Högst upp på den politiska dagordningen står kampen för jobben. Uthållig tillväxt, hög sysselsättning och låg arbetslöshet är grunden för välfärden. Denna politik är nu hotad och det finns anledning att känna en allvarlig oro.

De borgerliga börjar nu igen ifrågasätta den framgångsrika arbetsmarknadspolitiken. De arbetslösa ses som siffror i den ekonomiska statistiken och inte som människor av kött och blod. Det finns nu många bland deras partier som menar att arbetslösheten måste bli högre för att hålla inflationen nere.

Det finns därför anledning att närmare granska de borgerliga förslagen på arbetsmarknadens område för se vilka de politiska alternativen är. Inte minst de arbetslösa har rätt att få reda på vilken politik som kommer att föras.

Den borgerliga arbetsmarknadspolitiken präglas av en splittrad syn på hur man skall möta de arbetslösa och de regioner som har det svårt. Vilken arbetsmarknadspolitik kommer en eventuell borgerlig regering att föra efter valet den 15 september 2002?

Om man ser på de borgerliga partiernas samlade politik på området framträder en ganska förskräckande bild. Det är en arbetsmarknad som är hårdare och kallare för de arbetslösa. Det handlar om en omläggning av hela arbetsmarknadspolitiken.

Folkpartiet vill lägga ner AMS och arbetsförmedlingarna och låta privata bemanningsföretag ta över stora delar verksamheten. Moderaterna föreslår neddragningar på AMS i miljardklassen.

Arbetsförmedlingen är viktig inte minst för att kunna ge service och vägledning till de som har behov av detta.  Dessa nödvändiga tjänster ska den arbetssökande inte behöva köpa. En arbetsförmedling arbetar dessutom utifrån en nationell arbetsmarknadspolitik med hänsyn till olika regionala förhållanden. Där alla personer i samma situation,  oavsett var man bor, ska ges samma förutsättningar.

Neddragningar för arbetsmarknadens utsatta grupper är mycket stora från de borgerligas sida. Moderaterna vill till exempel göra neddragningar i utgifterna för arbetsmarknadspolitiken, inklusive intäkterna från höjda avgifter för a-kassan, om ca 18 miljarder kronor 2004.

Kortfattat ser de viktigaste borgerliga förslagen på arbetsmarknadsområdet ut enligt följande ;

- Neddragning på arbetsmarknadspolitikens område med mångamiljarder kronor under perioden 2002-2004

- Införande av en bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen

- Ökad egenfinansiering i a-kassan, vilket skulle innebära en ökad kostnad för den enskilde om 3-4 gånger jämfört med idag, i snitt 200 kronor.

- Skrota AMS

- Lägga ner de statliga arbetsförmedlingarna. Dessa skall ersättas av förmedlingar som drivs av privata företag eller organisationer

- Den som vägrar att ta anvisat arbete via en "bemanningspool" riskerar att få reducerad ersättning, lägre än dagens socialbidragsnivå.

- Försämring av de arbetsrättsliga trygghetslagarna

De borgerliga förslagen väcker tre principiellt viktiga frågeställningar;

1. Vilken är synen på de arbetslösa?

De borgerliga partierna tycks mena att de är de arbetslösa som själva är orsaken till att de är kvar i arbetslöshet och att de gör för lite för att få ett nytt arbete.

I moderaternas motion till riksdagen "En ny arbetsmarknadspolitik " kan man läsa att personer (arbetslösa) använder dagens system till att kunna leva på bidrag i stället för att göra allt för att hitta ett nytt arbete. Detta synsätt på människor återkommer också hos kristdemokraterna när det gäller ohälsan och sjukskrivningarna. Man menar att de egentligen inte är sjuka utan sjukskriver sig med flit och utnyttjar systemet.

Slutsatsen från borgerligt håll blir då att öka otryggheten genom att försämra i trygghetssystemen och tvinga de arbetslösa att ta låglönejobb. Den grundläggande tanken tycks vara att ökad otrygghet skapar en bättre fungerande arbetsmarknad.

Försämringar i a-kassan genom ökad egenfinansiering och införande av bortre parentes leder till ökad ekonomisk otrygghet. Att ta bort arbetsförmedlingarna riskerar att slå ut de svagaste grupperna på arbetsmarknaden. Är det rimligt att tro att privata företag har intresse av att ta sig an långtidsarbetslösa, arbetshandikappade, äldre arbetslösa?

2. Får vi full sysselsättning i hela Sverige?

En av de viktigaste uppgifterna för arbetsmarknadspolitiken och arbetsförmedlingarna är att ge bra service och stöd i alla delar av landet. Vi vet att de regionala skillnaderna i sysselsättning och arbetslöshet fortfarande är alltför stora. Undersysselsättningen är särskilt omfattande i skogslänens glesbygder och i storstädernas invandrartäta områden.

Med anledning av de regionala skillnaderna i landet kan man ställa sig frågan om vem det är som skall ta ansvar för de arbetslösa i glesbygden och skogslänen om statsbidragen till AMS minskar och privata bemanningsföretag skall sköta arbetsförmedlingarnas arbete.

Är det rimligt att tro att vinstdrivande privata företag i bemaningsbranschen är villiga att etablera sig i glesbygden? Är det rimligt att tro att marknadslösningar är svaret på storstädernas speciella problematik?

De kommande utmaningarna för arbetsmarknadspolitiken är bl.a. att
- bidra till minskad total arbetslöshet
- öka utbudet av arbetskraft
- minska antalet långtidsarbetslösa
- integrera personer födda i andra länder på arbetsmarknaden
- bidra till hög sysselsättning i alla landets regionert
- bidra till att klara välfärdens och andra sektorers rekryteringsbehov
- förhindra överhettning och flaskhalsar vid konjunkturuppgång

Frågan är om dessa utmaningar bäst möts med en nedmontering av den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

3. Skapar otrygga människor nya jobb?

Den borgerliga politiken följer ett tydligt mönster. Genom ökad otrygghet skall människor tvingas att ta låglönejobb istället för att erbjudas utbildning och stöd inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Detta framkommer tydligt i moderaternas arbetsmarknadspolitiska motion  där man säger "Vi vill förbättra den enskildes drivkrafter för att söka och acceptera även lägre betalda jobb".

För att underlätta denna politik föreslås stora försämringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Följande förslag finns ;

- Kollektivavtalen slås sönder

- Arbetstiden skall vara en fråga mellan den anställde och arbetsgivaren

- Inga övre gränser för övertid

- Individuella anställningskontrakt tar över LAS

På detta sätt sluts cirkeln i den borgerliga arbetsmarknadspolitiken. Den som är arbetslös skall få sämre service genom att AMS och arbetsförmedlingarna läggs ned och privata företag tar över. Den bortre parentesen i a-kassan tvingar den arbetslöse att ta låglönejobb för att inte förlora ersättning. Genom den försämrade arbetsrätten har den arbetssökande dåligt skydd och är utlämnad till arbetsgivarens godtycke.

Är detta de borgerliga partiernas förslag till arbetsmarknadspolitik. Är detta vad de arbetslösa har att förvänta sig om de borgerliga vinner valet i september. Är man överens? Om inte, vems politik är det som gäller?

De arbetslösa har rätt att få besked om vilka politiska alternativ de har att välja på inom arbetsmarknadspolitiken.