Om större och komplicerade lagförslag allt oftare läggs i budgetpropositionen, då är risken stor att riksdagen tappar makt och inflytande över ett av sina viktigaste arbetsområden: lagstiftningen. Det skriver riksdagsledamöterna Fredrik Olovsson, Lena Sommestad och Bo Bernardsson. 

Debattartikel publicerad i SvD, 14 oktober 2013.

I veckan som gick presenterade den parlamentariska Budgetprocesskommittén sitt slutbetänkande, ”En utvecklad budgetprocess – ökad tydlighet och struktur”.

Debatten kring betänkandet har hittills präglats av striden kring årets budget. Socialdemokraterna har ifrågasatt regeringens förslag om höjd skiktgräns för den statliga skatten. Vår utgångspunkt är att riksdagen måste kunna ta initiativ för att stärka statens budget. Själva syftet med dagens budgetregler, rambeslutsmodellen, är ju att upprätthålla ordning i statsfinanserna.

Regeringspartierna har en annan åsikt

En riksdagsmajoritet ska inte kunna ifrågasätta någon punkt i regeringens budget, inte heller när det handlar om att upprätthålla budgetreglerna. I kommitténs betänkande har regeringspartierna drivit linjen att en minoritetsregering alltid ska kunna få igenom alla sina budgetförslag utan att ifrågasättas, oavsett politikens innehåll, oavsett om den undergräver statsfinanserna och oavsett om regeringen har förankrat sin budget hos en majoritet i riksdagen eller ej. Det räcker alltså inte att rambeslutsmodellen redan i dag ger regeringen en stark ställning gentemot riksdagen. Riksdagens frihet att agera ska ytterligare begränsas.

Den här konflikten om budgetreglerna är politiskt viktig, eftersom den visar att regering och opposition har olika syn på hur man långsiktigt tar ansvar för statens finanser.

Men frågan har större räckvidd än så. Regelverk som påverkar riksdagens arbetsformer och maktbalansen mellan riksdag och regering handlar om själva grunderna för det svenska statsskicket. Som ledamöter i den parlamentariska Budgetprocesskommittén anser vi därför att kommitténs slutbetänkande ska ses som ett inlägg i en större, konstitutionell debatt. De frågeställningar som kommittén reser bör granskas av alla som har intresse för riksdagens arbetsformer och villkoren för en vital demokrati.

Lagstiftning i budgetprocessen

En frågeställning i betänkandet, som är särskilt viktig ur demokratiskt perspektiv, gäller lagstiftning i budgetprocessen. Ända sedan den nya budgetprocessen infördes har vissa lagförslag lagts in i budgetpropositionen, medan andra har behandlats utanför. Praxis har utvecklats utan formaliserade detaljregler och utan att riksdagen har bundit sig vid något bestämt arbetssätt.

Kommitténs majoritet menar nu att lagförslag som tydligt påverkar budgeten som huvudregel ska läggas i budgetpropositionen. Det betyder i klartext att man vill befästa en praxis som innebär att riksdagens lagstiftningsmakt och riksdagens finansmakt ska vävas samman. Fler lagförslag ska i framtiden beslutas i klump i samband med budgeten, med ett enda klubbslag. Denna praxis ska gälla både lagstiftning som påverkar inkomsterna och lagstiftning som påverkar utgifterna.

Vi tycker att det är olyckligt att kommitténs majoritet på det här sättet vill binda riksdagen vid en modell där lagstiftning underordnas budgetprocessen. En sådan modell rymmer inte bara fördelar utan också uppenbara risker.

Om större, komplicerade lagförslag allt oftare läggs i budgetpropositionen, då är risken stor att riksdagen tappar makt och inflytande över ett av sina viktigaste arbetsområden: lagstiftningen. Samtidigt finns det risk för att lagförslag blir sämre beredda och diskuterade, när många förslag ska beslutas samtidigt av Finansutskottet i stället för att beslutas ett i sänder av olika fackutskott. I dag finns en grundläggande princip för arbetet i riksdagen, fackutskottsprincipen. Den innebär att ärenden ska beredas av ett utskott som är specialiserat på sakfrågan. Om kommitténs majoritetsförslag går igenom undergrävs fackutskottsprincipen.

En ytterligare risk, om allt mer lagstiftning förs in i budgetprocessen, är att maktfördelningen i den svenska demokratin ytterligare förskjuts till regeringens fördel. När ett stort antal lagförslag kan beslutas under ett klubbslag kan regeringen på ett bräde få igenom mycket stora delar av sin politik, även när man saknar majoritetsstöd för vissa lagförslag i riksdagen.

Förslaget kräver djupare analys

Sammantaget menar Socialdemokraterna att Budgetprocesskommitténs förslag reser frågor som borde ha blivit föremål för en djupare analys. Det som saknas är en mer grundlig diskussion om de konstitutionella och demokratiska konsekvenserna av en arbetsordning i riksdagen, där allt mer av arbetet detaljregleras och allt mer lagstiftning beslutas i klump inom ramen för årliga budgetpaket.

Vi menar att riksdagen hittills har visat att man på ett flexibelt sätt kan ta ansvar för en väl fungerande budgetprocess. Det finns inga skäl att i dag genomdriva förändringar i riksdagens arbete, som utan att ge ett tydligt mervärde ökar detaljregleringen, begränsar riksdagens handlingsutrymme och förändrar maktbalansen i den svenska parlamentariska demokratin.

Fredrik Olovsson, vice ordförande i riksdagens finansutskott

Bo Bernardsson, riksdagsledamot

Lena Sommestad, riksdagsledamot