Debattartikel på SVT Debatt 131118

Nu pågår det 19:e internationella klimattoppmötet i Warszawa. Mötet tonas ner av regeringen som betydelselöst och få vill spela upp förväntningar på samma sätt som skedde inför mötet i Köpenhamn 2009. Frågan är om vi har tid att ha ytterligare ett betydelselöst toppmöte om klimat. Den senaste vetenskapliga rapporten från FN om klimatet har gjort problembilden klarare och tidsaxeln snävare.

Som oppositionens representant i den svenska delegationen till mötet kan jag inte nog stryka under regeringens ansvar för den svenska klimatpolitiken.. Det handlar om att bygga förtroende både på hemmaplan och internationellt. Det handlar om solidaritet med länder som vill minska fattigdom och skapa välfärd. Det åstadkommer vi inte med den nuvarande regeringens kortsiktiga klimatpolitik. Det gör vi med en långsiktig klimatpolitik som ger företag och människor klara signaler om vart vi är på väg och vad vi ska åstadkomma. En politik utan siffertrixande men med reella utsläppsminskningar.

Jag menar att EU både kan och ska ta en pådrivande roll i förhandlingarna. En roll som bygger på förtroende, respekt och rättvisa genom att vi tar ansvar på vår kontinent. Världens länder kommer inte att komma överens om ett avtal kring vår tids största utmaning, att stoppa klimatförändringarna som ytterst hotar hela vår civilisations existens, utan större respekt och fokus på gemensamma lösningar.

Hittills har den svenska regeringen haft en av de högsta rösterna i det som kallas ”blame-game”, där det handlar om att peka på vad andra gör och inte ta ansvar själv. Reinfeldt brukar mena att vi inte ska göra något förrän världens största utsläpparnation Kina agerar. Det Reinfeldt inte pratar om är att utsläppen per person är betydligt högre i Sverige än i Kina.

En del i förtroendet är att slutligen göra verklighet av löftet från mötet i Köpenhamn att industriländerna via en särskilt FN-fond, den gröna fonden, ska stötta utvecklingsländernas klimatåtgärder. Men hittills finns inga riktlinjer för varifrån pengarna ska komma. Vi socialdemokrater menar att vi i den industrialiserade världen har ett historiskt ansvar för klimatförändringarna. Löftet måste hållas! Pengarna kan tas från intäkterna i EU:s utsläppshandel eller från en internationell skatt på utsläpp från flyg och sjöfart. Sverige kan och bör vara drivande för att EU ska stå för en generös andel av fonden.

Den senaste statistiken från EU-kommissionen visar att EU kommer att minska sina utsläpp med 24 procent till 2020 jämfört med 1990, dvs långt mer än det mål som satts på minus 20 procent. Vi menar att med enkla politiska medel kan EU klara minus 30 procent. Ett besked att klara löftet om stödet till den gröna klimatfonden tillsammans med en skärpning av EU:s minskningsmål skulle kunna vara ett sådant förhandlingsbud som ger förtroende och respekt och öppnar för ett nytt tonläge och nya faktiska beslut. Det skulle de internationella klimatförhandlingarna och vår gemensamma framtid sannerligen behöva.

Matilda Ernkrans, miljöpolitisk talesperson (S), ordförande i riksdagens Miljö-och jordbruksutskott och oppositionens enda representant i den svenska delegationen vid klimattoppmötet

Matilda Ernkrans
klimatpolitisk talesperson och ordförande i riksdagens Miljö-och jordbruksutskott och oppositionens enda representant i den svenska delegationen vid klimattoppmötet