra ledarskap.
4. Om att få lära nytt hela arbetslivet.
5. Om att kraven i arbetslivet är anpassade till kompetens och inflytande.

Det låter väldigt enkelt men faktum är att det finns många arbetsplatser där det inte alls fungerar på det sättet idag.

· Hälsa i arbetslivet är fortfarande starkt bunden till klass- och kön. Det är de högavlönade grupperna som har störst frihet i arbetet medan de med lägst löner arbetar inom hårt styrda yrken med liten möjlighet till eget inflytande. Lågutbildade, lågavlönade kvinnor drabbas i betydligt större utsträckning av ohälsa än andra grupper.

· Den mediala debatten fokuseras ofta på psykosociala sjukdomar och diagnoser som stress och utbrändhet. Det gör att man får intrycket av att det är de vanligaste arbetssjukdomarna. Det är lätt att glömma bort att det fortfarande är belastningsskador som är den vanligaste diagnosen bland sjukskrivna idag. Monotoni och mycket ansvar utan makt ger dålig arbetsmiljö och måste ersättas med variation och befogenheter och kontinuerligt lärande.

· Reformeringen krävs därför att förutom att vi fortfarande har tunga och slitsamma arbeten blir tidsbegränsade och tillfälliga anställningar allt vanligare. Det drabbar framför allt kvinnor och ungdomar. Den osäkerhet dessa anställningsformer för med sig innebär ofta att tystnaden på arbetsplatserna följer i dess spår. Människor vågar inte säga vad de tycker och kräva nödvändiga förändringar i situationer av otrygghet. I både offentlig och privat sektor är tystnaden ett hot mot kvalitet och utveckling av verksamheten. I offentlig sektor är tystnaden dessutom ett hot mot demokratin och medborgarnas insyn.

· Nu mera talar alla om vikten av ett gott ledarskap som förmår stimulera är en avgörande fråga. Jag har träffat ett antal arbetsplatser som på allvar tagit itu med problem kopplade till arbetsplatsen och samtliga projekt har vittnat om att en av framgångsfaktorerna har varit en lyhörd och framsynt ledning. Utan ett genuint intresse från ledningen att arbeta med en arbetsmiljö som gynnar såväl de anställda som företaget är förändringen svår. Ett gott ledarskap ska ta till vara medarbetarnas åsikter, kunskap och erfarenheter och samtidigt leda och styra organisationen i den riktning man slagit fast. Ofta rekryterar man chefer som är 'bäst i klassen' inom sitt sakområde.

Det betyder inte alltid att man blir en bra chef. Tvärtom kan dessa personer i för stor utsträckning vara dåliga på att delegera, har ett stort kontrollbehov och kan vara alldeles för dåliga på att kommunicera och involvera medarbetare i arbetet. Men viktigare än att tala om chefens egenskaper är att tala om det goda ledarskapet.

· Ett livslångt lärande
Möjligheten till kompetensutveckling för de anställda är ett mycket viktigt inslag i det hälsofrämjande arbetet. Många känner att de behöver mer kunskaper för att klara det arbete de har. Andra känner sig överkvalificerade. Av LO:s medlemmar tycker ungefär lika många att de behöver mer kunskaper som de som tycker att de är överkvalificerade, ca 20 % var. Båda är en lika stor misshushållning med resurser. Ett minimikrav är att anställda har rätt kompetens för rätt jobb. Dessutom behöver alla anställda få möjlighet att fortsätta utvecklas i sitt arbete dels genom utbildning men också genom möjlighet till förändrade arbetsuppgifter på arbetsplatsen. Utöver det måste arbetstagare ges möjlighet att vidareutveckla sig för att kanske gå vidare i arbetslivet. Det livslånga lärandet måste bli verklighet.

· De krav som ställs måste anpassas till den kompetens och inflytande de anställda har. Människors kunskaper tas till vara och utvecklas. Under de ekonomiskt svåra åren på 1990-talet skar man ner inom de flesta branscher. Exempelvis togs många chefer och kanske framför allt mellanchefer bort och organisationerna plattades ut. Det innebar att många fick ett större ansvar för fler uppgifter men sällan fick man i samband med det ökade resurser eller större befogenheter. Den ekvationen går inte ihop och är ofta väldigt slitsam.

· Jag har diskuterat arbetsmiljö förut, 80-talet, 90-talet...

· Regeringens arbete är inriktat på att se helheten arbete-familj-fritid. Det bygger på insikten att det inte finns ett ohälsoproblem, det finns nästan lika många som det finns arbetsplatser. Därför finns det inte heller en enkel lösning på problemet med de ökade sjukskrivningarna.

· Som politiker är det naturligtvis mitt ansvar att göra vad jag kan för att genom lagstiftning och andra resurser underlätta arbetet med ökad hälsa. Och regeringen har genomfört en rad åtgärder för att öka hälsan. 11-punktsprogrammet med åtgärder på lång och på kort sikt har helhetsperspektivet som utgångspunkt. Och nya åtgärder kommer under hösten.

· Utan lokalt engagemang och intresse kommer vi inte att lösa problemet. Jag har besökt flera arbetsplatser där man jobbat målmedvetet med att förebygga ohälsa och också frågat dem vad de vill att jag som politiker ska uträtta för att förbättra hälsan. Förvånansvärt få krav har då ställts på regering och riksdag. Samtliga har varit rörande ense om att det är på arbetsplatsen det stora jobbet måste göras. Och samtliga har också poängterat vikten av ett samarbete mellan arbetsgivare, arbetstagare och fackliga organisationer.

· Fackliga ombud och arbetsgivare lokalt en mycket viktig roll i arbetet. LO:s arbete med att satsa på skyddsombuden ett mycket bra och viktigt initiativ. Antalet skyddsombud minskade från 114 000 till 83 000 men är nu på väg upp igen - i dag nästan 100 000 och av dem är 21 000 under 34 år. Utbildning av skyddsombuden är ett viktigt inslag. Många av dagens skyddsombud deltog i utbildning för länge sedan och andra saknar helt utbildning och därmed kunskap om lagstiftning m m. Tystnaden på arbetsplatserna har också gjort att det varit svårt att rekrytera skyddsombud. Det kan kännas jobbigt att ta nödvändiga konflikter med arbetsgivaren.

· Ett sådant arbetsklimat tillhör definitivt inte den moderna arbetsplatsen. Det goda och moderna arbetet kännetecknas av öppenhet och allas deltagande och inflytande. Det ger mest till individerna, gruppen och därmed arbetet och företaget eller organisationen.

· De arbetsplatser som inlett ett arbete för att förebygga ohälsa visar också tydligt att det inte behöver vara så svårt. Det finns praktiska lösningar på problemen. När det gäller inflytande över arbetstider har så kallade 3-3-system och tvättstugescheman inom framför allt vården givit mycket goda resultat och möjlighet för de anställda att styra över sin egen tid för att bättre få tiden att gå ihop o s v. Friskvård på arbetstid har andra företag satsat på med goda resultat.

· Kompetensutveckling för chefer och personal, utveckling i grupp, handledning för chefer och personal som jobbar i utsatta yrken med mycket kontakt med människor och människor i utsatta situationer är andra exempel. Bra företagshälsovård eller branschvisa överenskommelser om arbetsmiljöförbättringar är andra lösningar som prövats med framgång.

· Det är dags att företag, förvaltningar och organisationer börjar se att de anställda är den viktigaste resursen. Man kan förundras över att inte fler arbetsplatser ser det ekonomiska i en god miljö och goda villkor för de anställda. Flera av de arbetsplatser som jobbat med att förebygga hälsa har också räknat på vad det kostar att satsa och på vad man tjänat på de satsningar man gjort i form av minskat antal sjukskrivningar. Stora Enzo, Spendrups och flera andra vittnar om att satsningarna som gjort ger mångdubbelt igen också ekonomiskt. Samma gäller arbetsplatser inom den offentligt finansierade välfärdssektorn. Det gäller att se sambandet god arbetsmiljö, utvecklat arbete och hög konkurrenskraft. En arbetsplats där personalen ges inflytande gör verksamheten/produktionen mer effektiv och kvalitetsinriktad.

· Vi genomförde under april månad tre regionala konferenser, en i Stockholm, en i Malmö och en i Östersund, där syftet just vara att lyfta fram de goda exemplen. Ett antal företag fick möjligheten att presentera sitt arbete vid dessa konferenser. Konferenserna finns dokumenterade och som en inspirationskälla kan man gå in på vår hemsida www.okadhalsa.regeringen.se för att se hur de företagen och organisationerna jobbat.

· Jag vill sluta med att återkomma till detta med att regeringens arbete har som utgångspunkt att vi måste se till helheten. Människor måste få sitt eget livspussel att gå ihop. Det betyder insatser på få flera områden samtidigt: familjepolitiken, hälso- och sjukvården och inom skola vård och omsorg.