Mellanöstern i riksdagens frågestund den 4 april 2002
Sanktioner mot Israel

Anf. 129 LARS OHLY (v):
Fru talman! Jag har en fråga till statsministern. Det som upptar mångas tankar i dag är situationen i Mellanöstern. Vi ser hur den israeliska ockupationsarmén förstör städer och infrastruktur och förödmjukar och fängslar palestinska ledare och erbjuder dem att gå i exil från det land som Israel har ockuperat.

Tidigare har det internationella samfundet ofta reagerat snabbt när man har sett förbrytelser mot befolkningar eller delar av befolkningar. När Milosevic bedrev sin folkfördrivningspolitik i Kosovo var det internationella samfundet snabbt med att ta till ekonomiska sanktioner. När Robert Mugabe fuskade sig till valsegern i Zimbabwe var man också mycket snabb. Varför, statsministern, avvisar regeringen alla tankar på ekonomiska sanktioner för att tvinga Israel till fred och rättvisa?

Anf. 130 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):
Fru talman! Av det enkla skälet att vi fortfarande hoppas att vi inte ska behöva tvinga någon till fred och rättvisa, utan att det ska gå att hitta en politisk lösning på denna konflikt. Att börja en slutfas i en sådan ansträngning med att införa ekonomiska sanktioner är troligen att totalt omöjliggöra förutsättningarna för en politisk lösning.

Dessutom är vi oerhört noga med att följa den interna diskussionen i det demokratiska israeliska samhället, där det ju finns en stor fredsopinion. Därifrån finns inte heller någon önskan om att vi ska inleda den här typen av ekonomiska sanktioner.

Vi är också av uppfattningen att det är viktigt att vi håller ihop - hela den omvärld som är så beroende av att vi får en fredlig lösning. Det är viktigt att vi håller ihop - EU, FN, Ryssland, arabförbundet och USA. Skulle vi ensidigt införa ekonomiska sanktioner från den europeiska unionen så tror jag att vi spräcker den koalitionen, och då omöjliggör vi definitivt alla förutsättningar för en politisk lösning i närtid.

Har man gett upp den politiska lösningen och bara ser kriget framför sig så kan detta vara en logisk reflexion. Men där är vi lyckligtvis ännu icke, och jag hoppas att vi kan undvika att komma dit.

Anf. 131 LARS OHLY (v):
Fru talman! Jag delar inte riktigt statsministerns bedömning av läget. Vad vi ser är den israeliska ockupationsmakten som utan några som helst hänsyn förstör allt det som palestinska myndigheter och palestinier har byggt upp för att kunna bygga ett eget land. Vi ser ett krig. Vi ser en krigföring från den israeliska övermäktiga militärmakten mot det palestinska folket. Att i det läget säga att diplomatiska ansträngningar ska göras, som man har hållit på med i ett antal år utan resultat, är att ge upp.
Det är dags att ställa starka krav på den som är ansvarig för konfliktens grund, nämligen den israeliska ockupationsmakten. Jag tycker att det skulle vara klargörande om statsministern och Sveriges regering kunde ställa upp på det.

Anf. 132 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):
Fru talman! Det finns två led i resonemanget.
Det första är ett klart och tydligt ställningstagande till vad som nu sker på marken i Mellanöstern. Det som Israel ägnar sig åt är inte försvarligt och inte i överensstämmelse med folkrätt. Vi är också djupt kritiska mot de terrordåd som har träffat Israel. Det är självklart och tydligt i den delen.

Nästa fråga är hur man kommer ur situationen. Jag tror inte att det finns någon militär lösning. När jag väl har sagt detta så finns bara en politisk fredlig förhandlingslösning som måste engagera båda sidor och som måste ha ett stöd av hela världssamfundet. Spräcker vi den alliansen i något slags strävan att med åtgärder snabbt markera ett missnöje av det ena eller andra slaget så kan det visserligen bli en kraftfull åtgärd, men den kan visa sig vara en förödande insats på sikt för möjligheterna att åstadkomma den fred som vi förhoppningsvis alla strävar efter.

FN-trupp till ockuperade områden i Mellanöstern

Anf. 149 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Det här är en fråga till Sveriges statsminister Göran Persson.
Jag vill gärna veta vad som är skillnaden. När ett land som Haiti bryter mot EU:s handelsavtal kan EU frysa handelsavtalet. Varför kan man inte göra det när Israel bryter mot EU:s handelsavtal?

Vad är skillnaden? När ett land bryter grovt mot folkrätten, som Serbien, kan man skicka FN-trupper även om det finns en part på Balkan som inte vill det. Men det kan man inte när Israel bryter mot folkrätten och har gjort det ända sedan 1967.

Själva ockupationen av Gaza och Västbanken och annekteringen av östra Jerusalem är ett brott mot folkrätten. Varför kan man inte i denna situation skicka FN-trupper - inte till Israel, utan till de ockuperade områdena?

Man kunde göra det i Balkan, och då var inte alla parter överens. Göran Persson säger att det är ett starkt argument för att inte skicka FN-trupper att en part är emot. Vad är skillnaden mot ett land som Haiti eller konflikten på Balkan?

Anf. 150 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):
Fru talman! Jag tror att det är en utsiktslös idé att sända in FN-trupper i Mellanöstern i ett läge där inte både Israel och Palestina är överens om att så ska ske. Det skulle bara vara att direkt dra in en tredje part i den väpnade konflikt som nu växer. Det skulle skapa en utomordentligt explosiv situation och ytterligare försvåra ett fredsslut.
Sedan skulle det troligen också bryta upp koalitionen mellan EU, USA, Ryssland och Arabförbundet. Det skulle inte, som jag ser det i dag, ha några förutsättningar att över huvud taget vinna något stöd i FN:s säkerhetsråd.

Ska man föra en opraktisk politik som omöjliggör våra förutsättningar att spela en roll ska man driva krav som man vet omedelbart får motstånd i FN:s säkerhetsråd. Ett sådant krav är att sända in FN-trupp både på Västbanken och på Gazaremsan utan att båda parter i regionen är överens om det.

Jag skulle inte ha något emot att göra det. Jag skulle i och för sig välkomna det. Men jag ser inga möjligheter att så skulle kunna ske i dag.

Anf. 151 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Jag tror att det är utsiktslöst att få fred i Mellanöstern så länge Europas regeringar låter USA vara den som styr politiken.

I fråga om Balkan, Haiti eller Zimbabwe hade USA ingenting emot att internationella samfundet eller EU agerade med sanktioner eller annat för att försvara folkrätten och ett handelsavtal. Men i den här frågan har USA någonting emot det.
Det är den stora stötestenen. Europas regeringar har inte modet att föra en politik som skiljer sig från USA:s. För den israeliska och den palestinska befolkningens behövs en internationell intervention.

Jag tror att EU har en väldigt stor och betydelsefull funktion att fylla som faktiskt kan skapa fred. Men då måste man våga föra en annan politik än den USA vill ha.

Anf. 152 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):
Fru talman! Vi har i den här kammaren under många år lyssnat på Miljöpartiets kritik av militariseringen av EU. Vi har hela tiden sagt att innan EU gör en insats måste det bygga på ett FN-mandat.

Nu står Yvonne Ruwaida här i kammaren och talar för att EU tillsammans med andra internationella aktörer ska gå in med trupp och göra det i något slags opposition mot USA, som har veto i FN:s säkerhetsråd.

Jag kan förstå de ideella motiven bakom Yvonne Ruwaidas position, och jag kan sympatisera med dem. Men det är ingen praktisk politik, och den strider mot alla de principer ni tidigare hävdat i kammaren när det gäller EU och EU:s militära roll.