Under det senaste decenniet har skolan genomgått stora förändringar. Den ekonomiska krisen under 90-talets första hälft tvingade stat och kommuner till omfattande besparingar för att återställa den ekonomiska balansen. Även skolsektorn drabbades av kraftiga nedskärningar. Detta ledde till att antalet lärare och övrig personal minskade, samtidigt som elevantalet ökade. Många av dagens rapporter om brister i skolan beskriver i själva verket långsiktiga effekter av 1990-talets nödvändiga sparbeting.

För att tillföra mer personal till skolor och fritidshem och ytterligare förbättra kvaliteten har därför ett särskilt statsbidrag för personalförstärkningar införts från och med hösten 2001. Under innevarande läsår har en miljard kronor fördelats direkt till landets skolor och det följande läsåret ökar summan till två miljarder. Sedan höjs bidraget stegvis för att nå fem miljarder kronor läsåret 2005/06. Det innebär en varaktig nivåhöjning om fem miljarder kronor årligen vilket kommer att göra det möjligt att anställa ytterligare omkring 15 000 lärare och andra specialister i skolan.

Svenska elever klarar sig bra i internationella jämförelser, som t.ex. OECD:s stora undersökning PISA av läsförståelse, matematiskt och naturvetenskapligt kunnande. Det beror inte minst på att Sverige har en välutbildad och professionell yrkeskår av förskolepersonal, lärare och skolledare liksom engagerade elever och föräldrar.

Trots att svensk skola står sig väl i internationella studier måste målet sättas högre. Jämfört med regeringens och riksdagens höga målsättning att alla ska ges en god utbildning finns allvarliga brister. Därför måste nu ambitionsnivån höjas och arbetet intensifieras med att förbättra utbildningens kvalitet i alla skolformer och på alla nivåer. Regeringens ambition är att svensk utbildning internationellt sett ska vara ledande.

Målet är en skola som ger alla kunskap - en skola där alla elever har rätt och möjlighet till framsteg. Alla ska ha möjlighet till en likvärdig utbildning av hög kvalitet. Förskolans och skolans viktigaste uppgift är att förvalta och stimulera lusten och nyfikenheten att lära. För att kunna resonera, kritiskt granska, utvecklas, lära mer och lära nytt krävs en solid bas av kunskaper. Det finns inga genvägar till kunskap.

Likaså är skolans personlighetsutvecklande uppgift central. Skolan ska präglas av respekt för individen och därmed ge trygghet och studiero för alla. Endast i en sådan skola kan eleverna uppleva lusten att lära och glädjen av att utvecklas i samspel med andra. En god värdemätare på en skolas kvalitet är hur skolan tar sig an de elever som har svårast att tillägna sig skolans undervisning.

Skolan har en viktig fostrande roll, inte minst när det gäller att överföra och befästa våra gemensamma värderingar. I detta avseende är inte skolan värderingsfri och neutral. Den står för grundläggande principer, som alla människors lika värde, respekt för olikhet och för allas rätt att uttrycka och respekteras för sina åsikter. Demokrati förutsätter utbildning och bildning.

Sedan ett decennium är skolan kommunal. Regeringens uppfattning är att denna överföring av makt från centrala instanser till ansvariga nära verksamheten har varit nödvändig och därför ska bestå. Det är helt enkelt inte möjligt att på central nivå fatta bra beslut om den konkreta utformningen av verksamheten i 6 000 olika skolor eller för mer än en miljon elever. Genom att lägga stor makt över genomförandet och organisationen av verksamheten lokalt kan besluten baseras på kunskap om lokala förhållanden.

Nationell likvärdighet i ett decentraliserat utbildningssystem förutsätter dock en stark kvalitetssäkring. Staten, kommunen och den enskilda skolan, måste följa upp och utvärdera resultaten. Det ställer krav på ett systematiskt kvalitetsarbete, liksom att skolans utveckling stimuleras och underlättas.

Mot bakgrund av bristerna i skolans resultat är det, enligt regeringens bedömning, nödvändigt att staten stärker sin roll och tar ett tydligare ansvar för att följa upp och granska att de nationella målen nås och att kvaliteten utvecklas. Därför presenterar den socialdemokratiska regeringen nu en handlingsplan för de kommande årens kvalitetsarbete.

Utgångspunkten är de omfattande förstärkningar av utbildningsområdets resurser och kvalitet som riksdagen beslutat om. De ger nya förutsättningar från förskola till vuxenutbildning för kommuner och skolor att nå målen.

Kvalitetsutvecklingen sker på varje skola. För att öka drivkraften i kvalitetsutvecklingen är det nödvändigt att varje skola årligen gör en självvärdering av de egna resultaten. Varje skolas kvalitetsredovisning ska nu vidareutvecklas för att tydligare beskriva utbildningens kvalitet och hur skolan lyckas med att nå de nationella målen. Därmed får skolan ett konkret underlag för sitt förbättringsarbete.

Varje kommun ska utifrån denna redovisning följa utvecklingen i skolorna, och ansvarar för att identifiera och analysera brister samt vidta åtgärder. Kommunen ska varje år lämna en kvalitetsredovisning till Skolverket. Kraftsamlingen kring kvalitetsarbetet måste få genomslag i alla skolor och i alla kommuner.

Det kräver också att staten stärker sin roll för att för att säkra och stödja det systematiska kvalitetsarbetet i kommuner och skolor. Skolverkets arbete med kvalitetsgranskning och tillsyn kommer därför att förstärkas kraftfullt.

Skolverket har bidragit till att vi i dag har en bättre kunskap om tillståndet i svensk skola än någonsin tidigare. Analyser av skolans förutsättningar och resultat, rapporter från nationella och internationella utvärderings- och utvecklingsprojekt och från tillsynen har bidragit till detta. Som framgått av de senaste tio årens utveckling befinner sig skolan, liksom dess omvärld, i en kontinuerlig förändrings- och utvecklingsprocess. Detta får givetvis konsekvenser för en myndighet som Skolverket.

I dag har Skolverket ett tudelat uppdrag: dels att utöva kontroll genom uppföljning, utvärdering, granskning och tillsyn och dels att främja och stödja skolutveckling. Dessa huvuduppgifter kan vara svårförenliga och motsägelsefulla. Exempelvis kan en alltför stark betoning av utvecklingsuppgifterna leda till att rollen som granskande och tillsynsutövande myndighet blir otydlig. Samtidigt kan utvecklingsuppdraget hämmas av att myndigheten också har tydliga kontrollerande och granskande uppgifter.

Enligt regeringens bedömning bör Skolverkets kontroll av skolornas måluppfyllelse stärkas väsentligt för att säkerställa en likvärdig skola med hög kvalitet över hela landet. Skolverkets uppgifter koncentreras därför till enbart kvalitetskontroll genom uppföljning, utvärdering och granskning samt tillsyn. En förstärkt svensk utbildningsinspektion bör skapas inom Skolverket. Den bör omfatta både tillsyn och kvalitetsgranskning samt kunna ske både på kommunal nivå och på enskilda skolor. Det är regeringens ambition att utbildningsinspektionen ska fördubblas i omfattning så att varje skolhuvudman och i princip alla skolor kan inspekteras regelbundet. För att åstadkomma en saklig och effektiv gransknings- och tillsynsmyndighet förs de utvecklingsfrämjande uppgifterna bort från Skolverket. Samtidigt bildas en ny skolutvecklingsmyndighet.

Utvecklingsarbetet i den enskilda skolan är grunden för en god utbildning och en god skolmiljö. Huvudansvaret för detta vilar på de professionellt verksamma i skolorna, medan skolhuvudmännen har ansvar för att skapa goda förutsättningar för verksamheten.

Statens ansvar för skolans utveckling tar sin utgångspunkt i målet att alla barn och studerande i hela landet ska gå i en likvärdig skola. Genom tydliga mål och en väl fungerande uppföljning och granskning av kvalitet och resultat ges kommuner och skolor viktiga förutsättningar för sitt kontinuerliga utvecklingsarbete. Men staten bör också bistå kommuner och skolor i deras utvecklingsarbete. Det är inte minst viktigt för de mindre kommunerna som ofta har små resurser för kompetensutveckling och utvecklingsarbete.

Det statliga utvecklingsstödet kan bättre stimulera och stödja det lokala utvecklingsarbetet genom en ny myndighet som har en entydig inriktning på uppgiften att främja utveckling. En sådan myndighet kan ha frihet att mer förutsättningslöst verka inspirerande och pådrivande och den kan få bättre förutsättningar att söka allianser med kommunförbund, lärarorganisationer och högskolor. Regeringen anser därför att en ny skolutvecklingsmyndighet bör inrättas för att främja nationellt fastställda mål genom att stödja kommuner och skolor i arbetet med den lokala skol- och verksamhetsutvecklingen.
Stödet ska avse förskola, skolbarnsomsorg, grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning. Myndigheten ska även svara för den statliga rektorsutbildningen samt främja kompetensutveckling av skolväsendets och barnomsorgens personal inom nationellt prioriterade områden. Vidare ska myndigheten initiera utveckling och stödja kompetensutveckling inom strategiska områden.

Därmed stärker statens sin roll för att uppnå en nationell likvärdig utbildning både genom en tydligare och mer omfattande kvalitetsgranskning och via en stark betoning på riktat stöd till lokal skolutveckling.

Utbildnings- och forskningsminister Thomas Östros