Mellanöstern - vår politik

Den aktuella situationen

De senaste veckorna har varit de mest våldsamma på decennier. Misstro, hat och extremism har fått övertaget. Våldet har trappats upp och parterna fastnat i en hämnd-spiral, där civila på båda sidor lever i ständig rädsla. Antalet döda och skadade, främst palestinier, men också israeler, stiger dramatiskt.

I de ockuperade palestinska områdena omöjliggör avspärrningar och våld all normal ekonomisk aktivitet. I förödelsens spår följer arbetslöshet, korruption och social misär. Även den israeliska ekonomin drabbas hårt. Turismen har avstannat och hotell och restauranger står tomma. Arbetslösheten stiger och unga och välutbildade flyr landet för en bättre tillvaro. Situationen blir alltmer outhärdlig. Konflikten har kommit att handla om själva existensen, för både palestinier och israeler.

Den israeliska militären invasion av palestinska flyktingläger och återockupation av städer och byar har gjort situationen akut. Den palestinska infrastrukturen slås i spillror. El och vatten stängs av. Israeliska säkerhetsstyrkor attackerar palestinska ambulanser och sjukhus och hindrar humanitär hjälp att nå fram till behövande. Det är ett skamligt och tydligt brott mot Geneve-konventionen.

Det är svårt att förstå vad Israel vill uppnå. Övervåld mot civila och utomrättsliga avrättningar gör palestinierna än mer upproriska mot den israeliska ockupations-makten. Beskjutningen av den palestinska myndighetens olika institutioner omöjliggör styre, kontroll och ingripanden och är därmed kontraproduktiv. "Husarresten" av Arafat har inte haft den verkan som Sharon avsett; istället har våldet ökat.

Sharon gick till val på att skapa säkerhet, men resultatet är det motsatta. Israels regering bär huvudansvaret för den nuvarande krisen.

Samtidigt fördömer vi palestinska självmordsbombningar och andra terroraktioner mot oskyldiga israeler. Attacker mot civila är alltid oacceptabelt. Det är också oacceptabelt att extremister och fundamentalister bedriver en värvningskampanj (av nya självmordsbombare) bland unga människor i de palestinska områdena. Den palestinska myndigheten måste ta sitt ansvar och använda alla lagliga medel för att gripa och ställa skyldiga inför rätta.

Fred och försoning tycks vara mycket avlägset. Men samtidigt som läget är mörkare än på länge, kan det kanske leda till nya öppningar.

 Målet

Det finns inte någon militär lösning på konflikten. Den kan bara lösas genom dialog och fredliga förhandlingar. En rättvis och hållbar fred måste innebära etablerandet av en fredlig, demokratisk och livskraftig palestinsk stat, sida vid sida med staten Israel, med säkra och erkända gränser för båda. Den måste baseras på folkrätten, inklusive FN:s resolutioner 242, 338 och 1397, och principen om land för fred. Den innefattar kraven på att bosättningspolitiken och ockupationen måste upphöra.

Vad göra?

Konflikten kan bara lösas av parterna själva, men det internationella samfundet måste samverka och sätta press på parterna. Krisen handlar inte bara om dem, utan är ett hot mot allas vår säkerhet.

FN:s säkerhetsråd har nyligen antagit flera viktiga resolutioner. Resolution 1397, initierad och förhandlad av USA, utmynnar i visionen av en palestinsk stat sida vid sida av Israel. Det är första gången säkerhetsrådet hänvisar till två stater - Israel och Palestina. I resolution 1402 uppmanas Israel att dra tillbaka de militära styrkorna från ockuperat område. Båda parter uppmanas att vidta steg för omedelbar vapenvila och att samarbeta för en politisk lösning av konflikten.

Ett viktigt fredsinitiativ har tagits av Saudiarabien som föreslagit att arabvärlden skall normalisera sina förbindelser med Israel, i utbyte mot att Israel drar sig tillbaka från ockuperat område i enlighet med FN:s resolutioner. Det är första gången som ett arab-land föreslår en politisk lösning som utmynnar i ett gemensamt erkännande av Israel inom erkända och säkra gränser. Förslaget antogs på Arabförbundets toppmöte i Beirut den 28 mars. EU och USA stöder förslaget.

Mellanösternkonflikten kan inte lösas utan ett amerikanskt engagemang. USA har ett särskilt ansvar och möjlighet att påverka parterna att få slut på våldet och återvända till förhandlingsbordet. Vi välkomnar president Bushs uppmaning till Israel att dra tillbaka trupperna från ockuperat område och att han sänder utrikesminister Powell till regionen i nästa vecka.

Sverige bedriver sedan länge en aktiv Mellanösternpolitik. Vårt land har i olika omgångar utgjort bas för fredssamtal, senast under Barak-regeringens tid när parterna var mycket nära en överenskommelse också kring de svåraste frågorna om Jerusalem och flyktingarna. Vi är självklart beredda att ge vårt stöd till nya fredssamtal om parterna så önskar.

Vi värnar folkrätten och respekten för mänskliga rättigheter genom politiskt och diplomatiskt arbete, uttalanden och protester mot övervåld och terrorhandlingar. Vi stödjer organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter.

Den svenska regeringen ger ett stort och långsiktigt bistånd till den palestinska myndigheten, och enskilda organisationers verksamhet i de palestinska områdena. Målet är att främja en fredlig utveckling och bidra till uppbyggnaden av en demokratisk, palestinsk rättsstat. Insatserna för att hjälpa barn och ungdomar ökas ytterligare.

Vi agerar i den akuta humanitära krisen genom ökat bistånd till ICRC och till UNRWA, bland annat för inköp av ambulanser, som ersättning för de som förstörts, och för annan medicinsk verksamhet.

Vi vill stärka EU:s gemensamma Mellanösternpolitik. EU spelar en aktiv roll för att indirekt hålla liv i den politiska dialogen och säkerhetssamarbetet. I dagarna har det spanska ordförandeskapet (utrikesminister Piqué) tillsammans med Javier Solana besökt området för att tala med parterna. EU är den största biståndsgivaren och har gett ett avgörande stöd för att hindra en total kollaps av den palestinska myndigheten.

En viktig insats för att få slut på våldet är att få till stånd en internationell, oberoende övervakningsmekanism. EU, liksom Sverige, är berett att ställa upp med övervakare.

Freden är möjlig. Men frågan är hur högt priset för de båda folken ska tillåtas bli under vägen dit, och hur våldsspiralen påverkar människor uppfattning om vad fred egentligen är. Båda parter måste ta ansvar för att inte ge extremisterna vetorätt över regionens framtid. Hatpropagandan måste stoppas och förtroendet byggas upp på nytt, steg för steg, mot en fredlig och rättvis lösning. Här spelar fredskrafterna på båda sidor, som trots motstånd arbetar vidare med mod och envishet, en viktig roll. De har vårt starka stöd.